studiedagstankar

Jag har precis laddat Winamp med en skakande bra låtlista som i detta ögonblick står på full volym i mitt avlånga, för stora rum. Jag ligger under två täcken med tjocka olycksstrumpor (halkiga i trappan) och lutar mig mot en vägg av kuddar. Jag känner mig om något avslappnad. Med en studiedag att ta död på sitter jag hemma och borde på något vänster studerar men vägrar göra av med min avslappnande känsla i kroppen.
Dock kan jag inte låta bli att känna en slags rastlöshet. Jag har en gigantisk känsla av att jag på någon nivå vill vara väldigt kreativ och få ett bra resultat ut av den kreativiteten. Det första som smäller upp i huvudet på mig är att göra om mitt rum. Jag är obehagligt trött på denna motbjudande placeringen av möbler och allt som skulle kunna vara så mycket bättre om jag bara lade ner lite tid på det. Sen är det i såna här situationer jag med nöje använder den klassiska repliken: "Det hade varit hyggligt att ha asmycket pengar.".
Men det spelar ingen roll hur mitt rum ser ut just nu, för om jag räknat ut mina föräldrars viljor rätt kommer vi flytta ut ur det här huset snarast möjligt. Med tanke på att min bror inom kort kommer flytta hem till sin rökhåla och det bara kommer uppstå ytterligare ett rum att förvara skräp i. Dessutom ser jag fram emot att flytta nu, vilket jag inte gjorde för några månader sen när vi var och tittade på en annan lägenhet.
Jag hoppas jag får ta över min brors dubbelsäng (in your face, klimlove).

Till frukosten idag, som förövrigt bestod av galet många rostade mackor och pinsamt många koppar varm Oboy, tittade jag på Tenacious D: the Pick of Destiny. Det är en film som alltid kommer ligga mig varmt om hjärtat, hur löjlig den än är. Både musik och skådespeleri är ju guld värt och är det något jag ska kalla min avkomma till unge så är det Lee, min lilla krabat ska bli döpt efter Wake & bake Pizzeria's pizzaleverans-snubbe (från filmen, om inte det var glasklart) samt ett dyrt jeansmärke. Fast jag kan tänkas böja lite på det, rent av fuska, och döpa krypet till Leo istället för det är enligt mig snäppet bättre. Men då ska folk först få klart för sig att han inte är döpt efter Leonardo DiCaprio, även om han gjorde en hisnande insats i allas älskade Titanic.

Lägenheten vi var och gurglade i senast hade tre saker jag genast la på minnet.
1. En liten vägg i köket som bekläddes med en skitsnygg trädsiluett som var snyggt belyst med spotlights. Samt allt det andra mysiga i det köket. För det skrek verkligen "MYYYSIGT" om det jävla köket.
2. Akvariumet. Vem vill inte ha massa fiskar som simmar rundor i sin lägenhet?
3. Strukturväggen i ett av sovrummen. Den mest tilltalande väggen jag någonsin bemötts av. Man skulle kunna säga att väggen i grund och botten var av mjuka stenar, jättesmå. Men det mest smakfulla med den här väggen var självklart färgerna. Färgerna var i en snygg brun färgskala och om jag inte minns fel fanns det t om små guldiga stenar därinne någonstans halvt synliga. Allt jag ville göra var att glatt börja hoppa i deras dubbelsäng som stod mot just den väggen och riva bort alla fula små tavlor som satt på den och efter det bara krama den så hårt som möjligt för att aldrig släppa taget. En helskön vägg helt enkelt.

Frågan är hur mitt rum ser ut egentligen? Visst uppskattar jag fortfarande mitt val av fondvägg med den mörk, mörklila färgen, den är verkligen pricken över i:et. Men resten då? En liten del av de resterande vita väggarna är klädda i två år gamla bandbilder vars upplösning är läskigt låg, förutom en liten oinpassande bild på Johan Glans. En soffa från 1700-talet som är draperad med ko-mönstrade filtar i filt, ett trekantigt soffbord som är kaklat på skoj med rester från tvättstugekaklet av min syster, en egentligen skitsnygg matta med så många olika färger som möjligt, där inte en av dom passar in i rummets färgtema. Ett skrivbord i ek prytt av miljontals småsaker som i själva verkat bara borde slängas och två urgamla bokhyllor i ett annat trä som även dom är fyllda med rent skräp. Fyra vita garderobsdörrar, en av dom tejpbombaderad med White Ninja comics. Samt en säng beklädd med något som liknar en svart täckjacka för män i 55års åldern.
Trots allt jag vill ändra på trivs jag faktiskt i detta rum och jag är undermedvetet medveten om att jag kommer sakna det när vi väl lämnar huset till en annan familj som förhoppningsvis kan ha lika trevligt som vi har haft det de 14-15 åren vi varit bosatta här. Mitt ute i ingenstans.

Men för att på ett lite småtrevligt sätt försöka avsluta dagens för omväxlings skull ganska välskrivna inlägg, kan jag väl berätta för er att jag ikväll kommer äta biffar till middag och imorgon kommer påbörja vårt halva-terminen-långa filmprojekt med Satans egna Roger, för vi tvivlar inte en sekund på att han är satans son.

Dessutom är dagens bästa:
Exakt en ynka månad kvar.
Here or there?
Doesn't matter.
/Matt Damon