Kvinnan som satt snett mittemot mig på tåget till skolan idag log, mot mig och ingen annan. Det gjorde en del av min dag. Det kändes uppfriskande att en främmande människa kunde ta sig tid att le mot en främling tidigt på morgonen. Sen skulle fyra till tvunget in i samma sätes-samling, så jag blev tjockt omringad av massa gäspande och nyduschade (men svettiga pga stressen till tåget) människor. Jag tänkte le mot någon av dom, men kände inte för det.
Medan jag satt där och åt på min bokstavligen påläggssprängda, rullade macka och drack min lite för starka oboy så stannar vi plötsligt i nödbroms och kvinnan i högtalarna meddelar snabbt att den hastiga bromsen berodde på ett par kossor som höll på att passera spåret. Hur kom dom dit?
Men det var en ganska vacker syn med springande, vita kossor i fönstret till vänster.
Snart är det jul
No comments:
Post a Comment