lite Ax, lite Flogging Molly

Ax befann sig tydligen printad i dagens tidning! Där står hon, med vinden i håret. Ler som bara hon kan och påstår att hon trivs på MR. My ass! Hon trivs inte på MR och jag trivs inte på JB. Vi åker tillbaka till Bönnestad där allt inte var så jävla komplicerat. Vi vill ha prillor under läppen och lukta illa, även dricka hembränt och festa på skolans värdelösa skolgård (önnestads balla centrum för balla ungdomar) med våra askoola vespor i högsta hugg.
Eller?
Inte för att vi någonsin var dom ungarna, Ax, men jag saknar vår Bönnestad-tid. Jag saknar den så jävla mycket. Ingenting är eller kommer någonsin vara sig likt, det är det som är det värsta. Jag kommer ihåg hur roligt vi hade och hur jag bara genomtrivdes i slutet av nian. Det var bara en riktigt lång, jävligt lyckad termin som vi förtjänade så hårt.
Fan vad bra allt var. Och nu har vi växt upp. Vi är inte längre de vi brukade vara, vi är några helt andra. Vi påstås trivas på skolor som inte ens ligger i samma stad, skolor som inte heter likadant eller förkortas med samma bokstäver. Det blir inga fler prillor upptryckta på fönsterrutorna, inga mer gitarrlektioner med meningslös tränan på Vreeswijks Trasiga skor, inga fler Uno-omgångar med vår Jörgen, inga fler Göteborgsresor, inga fler utklädnader till bröderna Fluff, inga fler skogsvandringar, inga fler frallor från Mat-öppet, inget mer "hej, pojkar!".
Men du ska veta att jag kommer titta tillbaka på detta och mitt ansikte kommer inte göra annat än klä sig i ett stort leende,
Axelina.

till höger

(I did it again, fan, tillbaka till arbetet)
/Matt Damon