Okontrollerbart t max

Är det såhär det ska vara?
Igår när jag och Nadnana (cup of chocolate) egentligen skulle befinna oss i Jonas uppvärmd-genom-värmefläkt, 70's show-liknande, medaljongtapetsaerade källare lyckades vi vara överallt förutom där. För även om solstolarna var inbjudande och sällskapet var top notch (gällande vissa) och det var lördag kväll så kutade jag och min coc runt i hela huset, även utanför. Under de få timmarna det lilla sällskapet på 6 pers i källaren inte lyckades åstadkomma något som helst kom vi iaf fram till en hel del. Vi hann lära oss namnen på alla katter och bröder, hann gå på toaletten X antal gånger, hann bekanta oss med Jonas bröder och deras ev. bihang, vi hann sitta på en gungbräda i en timme, vi hann gå ut, gå in, bli hysteriska, undersöka allas rum, vi hann öppna källardörren 511 gånger hur seg den än var.
Vi gjorde i princip allt förutom det som var meningen.
Men sen. När VI TRODDE att det var slut på hela fiaskot och vår one and only Linus vaknade till liv igen och kvinnorna vi inte klarade av skulle lämna huset och vattenpipan var igång igen - då fick vi genast lite hopp om 70's show-känsla igen. För där satt vi och käkade chipssmulor som jag tvingat Wookien köpa och drack avslagen läsk av alla sorter. Glada över att allt var som det skulle vara. DÅ PLÖTSLIGT.
Någons telefon ringer, någon svarar.
Vem är det inte som ringer om kvinnorna vi ville bli av med, jo! För dom hade tydligen "missat" sista tåget hem. Jag och min coc:s mungipor dunsar i marken. Sen blev det STIG för hela slanten, med kanske ett lite dåligt förlorari från min sida. Zeppelin spelades om och om igen. Basen burrade. Vi kom fram till att läget var feel good i sin egen klass. Ihopklumpade på gamla trädgårdmöbelsmadrasser och filtar från första världskriget. Blev hela tiden osäkra på vad klockan var eftersom någon dum jävel bestämt sig för att man igår, just igår, ska ställa fram den en timme. Alla somnade. Sov gott. Felt good. Även om kvällen blev som vi minst förväntat den.



Den 20:e mars vaknade jag för första gången som sexton år. Mina föräldrar gav mig Gardell-böcker på morgonen, innan skolan, vilket inte kunde få mig annat än att le. När jag hade hoppat av tåget i hlm och åkt upp för rulltrappan för att kliva av på dess topp hoppade min coc framför mig med en CUP OF CHOCOLATE i handen. Grattis Jonna. Jag har smält två hela blockchoklad till dig i en mugg och skrivit något passande i vit choklad på den hårda ytan. Min dag rullade. Även om den var tvungen att startas med världens tråkigaste matte. Vi åt min kopp med hård blockchoklad, mådde illa, med mådde bra ändå. Vi lyckades ta oss från skolan och vi lyckades ta oss till Kvantum och vi lyckades köpa en liten burk med Teenie Weenies?
Det var skärtorsdag och vårdagjämning.
Jag åkte med min bror och min Emelie hem. Från hemstad 2 till hemstad 1. Stoppade i mig den mest välsmakade tacobuffén på länge. Och vitlökspinnar med Nutella? Jag var jättetrött och på mensaktigt humör. Fick allt jag behöver för att förändra min look, den ska tydligen inte vara särskilt populär längre. Hår och kläder och produkter och skit. Även sugrör med smak som visade sig vara kräkframkallande, särskilt jordgubbssmak.
Jag la mig ner i soffan. Red Hot Chili Peppers förklarade vad som var fel. Allt kändes lite fel. Jag visste inte vad som väntade mig. 16 år och inte alls nöjd över situationen. Hjärtat klappandes i takt med RHCP:s lite äldre album, inte det nya mesiga. Dåsig i hjärnan. Halvsovandes. Någon lägger sitt huvud på min arm och säger ett enkelt "grattis". Blev skrämd. För sånt som jag nyss legat i soffan och drömt om blev till en chockerande verklighet. Brevid soffan, iförd jättesnygga kläder (skjorta bl.a), stod han. Mannen med stort D. David Klim kom på min födelsedag och helt plötsligt visste jag inte alls varför Red Hot Chili Peppers sjöng som dom gjorde. Kan utan problem använda mig av uttrycket Jag kunde inte tro mina ögon.
Satte på Californiacation och kysste honom, precis som vi gjorde för ett år sedan. Nyträffade.

Mitt påsklov har varit David.
Jag älskar David.

Tors - sexton år
Fre - catching up
Lör - hlm
Sön - mys
Mån - mys
Tis - mys
Ons - mys/Jumper
Tors - Johan Glans
Fre - Bye bye my love

Jag flyttar snart,
hejdå

Kriiiis

Nej, nu får det fan räcka. Jag är leksugen, kissenödig OCH väldigt onöjd över mitt hår. Kort vecka, med fredag i ledighet. Två dagar har hitintills bara bestått av FILM. All sorts film. The day after tomorrow, Super size me, Phone booth samt våra egna filmer. Och detta på lektionstid. Dessa filmer ska alltså vara lärorika för oss - säger dom. Eller behöver dom bara lite extra tid. Vem vet. Vem kommer veta. Det är inte det jag är förbannad på dessutom.
Det är även andra gången denna veckan vi slutar tidigare. SJÄLVKLART när det skapats som mest sjukdomar över hela klassen. Alla är antingen sjuka, upptagna eller iväg. Förutom jag. Jag är frisk, ledig och inte iväg - kom och ta mig! Det hade egentligen inte gjort någon större skillnad om jag faktiskt åkt hem eftersom datorn kommer fördriva min tid även där, precis som här. Jag har dock inte kraft nog att ta steget, jag vet att imorgon blir bättre än såhär. Jag vet vad jag har kraft nog till och det är att gå på toaletten, så det är precis vad jag ska göra. Jag ska vika ett pappersplan av en bit toapapper också, RIP, jag saknar vårt get-läte. Smiley. Hon den där. Könsordet. Hon vi alla pratar om, KOM TILLBAKA. Innan jag faller ner på det kalla plastgolvet och avlider. Det golvet är dessutom fult.

Ingenting är roligt nu. Jag har t om pengar i min ficka. Men ingen att slösa dom med. Vilket håll ska jag vända mig åt, höger eller vänster? Rakt fram? Ner? Upp? Vad vill du? Det tog mig en timme att hitta en snygg skrivbordsbakgrund. Inte alltför olik den förra, dåligt med förändringar, nej? Vem vet. Ingen vet.
Jag är fortfarande väldigt kissenödig. I behov av en.. toalettstol.

Paying attention,
jag blev inte nöjd med min film.

faktum

Jag måste bara tillägga.
Imorgon kommer det vara jag och alla par. Jag kommer vara den enda av alla som inte har någon. Det kommer vara tre par och jag. Sju personer. Tre par. Och jag.
Jag avskyr att vara ensam.
Så ursäkta för eventuellt menshumör, BUT I CAN NOT HELP IT.

Nej, jag saknar Klimar'n. (det är så synd att man inte ser hans söta ansikte på bilden)

ursäkta, har du prostatacancer i hakan?

Jag dunsade uttryckslöst ner på golvet. Precis brevid de automatiska dörrarna. Nära utanför. Nära XXX km/h. Hade jag bara sträckt ut mitt ben, hade min fot kapats av av en lyktstople eller något annat stående och hårt. Ändå dög platsen jag själv fixat så fort jag blickade mot de andra i samma vagn. På rad satt de människor som vägrar förstå att de platserna först och främst ska gå till barnvagnsbundna och rullstolsbundna ev. om man har en asstor väska kanske. Iaf, människorna, sittandes tätt intill varandra, främlingar, helt olika, sysslandes med helt olika saker och med helt olika ansiktsuttryck. Det var att se alla ansikten i profil som fick mig att tänka på så mycket mer än vad jag stod inför.
För klockan ca halv tio imorse trängde jag in mig på ett fullproppat tåg för att åka till min hemstad 2 - hässlehåla. Gnisslandes mellan parfymerade turkar, färgglada resväskor, snygga skor, otacksam sj-brud, automatiska dörrar och barn iförda barnvagnar satt jag och knappade på min mobil. Kopplad till den yttre världen. Som idag har anmält sig sjuk. Jag fick även en dramatisk påminnelse om att jag har mindre än 25 spänn kvar att kontakta någon med. I'm so lucky.
Det fanns trots allt en anledning till varför jag trängde in mig på det tåget till hässlehåla klockan halv tio en lördagMORGON. Jag hade ju lovat madame Loa. Hon och jag, likt ett svintopar, hade betalt dyra pengar för att få gå på fyra helt unika föreläsningar om naturfotografering. OCH DOM KUNDE INTE ENS BJUDA PÅ KAFFET. Nå iallafall, 2/4 föreläsningar sög våra bakdelar, medan den sista faktiskt var riktigt, riktigt, riktigt intressant och lärorik samt häpnadsväckande. Men kan du tänka dig frustrationen av att sitta och ha betalt fett mycket pengar för det och sen bemötas av en DANSKTALANDE man (han var dansk också, han pratade inte bara så för att retas..) som berättar om sina "bilder" så endast 1/100 av publiken uppfattar vad han faktiskt säger. Snäppet mer irriterande var dock en ung kille som stod hur länge som helst och snackade om djur. Han var djurfotograf och biolog. Alltså en man som var hälften fotograf, hälften biolog. Om han nu befann sig på en tillställning om naturfotografering, hur i helvete kom han då fram till att han skulle föreläsa OM själva DJUREN och inte BILDERNA?
Man börjar ju fan undra.

Detta är mitt sätt att glädja dig - genom att tala om vad jag har att se fram emot:
- Nästa helg, tredagars. Allihopa. Yeyuhu.
- Kommande Klim, 2 veckor
- Påbörja projekt med Andreas, the one and only
- Förhoppningsvis bli klar med filmhelvetet
- Johan Glans, för jag är så jävla bjuden av min syster
- F.L.Y.T.T.A ifrån ******** in to ze fancy place, oui
- En Snickers-glass?


Jag har ett starkt behov av Nadau"#!@>%ie nu.. den kvinnan är så jävla rolig.
Nästa helg blir Nadau"#!@>%ie, "resten", socker, hyperaktivitet, mys och allt som krävs för att jag ska kunna hålla leendet uppe i en hel vecka efter. BLI FRISK KVINNA.
(Hoppas det gick bra för kamelen bellman i berlin också)

Dom väntar på mig
Schao