- - - -

Precis som på sommaren när det kommer en myggsvärm, har jag precis sköljts över av en annan slags svärm. En slags våg av saknad, som bara kommer väldigt plötsligt och oväntat. Man hinner inte förbereda sig och får hoppas på det bästa. Denna svärm/våg, what ever you'd like to call it, har iaf drabbat mig ikväll. Med en grym negativitet. Som ett halshugg eller en avsågad tå. Vad jag inte ser fram emot imorgon på min lediga dag är dom stunderna där jag faktiskt kommer ha tid att tänka, dom är så långt ifrån bra man kan komma. Jag vill inte tänka på det och det underlättar somfan i t ex skolan. Då känns det ju jobbigt att vara ledig. Jag tackar dock inte nej till en rejäl sovmorgon.
Kände precis en gnusmak i munnen, poff, David, fan.

Men gå och göm dig ditt stycke olycka!



























What more can I say?
Det finns bara en person som kan bota mig.
Han, alla, och du vet vem det är.
David Klim,
mina känslors läkare.
Godnatt älskade människa
/my-smile-left-with-him-Matt Damon