Det var tråkigt att ta sig hem och den tunga fuktigheten blandat med kallvind förstörde mitt hår och gjorde mig på mindre bra humör. Vad som dock fick mig att rysa av välbehag var på vägen hem i tåget. Det var inte den gamla vanliga turen hem i den vita, fula lysrörsbelysningen. Utan de äckliga lysrören var släckta och istället var ungefär hälften av vagnens läslampor tända. Vilket bildade en mer mysbelysning, ett slags ljummet gult ljus, någonstans susande fram där i den asfaltfärgade dagen på en rostig räls. Förbi alla familjevillor i vårt tätfuktiga skåne.
Jag kände inte livsglädjen, så jag lutade huvudet mot min decemberkalla hand, slöt ögonen och försökte tänka på något annat än dvärgen som verkade ha hoppat in i mitt huvud för att banka och framkalla en huvudvärk man inte längtat till. Problemet öste över mig när jag vaknade av att tåget stannade på min station.
Jag orkar inte gå härifrån.
Någon gång denna veckan ska jag åka på fel håll. Med tåget. Det är så sjukt stimulerande att åka tåg. Jag ska bara sitta, titta ut, lyssna på musiken och tänka järnet. Jag känner ett stort behov av att tänka. Fundera. Kanske göra upp en slags lista som kan kontrollera mitt liv. Jag behöver fundera och jag behöver kontrollera mitt liv.
Ett helt jävla 2007 har redan gått och vad fan har jag åstadkommit?
Egentligen det mesta, detta har väl varit det mest livliga året av alla mina år. Jag förstår inte vad jag gnäller över. Det har varit ett perfekt år, mer än perfekt. Vad är ordet för bättre än perfekt? Jag kommer inte på det. Iaf. 2007 har varit bättre än perfekt, let's just leave it there.
Jag tänker inte tjata mer,
kolla tjejens frisyr till höger istället. Tycker den är snygg. Inget särskilt, väldigt enkel. Men snygg.
(http://shrapz.deviantart.com)
Over and out
/Matt Damon
No comments:
Post a Comment