Jag finner inte en äventyrsfilm som första i Indiana Jones-serien som underhållande överhuvudtaget och vore det inte för att Thor rent ut sagt har dålig smak i film hade jag inte suttit en måndag klockan elva på kvällen och försökte titta på detta elände till filmrulle om en man som i princip är lika odödlig som James Bond själv. För mig är Indiana Jones löjlig. Jag är inte mycket för sådan typ av story; hjälten, bruden, the bad guys, konflikten osv. Skälet till att jag sitter som en gnu under mitt täcke fullt påklädd tittandes på världens sämsta kvalité av Indiana Jones (vhs?) är för att vi ska analysera skiten imorgon. Tanken är att vi ska analysera filmen. Hur fan analyserar man Indiana Jones? Det finns ingen baktanke, det finns inget budskap. Det är bara pang, pang. Sen får hjälten ihop det med kvinnan i slutet. The end.
Kan ni inte hålla med om att det var ett väldigt dumt val av film att analysera? Jag menar, det FINNS ju snäppet djupare filmer.
Min naturkunskap idag gick ju sämre än väntat. Äntligen kändes det som att jag skulle ta tag i mars-biten men istället lyckades intresset om psyko-sidan väckas och då blev det genast ett jävla jahu bland grabbarna som i vanliga fall brukar hålla sig på den lite lugnare nivån. Men folk blev istället mycket upprörda över killen som vet för mycket och en viss person gick kanske lite väl långt när han började blanda in stjärntecken och att det på något vänster skulle ha något med det att göra. ALLA metoder testades, men Peter visste fan för mycket. De flesta tappade hakan och jag kände mig nöjd som satan. Det funkar alltid.
Jag avslöjades dock senare vilket ledde till att jag plötsligt inte var lika uppskattad eller "värdefull"...
Men jag och Nadd lyckades trycka upp varsin hamburgare i våra såkallade munnar för att sedan skölja ner med världens suraste juicedryck som inte har några spår av apelsinsmak vilket den absolut borde ha med tanke på att det står Apelsinjuice på dryckapparaten. Vi hann även bli nedtryckta och kallade för "små kräk" under den lilla tiden vi petade ner våra torra men flottbelagda hamburgare i halsen eftersom det tydligen var strängt förbjudet att komma till matsalen lite tidigare än vanligt. Vi kutade, kräkte och hann med bussen för att åka och spela tennis.
Spelade tennis gjorde jag för att jag blev tvingad, inte för att jag ville det själv. Vi kan bara dra en slutsats efter att ha sett mig spela tennis i en halvtimme idag; död bollkänsla. Jag kan dock tänka mig att mina bollskills sänktes när vi fick reda på att det inte fanns badminton tillgängligt. Badminton som hade blivit så upparbetat under vår resa till hallen.
Coming up tomorrow - köpa wienerbröd till Johan, filmanalysera, leka och homework.
Coming up Wednesday - FILMA * 1000, pluggzie och packa.
Coming up Thursday - Maddeprov, engelska, leka och nyyköping.
No more Jones, I'm fine.
Idag har varit något alldeles extra. And John Bauer is my happy-place.
För en gång skull känns allting väldigt bra.
Jag tar semester om 3 dagar.
Matt Damon
No comments:
Post a Comment