fallet ner i livets pöl

Jag ska försöka vara ärlig.

För att börja så fantasilöst som möjligt spegelvänder jag lite på förra inläggets början och säger: För lite mer än två timmar sen anlände jag till Sveriges enda helvete. Det spöregnar och folk pratar fult. Nordöstra Skåne, usch. Jag försöker sakta men säkert vänja mig vid verkligheten, för de senaste tolv dagarna har varit som en lång, underbar, otänkbar dröm. Gång på gång försöker jag att bara andas, ta ett lite djupare andetag än det förra. Men gråten sitter som fastsnörad i halsen och vägrar ta steget.
JAG KAN INTE SKRIVA. Jag kan inte förklara mig.
Ändå är detta mitt försök att skriva en kärleksförklaring till dig David.

Du vet hur mycket jag älskar dig.



(tack för bilden herr Samuel)
Oväntat nog kan jag inte säga mer än
jag vill tillbaka till nyköping.
/Matt Damon