born to be pessimistic

Okej, nu har jag kommit till den väldigt igenkännande nivån igen. Jag har cpmycket att göra men ingen lust att göra det, så undermedvetet hittar jag HELA TIDEN någonting annat att göra. Det kan vara vad som helst, men efter en stund vaknar jag upp från min göra-vad-som-helst-annat-men-inte-det-som-behövs-göras-trans och slår mig själv i huvudet för att jag är så dum på riktigt. Återgår till det jag ska göra. Men finner hela tiden ursäkter till mig själv, ursäkter till att inte behöva göra det jag måste göra. Eller är det bara en fråga om att prioritera, för även de grejorna som jag smiter iväg och gör som jag egentligen inte ska göra, behövs verkligen göras. Det är kanske inte lika viktigt dock.
Argumenterar jag mot mig själv nu?

Det enda dumma med att ha någon typ av fotoläxa är att man så gärna kommer på hela andra saker än vad läxan är på. Visserligen är det ju bättre att jag aktiverar mig på fotodelen på annat sätt än att jag lägger av helt när jag känner att jag inte klarar uppgiften. Jag har fått min första uppgift nu av Andreas, ganska oväntat och överraskande. Uppgiften är att jag ska fota olika slags känslor/tillfällen, vilket inte hade varit så svårt om rekvisitan inte tvunget hade behövt vara skor och skor endast. Med min minimala tid, mina höga förväntningar på mig själv och mina krav på hur dom här bilderna ska se ut är den här uppgiften i princip omöjlig att ta sig igenom. Om jag bara hade haft lite mindre i huvudet..
Dagens ansträngning på uppgiften slutade iaf inte upp med att jag hade 6 härliga skobilder, utan istället en ny bloggdesign och dessa två:















...som egentligen inte är något att hurra för. Vem har inte sett det här tidigare.. Bra Jonna, vilka jävla framsteg du gör i ditt liv, i ditt intresse, över huvud taget. Framsteg! Braa.....
Nu väckte mitt fysiska medvetande mig med en rak höger. Dags att återgå till vad jag borde göra, min saga, den sagan. Fan, den sagan ska dö eller åka upp i någons mumindal. Jag kommer aldrig hinna till nästa onsdag, jag kommer aldrig hinna.

Det finns ingenting jag inte skulle vilja ändra på nu.
/Matt Damon