Peppar-cake-house-project

Jag antar att det inte är så svårt att lista ut vad jag har sysslat med hela denna gråtonade söndag, även känt som andra advent i kalendern. Wareby's årliga pepparkakshusbygge of course! (Även om det inte skedde förra året). Iaf, det var ett undantag och vi har kommit på fötter igen, och inte med vilket pepparkakshus som helst, utan ett mycket kreativt ett. Från klockan halv tre till sju slet vi med våra bara händer, bara för att kunna lyckas framställa ett pepparkakshus som skulle se ännu ståtligare ut än det förra. Och visst lyckades vi! Visserligen inte med lika mycket alternativt godis på men det är inget fel på bara non-stop och gott&blandat (vem fan vill äta pepparkaka och glasyr tillsammans med gott&blandat?) No one does. Vi var bara inte ute i god tid nog för att kunna skaffa fram det där kvalitétsgodiset vi hade viljat klistra fast på vårt trevåningshus till pepparkakslya.
Trots detta blev resultatet minst sagt strålande. Visst ökar salivet något fruktansvärt i smaklökarna när du får syn på detta sockriga mästerverk? (För mig gör det tyvärr inte det längre, jag gjorde det härliga misstaget att stoppa i mig för mycket pepparkaksdeg redan första timmen av baket. Lite glögg och glasyr på det och man står likt en flamingo på grund av det behagliga magontet.)


Det är ett sant nöje att umgås med dessa människor må jag säga. Sen är det ju tvunget att dokumentera från 700 olika vinklar med två olika kameror också. Min brur som ni ser på bilderna är mannen bakom konstruktionen. Han är en duktig liten pojke, även störd i huvudet.



Jag tror vi är nöjda med resultatet och jag ser fram emot att få hugga in på berget av fett och socker. Få ont i magen och hål i tänderna, det är det vi ser fram emot nuförtiden. Datorer och spel är förbi, vi är nu påväg mot den härliga fetman och tandförstörelsen.

Annars har det inte hänt mycket mer. Jag jobbar fortfarande på mitt nyårsdilemma i hopp om att mina vårdnadshavare ska klippa navelsträngen. Jag håller på att bli galen på att tiden springer iväg, även om det är det jag vill. Känner den enormt STORA pressen som väntar nu innan jul, hur MYCKET det egentligen är som ska göras.
Dessutom känns det jävligt skönt att det imorgon inte är mindre än två veckor kvar till julafton och jag inte har köpt en enda julklapp än. Inte för att jag inte känner igen mig, men det är otroligt konstigt att jag inte lär mig av mina misstag. Jag menar, så här är det varenda jävla jul.

Men tack för min andra advent, den var säkert bättre än förra året.
Ska jag kanske ta tag i något?
Jag tror det.
/Matt Damon