he lg

Tidernas nördigaste bröder sitter i samma rum som mig och spelar sitt ett och ett halvt års efterlängtade Super Smash bros 3. Som innebär allt jag inte har någon aning om. Dock är det något underhållande att beskåda dessa två förtjusande pojkar som är så otroligt koncentrerade på magin som väntar runt spelets alla hörn. Exalteringen samt spänningen dansar vals i huvudet på den yngsta, och jag antar att vår chokladkaka innehållandes massa socker inte gjorde spralligheten bättre.
Helgen, som för omväxlings skull utspelade sig i Ktown, har bjudit på en del trevligheter. Till Sir Linus största förvåning när han gick till Gamestop i fredags för att hämta Super Smash, fick han även GH:Aerosmith som egentligen skulle varit en månad försenat till Wii. Till Jonnas stora förvåning innebar inte hela fredagkvällen bara tv:spel, utan vad gjorde vi inte om somnade sött till ljudet av en klockan-halv-elva-impulsköpt-South-Park-säsong-4-DVD-box (Warning: att höra dessa djupt rubbade rösterna och konversationerna i sömnen kan bidra till snäppet mer skruvade drömmar än vad du är van vid samt att sannolikheten för att dessa drömmar utspelar sig i en värld där kanadensarnas övre del av huvudet nästan trillar av när de pratar ökar). Vi vaknade och åt ciabatta till frukost.
Lagom till klockan två gick vi ner till centrum för att under loppet av en timme hinna införskaffa tandborste, hårspray, hårfärg, kalsonger och biljetter. Efter att ha halvstressat en timme, blev vi tilldelade informationen att det var långlördag. Så på något vänster lyckades vi hitta ett par röda brallor till Linus för bara och endast 200 riksdaler. 50% is the shit.
Efter att ha förtärt lite käk på hemmaplan begav vi oss några timmar senare till syster och rasmus utflyttningskalas. 20+, Emelie och vi. Resultat: utmärkt. Trevliga människor, trevlig stämning, trevlig musik och framförallt.. syskon. Som jag vill spendera ungefär 5000 gånger mer tid med än vad jag gör nu. Faktum är att jag har skitbra syskon. Tråkigt nog slutade kvällen med att alla kurrar skulle ut och vi småttingar av förklarliga skäl inte kunde följa med. Vid tre smög vi tystare än någonsin in i min säng och somnade sött med inget annat än kvällens bravader i våra huvud. Den morgonen drömde jag att Linus hade ett Disney-nöjesbad hemma hos sig som han inte berättat för mig om.

I nästa vecka bjuds det på Julipremiär
se upp

pleasant surprise

Någon sitter i bara skön tröja och samgungar till Teddybearsmusiken. Vi två blir ett. Faktum är att både jag och högtalarna dansar för varandra. Till Global Motor Seizure. Festlig låt, som jag vet att jag kommer bli mordhotad av mina föräldrar för. I stort samband med hög volym. Då är det snäppet bättre att förlyssna sig på musiken högt här. I stugan. Som jag dessutom fått i uppgift att möblera om idag. Skraj? Ah.
Jag är inte född till att möblera om.

Teddybears Sthlm kommer numera spelas 24/7 två veckor framåt. För när dom spelar på lilla Tivolirock. Då ska jag stå där. Och kunna vartenda litet jävla ord. För att sjunga med tills den stunden då jag faktiskt inte kommer vara kapabel till det, då min röst helt enkelt spricker. Och jag bara kan få fram ljud som "eeeaaauh" och "aaaaeeeh" och eventuellt "eaauuueeeh".
Så är det.

Made with love for a heartless world

Tröjan. Den omtalade kines-tröjan finns nu på bild, t om påväg hit. Jag är så fruktansvärt förtjust i trycket. Om man totalbortser från döskallen, fortfarande. Iaf, en ledsen kines som står mitt i lila, vita och röda löv som dansar med vinden. Hon är en liten flicka, med vingar och svärd.

brädpojke

Efter att Sir Linus bestämt sig för att köpa kines-tröjan till mig, samt hittat en tröja själv, ställde han sig i kön. Klockan var lite innan stängningsdags. Lokalen började släckas ner. Vi väntade. Undrade. Då. Plötsligt händer det.
Uppe i taket hänger en skönhet. Mörk. Designad. Snygg. Och det börjar bokstavligen rinna saliv ur Linus mungipa som inte går att stänga. Det var kärlek vid första ögonkast. No doubt.

Så han slängde ifrån sig tröjan. Köpte brädan. Gick lyckligare ut ur butiken än in. Även jag som just fått tillgång till min efterlängtade kines-tröja. Med löv och svärd.





































Sen skatades det på kwantum,
med Random och Frosties
































Det visade sig bara finnas 200 av dessa brädor i världen. Linus fick bräda nr 113. Lucky bastard.

wohoh, short message

Igår hände det. Jag fick tröjan. Tröjan som jag under en väldigt lång period (en månad) trånat efter. Kinesen. Svärdet. Löven. Allt i en fungerande symbios, till den mindre passande döskallen som något litet fån tvunget skulle sätta dit i hopp om att fler små döskallsoffer ska köpa tröjan. Men det handlar knappt om 3 kvadratcentimeter. Jag överlever.

Inom kort kommer förhoppningsvis även en bild på vad Sir Linus impulsköpte igår. Han har aldrig varit stoltare. MEN NU MÅSTE JAG GÅ IN I ÖKNEN.. Sora, here I come.
Tja'rå

Husägare for the first time

I flera desperata försök tittar vi på varandra medan varmvattnet forsar in på våra ögonglober och svider likt effekten av salt. Det är minst 25e gången vi sitter där på en vecka. En helt fantastisk vecka faktiskt. I måndags kväll, efter att ha firat pappas dag med massa olika sorters tunt, skivat kött och en hattliknande prestentdekoration i guld, anlände jag till Väg 23 med en onödigt stor bag. Med en famn som väntade, och ett hus.
Vad gjorde inte dagarna om bara gick. Sir Linus jobbade mån-tors, 8-16 och jag väntade troget på att min man skulle komma hem från jobbet. Ska jag klaga? Nej. Stället är ju förfan som ett stort nöjesfält - för vuxna. Pool, tv (inklusive alla kanaler, Wii, PS2), datorer, dusch, sängar, kök, studsmatta, hund, Coco Pops... allt man kan önska sig. Och till råga på allt fick jag även en Linus vid 10, vid 12, vid 3 och 4 (och framåt). Lilla, lilla husfru. Förvånandsvärt nog var jag vuxen nog att ta initiativet till att städa, vattna och laga mat också, mitt i allt lyxeri.
Maten vi lagade blev också jävligt god. Om vi bortser från vårt nybörjarförsök till en småkonstig blandning av rösti, bacon och vitlöksdipp. Håll er borta från det ungar, om ni nu inte föredrar att må väldigt, väldigt dåligt efteråt. Annars har vi bokstavligen frossat hela veckan, varav 45% av våran kost sen i torsdags har bestått av inget annat än POWERKING.

Midsommar i år blev ett stort manskalas med mig på ett litet hörn. Med en förtjusande god marinad till kycklingen som jag bidrog med i sista sekund och en hund som åt upp ungefär hälften av gästernas kött utan att de märkte det. Klad hund. Musik. Bad. Oneklingen mycket halkande (samt skadegöring från min sida) på studsmatta. Värmeljus. Varmdusch. Kex och ost. Skorpor?
Nåväl, tack pojkar.

Helgen har mest bjudit på filmer, i massor. Mycket film. Jättemycket film. Ovanligt jävla mycket film. Kalasmycket. Varav en var den ständigt panikartade The Texas Chainsaw Massacre. Och det är inget konstigt med att inte vilja vara själv i ett stort hus efter att man har sett den filmen, Linus. Den var iaf jävligt creepy.

Irritationsobjekt 1: flugor.
Det går inte att göra någonting utan att dom ska vara ivägen på något sätt hela tiden. Fast, fast det bästa är när man sitter/ligger still och de självklart ska sätta sig någonstans på huden (varför inte i pannan mitt emellan ögonen?) och vägrar inse faktum när man schasat bort dom från samma ställe 12 gånger. Buh. Kan gå och dö.


Nej nu ska vi åka in till bästa hålan och äta bästa pastan med bästa ädelostsåsen.
Trevlig resa

Lock'r

För tillfället lever jag i ett lekland, som är lite vuxet också. (Vi ska handla idaag, exaltering!)
Nu ska jag. Wii. Lol. Jag är fortfarande bara ett barn. Wii.

Ko mmer m er

helt såld

24/7 Kingdom Hearts

made love to my tophat

sulk

Skumma Blues-bröder dansar och svänger på tv. Kolsvarta, slanka och beundransvärda slipsar bär de, med matchande polisonger. Blind, kool neger. Höga, röda byxor. Piano. Brillor. Pepp. Varför lever inte vi i en värld där en grupp av människor helt plötsligt kan börja dansa tillsammans ute på gatan och alla kan stå på händer?
Twistin'

Mitt sommarlov har orginalstart idag, måndag 9:e Juni, även känt som min systers dag. Medan jag i princip alla dagar under ettans senaste termin på JB lyckats försova mig, vaknar jag idag självmant innan klockan 7. Vilken irritation det uppstår i mitt liv då. Jag börjar min måndag, första sommarlovsdagen från Jb år 2008 med en halv kopp sjukt varm oboy, tittandes på Gladiator. Mest för att motverka min hals enanstående vilja att kväva mig i sömnen.

Igår, sunny-sunny-sunday, tillbringade jag på min systers bakgård. Med hela familjen. I skuggan av solen, krängandes för mycket Guacalmole och rösti tillsammans med lite vin och sur rosé cava. Tillställningen var för min syster, som för 24 år sen idag ploppade ut skrikandes mot världen. Vi får väl hoppas att hon tar väl hand om den här dagen, trots att hon var tvungen att starta den med Långebro klockan 07.15. Grattis syster.

En annan spännande tillställning var Siesta förrförra veckan. Några gånger bättre än vad jag kunnat tänka mig. Ren lockning till att slösa ännu mera pengar på musikfestivaler i sommar. I hopp om att känna den där förtjusande känslan igen. Dessvärre kan man inte riktigt bortse från det tråkiga faktum att det inte finns tillräckligt mycket pengar, MEN JAG SKA ALLT SKRAPA.
Zeigeist var utan någon som helst tvekan det festligaste bandet live, på Siesta 08.

No one really knows what I'm all about

Jag kräver mer än såpbubblor ut mot stjärnhimlen
och slående minnen av djungelvrålssmak.

If I leave here tomorrow,
would you still remember me?