jag är halvt dold

2009-03-17T20:53:00.005+01:00

selfportrait s

2009-03-12T12:31:00.001+01:00

kan du inte bara gifta dig med honom när du ändå är i farten.

jojojojojojojojo

2009-03-02T20:18:00.003+01:00

Ibland undrar jag vad jag har som inte dom andra brudarna har. Ibland tror jag inte att jag har något som inte de andra har. Ibland tycker jag till och med att de andra har mer än mig. Jag tvivlar på att jag skulle vara något speciellt.
Jag är ju bara precis som alla andra,
kom igen.

nejnejnejnejnejnejnejnej

2009-03-02T19:50:00.004+01:00

Gå du, säger jag, precis som att det inte spelar någon roll, men nu gör det det, det spelar en jävla roll, för jag bara säger och säger men menar inte och menar inte. På mindre än en vecka har du blivit vuxen utan mig. Precis som att vi skulle leka en bli-vuxen-lek och plötsligt säger du "jonna, du får inte vara med, du är för liten".
Jag är för liten.
Ingenting är som det var. Jag känner mig som en förvirrad hund som tappat sina rutiner. Ingen morgonpromenad, inget hämta tidningen, inget sova middag, ingen lunchpromenad, ingen inget ingen. Nu är jag själv, innan var jag aldrig själv. Kvarlämnad. Rester. Skräp. Skit. Imorgon ligger jag på soptippen med alla andra bortglömda.

Lever i en sörja. Kommer snart gå under ändå.
Hela jag bubblar av känslor. Ledsen och glad. Lycklig och sur. Stolt och förbannad.
AAAAAAAAAAAAAAAAAAh,
släpp ut mig!

missing the old people

2009-02-19T20:46:00.003+01:00

Jag och Linusen och Linusens familj har precis varit hos Linusens mormor och morfar och druckit te och ätit konstigt-gott bröd med orangea saker i och kollat på antikrundan. Och jag tror detta är en djup bekräftelse på att jag rent mentalt är vuxen. För under hela tiden hade jag en sån bra känsla i hela kroppen, lugn och mysig, jag kände mig inte rastlös för en sekund och jag blev nästan lite ledsen när vi var tvugna att gå mitt i antikrundan bara för att Ludvig inte är mentalt vuxen och hellre ville hem till sin dumma dator.
Varför ser det inte ut som hos gamla människor överallt, med överdriven konsumtion av fotoramar med gamla fina porträtt i och söta kuddar med zebror och änglar och små tallrikar på väggarna?

Sånt här får mig att längta efter mina mor- och farföräldrar så mycket. Att spontant bara kunna åka över en kväll för att dricka te och äta konstigt bröd med orangea saker i. Vem vill inte det?

Dessutom snöar det så fint hela tiden och till skillnad mot alla andra är jag faktiskt överlycklig av allt vitt puder som faller från himlen. Det snöade fint när vi var i lund idag också och hittade två mindre vintriga plagg som vi båda unnade oss, jag och Linus.

Nu ska det melon serveras!

linusen, du har gula i skägget.

2009-01-25T14:33:00.004+01:00

Taaadaa!
Drömmarnas dröm gick i uppfyllelse för att Linus gick med på att ligga hjälplös, utan tröja nära ett icecold fönster med ett ägg kläckt i huvudet. Systor, det funkade med äggulan utan att frysa den! ..fast det tog några äggulor innan man visste hur man skulle hantera klumpen. Nu har jag dock en ursäkt till varför jag måste baka någonting.

Linus spelar skate 2 på franska och jag lyssnar på fransk restaurangmusik, pappa stack in huvudet innan och påstod att det lät som det iaf. Hårfärgen till grabben står redo och alla hoppas på att jag inte råkar byta ut den mot guacamolen som blev över häromdan.
Igår blev vi dessutom massbjudna på allt av en viss Sandra och en viss Rasmus som gladeligen "tar hand om oss" och ger oss "det där lilla extra". Och vad ger vi tillbaka? Speltimmar. Hah.

Attpropå ingenting, du har inte en dymo-maskin att låna mig?
I really need it.

råa ägg och avokadoröra

2009-01-23T21:24:00.003+01:00

Jag drömmer om att fotografera ett ansikte, i ljust ljus, nära inpå, och någonstans på ansiktet ska det vila en eller två stycken råa äggulor som ännu inte gått sönder och runnit ut. Det kommer bli en elegant bild. Jag räknar med att lite vattenfärg kommer vara inblandat också.

Nu ska jag gräva ljusgrön guacamole med spadliknande chips.

klippklipp

2008-12-29T21:37:00.002+01:00

varsågod mami!

today, this day

2008-10-24T14:00:00.004+02:00

Jag mår illa av rökstank, jag mår illa av flygplan, jag mår illa av Nikon, jag mår illa av respektlösa människor, jag mår illa av okända män som glor, jag mår illa av pengar, jag mår illa, jag mår illa, JAG MÅR ILLA, JAG MÅR ILLA

2008-10-24T09:41:00.002+02:00

Klockan är 10.09 och jag vet inte om Linus lever.

lämna mig inte här med Hösten älskling

2008-10-19T21:13:00.003+02:00

chipsrummet

2008-10-11T02:46:00.007+02:00

MISSA INTE insideinformation from Jonna på ett föschta klass-lan!

Jonas skelar jättemycket ibland, vilket kan vara tämligen festligt att beskåda när det ballar ur, för då undrar man ju vad han egentligen fokuserar på.. rummet är pissvarmt, som det ska vara och det luktar en blandning mellan chips, läsk, utmattning, fukt och energidryck. Det finns tio olika sorters chips och flera liter cola, som det ska vara och alla har mysbyxor på sig förutom jag som tycker det är för varmt för att ha på mig någonting överhuvudtaget (fast det har jag), som det ska vara. Faktum är att jag känner mig ganska utanför här sittandes i soffan en bit ifrån tittandes på desperate housewifes som en riktig kvinna en fredagskväll. En ensam kvinna dock, kanske? Fast det skedde en liten olycka när jag packade väskan med super nintendot och alla spel igår, när jag på något luddigt vänster lyckades missa kontrollen, vilket förstörde halva min kväll för jag har inget jävla WOW att spela.
Hur som helst har det varit en lite småkonstig dag idag. Det första man fick ta del av på engelskan i skolan är att Johan (den med bäst pedagogik och kontroll över sina lektioner) troligtvis efter novemberlovet ska flytta till Irland för att han fått ett jobb hos Blizzard. Som universums nördigaste supporter för spelare som har fastnat i World of Warcraft... Lärare efter lärare efter lärare får vi adjöbesked ifrån och man ser framför sig hur mycket svårare allting kommer bli utan sina felfria lärare.
Fortsättningen på dagen var ren tristess tills en timme innan vi slutade. Där stod jag med organisationskommunikationpresentationen, med tre andra som inte hade ett skvatt att säga. Vilket resulterade i att jag pratade konstant och den mesta kritiken lades på mig eftersom det var jag som hade åstadkommit något att kritisera.

Sådan är existensen.

Imorgon åker vi hem igen för att träffa min farmor och farfar som anlände ikväll. Skulle förmoda att det kommer talas om livet och ätas en del god mat under en längre tid, om jag nu känner mina föräldrar samt far-föräldrar korrekt. Fast det kommer bli jättemysigt för hela min familj plusplus Linus kommer finnas där och det faktumet ligger mig varmt om hjärtat.

Jag är ingen nörd

2008-10-09T20:05:00.002+02:00

DU ÄR EN KONCENTRATIONSSVÅRIGHET, JONNA.

2008-10-03T10:34:00.002+02:00

Vi kunde inte göra annat än att utbyta menande blickar.

lasa i hundrumpa

2008-09-28T21:39:00.005+02:00

På grund av blåskärm på tv:n ser allt i mitt rum iskallt ut. Jag sitter på golvet och tittar in i min gamla högstadielärares lägenhet medan jag tuggar på segt godis. Jag är ensam, helt ensam. (BUT THE POINT IS - jag hade kunnat vara ensam i 3 timmar mer om det inte hade varit för min förtjusande bror och hans driving-skills och snällhet).. ville bara notera det.
Dock känns det lite surt att man är den enda som inte får dela säng med sin partner ikväll bara för att.

Nåväl. Igår var iaf toppen av mysberget. Vi spenderade först eftermiddagen ute på staden och trängdes bland alla lönefnask som viftade med kontanter framför ögonen på en. Högst upp på min behöver-och-måste-leta-upp-lista stod: pants. Hittade jag några? Nada. Hittade jag något annat lite småonödigt? Yada. Ett par pretty DCskor som jag kan sitta och posera i när min tjomme skummar omkring på hässleholms förhoppningsvis påtänkta skateramp. ("Geeä aäldriigg ooupp" JA ELVIS.. JA) De är iaf lite lila, och ja, färghelvetet är min nya fetisch.
Efter kvällsmiddag och allt sånt lade vi oss iaf i min stora säng med en nertrillbar springa och tittade på massa desperata husfruar och diskuterade framtiden och alla dess överraskningar.

(Men jag undrar om inte idag var ännu lite mysigare?)

Vad jag hoppas innerst inne just nu är att tristessen över ensamheten slutar hemsöka mig och mitt tungsinta sinne för att hantera problem. Jag hoppas jag slipper skiljas från min glödlampa i mörkret. För Linus (numera min skumma tjomme) är min lilla inglasade glödtråd som tindrar i min tillvaro, mitt liv, min värld. För min egen skull tycker jag att vi ska ha en gräns, att han inte får vara mer än 30 meter ifrån mig och om han är det får det bara vara i en viss tid - 30 min ungefär.
Mycket 30.

Jag är fast vid guldpojken nu.
Melting

hamsterdeath

2008-09-21T03:47:00.009+02:00

Det var länge sedan jag var så här makalöst livlig och vaken en lördagnatt vid fyratiden. Väldigt längesen. Men ikväll är en sån kväll. Stjärnspäckad natthimmel med ett magiskt månsken som faller på alla husdetaljer och grässtrå. Som jag för en stund satt och riktade kameran mot med fingret på bulb och full koncentration att sitta blixtstill - i minusgrader. Buh.

Linus stuga är däremot motsatsen till allt vid namn kyla. Här behöver man inte ens klä sig med täcke på natten för att inte frysa, då kan man klä sig med en Linus istället. Vänner säsong 6 står på i bakgrunden och lyser upp hela pojken som ligger i fosterställning och snosar. Han är söt. Något annat som bryter tystnaden ibland är hamsterhjulet som dånar lite lätt, vilket påminner mig väl om en bild som jag måste visa och en sak jag måste berätta.

This is the story to tell. Det är nämligen så att de senaste tre veckorna har det i vår lilla hamsterbur funnits mer än bara två små, håriga djur. Eftersom Kupo och kung Louie bestämde sig för att dra den gamla visan: incest, incest familjefest!.. Och pang, boom, krasch, bang - plötsligt innehöll buren inte bara två, utan åtta hamstrar.

Fast nu är det ju faktiskt inte så att dessa små krabater såg ut riktigt såhär när det precis kommit ut, vilket ledde till en lite konstigare reaktion än vad man trott. För tre veckor sen existerade det inte ens någon päls och man kunde praktiskt taget se inälvorna genom deras tunna hud. (Aaaahhhh!). Iaf, nu efter några veckor är jag inget annat än helt såld. Små pälsklädda, fingerstora djur med knappt öppnade ögon.

Tråkigt nog märkte vi idag att två stycken inte mådde så bra och avled senare på dagen. Hjälplösa. Och en och annan tår dök upp, för situationen kändes så tafatt, med en knappt andandes hamsterunge i handen. Vad gör man?

Livet är orättvist.
r i p

2008-09-18T10:10:00.003+02:00

Andas
http://ulorinvex.deviantart.com/

Ko du är ivägen

2008-09-17T12:18:00.004+02:00

Kvinnan som satt snett mittemot mig på tåget till skolan idag log, mot mig och ingen annan. Det gjorde en del av min dag. Det kändes uppfriskande att en främmande människa kunde ta sig tid att le mot en främling tidigt på morgonen. Sen skulle fyra till tvunget in i samma sätes-samling, så jag blev tjockt omringad av massa gäspande och nyduschade (men svettiga pga stressen till tåget) människor. Jag tänkte le mot någon av dom, men kände inte för det.
Medan jag satt där och åt på min bokstavligen påläggssprängda, rullade macka och drack min lite för starka oboy så stannar vi plötsligt i nödbroms och kvinnan i högtalarna meddelar snabbt att den hastiga bromsen berodde på ett par kossor som höll på att passera spåret. Hur kom dom dit?

Men det var en ganska vacker syn med springande, vita kossor i fönstret till vänster.

Snart är det jul

enchanté

2008-09-05T23:22:00.005+02:00

Min uppdatering är oduglig.

Det här är inte en aktiv blogg längre, för nu står det bara vad som har hänt och inte vad som händer. Jag vill vara kreativ, jag vill vara en bättre människa.
För ovanlighetens skull sitter jag hemma hos Mr. Linus denna dramatiska men ändå rätt lugna kväll. Nörden själv sitter med sitt nynya spel och klickar järnet, medan jag försöker göra godiset till, vad min mormor hade kallat det, "nattamat". Det är ingen bullens korv eller vattenmelon upptryckt i ansiktet upprepade gånger - men det funkar ändå... (simon, sandra... gonna need to have a talk with you) Nåväl.
Pang. (Nu bytte vi ämne)
För varje dag som går börjar jag begripa mer och mer hur kärleksfull skola jag egentligen går på. Jag är så ruskigt förälskad i relationen mellan lärare och elev. VI ÄRO LYCKLIGT LOTTADE som har så omtänksamma, råglada, humoristiska och festliga lärare. Man skulle kunna säga att vissa av dom är som föräldrar som inte behöver ta det tråkiga ansvaret. Jag hyser stor kärlek till några väldigt speciella lärare som varje dag lyckas få mig att uppskatta livet lite mer.

Planer för imorgon, Lördag 6:e sept.
Dagen kommer bestå av Ikea-mys där jag förhoppningsvis hittar något charmigt som mamma och pappa är villiga att sponsra, sedan kommer vi bege oss till hässle, XX.XX tidpunkt, och leka med alla glada pandor som kommer stå och lyssna på The Kaleidoscopes.

(Tyvärr hade vi inte riktigt råd med Billie the vision, but what the hell)

Funderar starkt på att spela lite till Super Mario ikväll. För denna mustaschprydde lilla italienaren bara gör precis som man säger och hoppar på stora grejer som flyger rundor och dödar jättesköldpaddor som flyger med små eldklot som han på något vänster lyckas tända på och kasta ifrån sig utan att ens utbrista ett litet "aj".

OCH FÖRRESTEN JAG HAR LÄRT MIG ATT FRAMKALLA FILM SÅ SE UPP FÖR MIG NÄR JAR STÅR I MÖRKRUMMET PÅ JB OCH ÄGER RÖVEN AV ALLA. Heh.

Don't worry, be happy

John Bauer, Huldran

2008-08-27T12:26:00.002+02:00

Välkomna!

2008-08-21T21:25:00.001+02:00

VARFÖR SKA ALLA VARA SÅ EMOT ATT JAG VILL VARA EN KORTHÅRIG KVINNA?

orden fastnar i fingertopparna

2008-08-09T12:20:00.005+02:00

Igår kväll när vi var ute, i jakt efter trevligheter på hässleholmsfestivalen, blev vi stoppade antal gånger av poliser som var lite för misstänksamma för sitt eget bästa. Var man inte, eller såg ut, att vara över tjugo år fick man praktiskt taget inte hålla i något drickbart. En av mina vänner fick hälla ut en energidryck.. Och visst känns det tragiskt? Dels att dom förutser att alla dricker någon slags alkohol och att vi i deras ögon även missköter det. Dessutom tror jag inte att sättet de gör det på gör saken bättre. Beska miner och en absurd, motbjudande aura av negativitet. "Vi är styr och bestämmer och eftersom vi inte är alls lyckliga själva vill vi inte heller att andra är det." Men visst, jag antar att det är den attityden dom måste ha för att göra ett bra jobb.
Vad jag inte riktigt förstår är varför dom har all sin koncentration på ungdomar när det helt klart är fler vuxna som missköter det.

Trots de små, tjuriga kurrarna som satt i sina bilar med hastighetsmätaren på 7 km/h, kastandes ondskefulla blickar på allt som rörde sig, så lyckades kvällen bli riktigt hygglig. Vi mötte mängder av charmiga människor.. och mindre charmiga människor. Vi cirkulerade runt på stadens alla ståndbelaggda gator och dansade till Indianers flöjtmelodier. Trillade nästan ner i Bajamajor och vistades mycket på marken. Hann även med en kort runda till hembygdsparken, som ligger oss alla så varmt om hjärtat.

Mot kvällens slut tog vi adjö till alla rara människor och fick en utomordentlig skjuts hem av världens bästa tvillingbröder.

På senare tid har jag och sir Linus funnit en stor passion för tv-spel. Ett helt möblemang med underhållning, snart innehållandes 5 konsoler (skrytar'n!), med alldeles för många spel att välja mellan. Jag är rädd att det är framför den vi spenderar mycket av vår tid, med brist på energi till att göra något annat. Usch. Den välkända sommarsvackan. Som man förr eller senare, hur mycket man än kämpar, hamnar i någon gång under ett sommarlov.

Jag är sjukt rastlös hela tiden och att sitta och skriva blogg är fan inte botemedlet.
På återseende.

stuck in the middle with you

2008-08-03T12:24:00.005+02:00

Jag läste precis ett par lite äldre inlägg i bloggen. Kände mig lite överraskad. För grejen är att det handlade mycket om mig och min syster för ett tag sen. Vi höll ständigt ihop och spenderade massor av tid tillsammans. Det var du och jag mot världen.
Men sen hände något, saker kom ivägen, våra liv förändrades drastiskt.

Och nu inser jag hur mycket jag saknar min syster.
Meet me in Montauk

up da te

2008-08-02T18:45:00.014+02:00

Häromdagen, i onsdags för att vara exakt, lät jag och alla andra bli att stoppa mig från att genomföra den dumma idén att vända min frisyr spegelvänt. Visst lät det som en bra idé där jag satt i Amandas leopardmönstrade stol, med all vilja att bara förändra min dumma frisyr, utan att snagga. Men sen kom efterföljderna: konsekvenserna. Den s k "luggsvängningen" som man så vant kör på varje gång luggen är ivägen, går inte. Den s k "lugghanden" som rättar till hela kalaset är nu värdelös. Och det är som att lära sig cykla igen.

För att förenkla det hela.
(i bildordning)

1. Jag och Linus satt och myste med vattenpipan på min balkong. I mörkret, under stjärnorna, med min söta Ikea-lampa.

2. Köpenhamns Tivoli besöktes. Inte bara ett underbart ställe för små, dumma barn utan även en guldgruva för ögat. Massa vackra grejer i Asiastisk stil. (Hela besöket avslutades även med en skitgod thai-buffé -foryourinformation-)

3. Innan tivolit ville de små pojkarna till Experimentarium. Vi var där i flera timmar och det kryllade av små, otäcka barn som lät hela tiden. Inte ens experimenten underhöll oss i allt oväsen, vi är väl helt enkelt för stora.

4. Tungblod. (Som jag tycker är så läckert)

5. Ett av våra ultimata Hembygdspark-mys.

6. Små, små djur. Skulle kunna vara mitt första egna husdjur. Våra små, små djur.

7. En äkta zebra-matta med manen kvar och hela kalaset som jag tycker är lite smågrotesk.

8. Häng på NK.

serious face/not so serious face

2008-07-10T09:03:00.001+02:00

Åtta Juli

2008-07-08T17:00:00.006+02:00

Husägare
Barnvakt
Städare
Vattnare
Laga mat:are
Bakare
Sambo
(ganska fattig)

Vuxen

he lg

2008-06-30T11:23:00.002+02:00

Tidernas nördigaste bröder sitter i samma rum som mig och spelar sitt ett och ett halvt års efterlängtade Super Smash bros 3. Som innebär allt jag inte har någon aning om. Dock är det något underhållande att beskåda dessa två förtjusande pojkar som är så otroligt koncentrerade på magin som väntar runt spelets alla hörn. Exalteringen samt spänningen dansar vals i huvudet på den yngsta, och jag antar att vår chokladkaka innehållandes massa socker inte gjorde spralligheten bättre.
Helgen, som för omväxlings skull utspelade sig i Ktown, har bjudit på en del trevligheter. Till Sir Linus största förvåning när han gick till Gamestop i fredags för att hämta Super Smash, fick han även GH:Aerosmith som egentligen skulle varit en månad försenat till Wii. Till Jonnas stora förvåning innebar inte hela fredagkvällen bara tv:spel, utan vad gjorde vi inte om somnade sött till ljudet av en klockan-halv-elva-impulsköpt-South-Park-säsong-4-DVD-box (Warning: att höra dessa djupt rubbade rösterna och konversationerna i sömnen kan bidra till snäppet mer skruvade drömmar än vad du är van vid samt att sannolikheten för att dessa drömmar utspelar sig i en värld där kanadensarnas övre del av huvudet nästan trillar av när de pratar ökar). Vi vaknade och åt ciabatta till frukost.
Lagom till klockan två gick vi ner till centrum för att under loppet av en timme hinna införskaffa tandborste, hårspray, hårfärg, kalsonger och biljetter. Efter att ha halvstressat en timme, blev vi tilldelade informationen att det var långlördag. Så på något vänster lyckades vi hitta ett par röda brallor till Linus för bara och endast 200 riksdaler. 50% is the shit.
Efter att ha förtärt lite käk på hemmaplan begav vi oss några timmar senare till syster och rasmus utflyttningskalas. 20+, Emelie och vi. Resultat: utmärkt. Trevliga människor, trevlig stämning, trevlig musik och framförallt.. syskon. Som jag vill spendera ungefär 5000 gånger mer tid med än vad jag gör nu. Faktum är att jag har skitbra syskon. Tråkigt nog slutade kvällen med att alla kurrar skulle ut och vi småttingar av förklarliga skäl inte kunde följa med. Vid tre smög vi tystare än någonsin in i min säng och somnade sött med inget annat än kvällens bravader i våra huvud. Den morgonen drömde jag att Linus hade ett Disney-nöjesbad hemma hos sig som han inte berättat för mig om.

I nästa vecka bjuds det på Julipremiär
se upp

pleasant surprise

2008-06-27T09:55:00.005+02:00

Någon sitter i bara skön tröja och samgungar till Teddybearsmusiken. Vi två blir ett. Faktum är att både jag och högtalarna dansar för varandra. Till Global Motor Seizure. Festlig låt, som jag vet att jag kommer bli mordhotad av mina föräldrar för. I stort samband med hög volym. Då är det snäppet bättre att förlyssna sig på musiken högt här. I stugan. Som jag dessutom fått i uppgift att möblera om idag. Skraj? Ah.
Jag är inte född till att möblera om.

Teddybears Sthlm kommer numera spelas 24/7 två veckor framåt. För när dom spelar på lilla Tivolirock. Då ska jag stå där. Och kunna vartenda litet jävla ord. För att sjunga med tills den stunden då jag faktiskt inte kommer vara kapabel till det, då min röst helt enkelt spricker. Och jag bara kan få fram ljud som "eeeaaauh" och "aaaaeeeh" och eventuellt "eaauuueeeh".
Så är det.

Made with love for a heartless world

Tröjan. Den omtalade kines-tröjan finns nu på bild, t om påväg hit. Jag är så fruktansvärt förtjust i trycket. Om man totalbortser från döskallen, fortfarande. Iaf, en ledsen kines som står mitt i lila, vita och röda löv som dansar med vinden. Hon är en liten flicka, med vingar och svärd.

brädpojke

2008-06-27T08:31:00.013+02:00

Efter att Sir Linus bestämt sig för att köpa kines-tröjan till mig, samt hittat en tröja själv, ställde han sig i kön. Klockan var lite innan stängningsdags. Lokalen började släckas ner. Vi väntade. Undrade. Då. Plötsligt händer det.
Uppe i taket hänger en skönhet. Mörk. Designad. Snygg. Och det börjar bokstavligen rinna saliv ur Linus mungipa som inte går att stänga. Det var kärlek vid första ögonkast. No doubt.

Så han slängde ifrån sig tröjan. Köpte brädan. Gick lyckligare ut ur butiken än in. Även jag som just fått tillgång till min efterlängtade kines-tröja. Med löv och svärd.

Sen skatades det på kwantum,
med Random och Frosties

Det visade sig bara finnas 200 av dessa brädor i världen. Linus fick bräda nr 113. Lucky bastard.

wohoh, short message

2008-06-26T10:28:00.003+02:00

Igår hände det. Jag fick tröjan. Tröjan som jag under en väldigt lång period (en månad) trånat efter. Kinesen. Svärdet. Löven. Allt i en fungerande symbios, till den mindre passande döskallen som något litet fån tvunget skulle sätta dit i hopp om att fler små döskallsoffer ska köpa tröjan. Men det handlar knappt om 3 kvadratcentimeter. Jag överlever.

Inom kort kommer förhoppningsvis även en bild på vad Sir Linus impulsköpte igår. Han har aldrig varit stoltare. MEN NU MÅSTE JAG GÅ IN I ÖKNEN.. Sora, here I come.
Tja'rå

Husägare for the first time

2008-06-24T11:04:00.004+02:00

I flera desperata försök tittar vi på varandra medan varmvattnet forsar in på våra ögonglober och svider likt effekten av salt. Det är minst 25e gången vi sitter där på en vecka. En helt fantastisk vecka faktiskt. I måndags kväll, efter att ha firat pappas dag med massa olika sorters tunt, skivat kött och en hattliknande prestentdekoration i guld, anlände jag till Väg 23 med en onödigt stor bag. Med en famn som väntade, och ett hus.
Vad gjorde inte dagarna om bara gick. Sir Linus jobbade mån-tors, 8-16 och jag väntade troget på att min man skulle komma hem från jobbet. Ska jag klaga? Nej. Stället är ju förfan som ett stort nöjesfält - för vuxna. Pool, tv (inklusive alla kanaler, Wii, PS2), datorer, dusch, sängar, kök, studsmatta, hund, Coco Pops... allt man kan önska sig. Och till råga på allt fick jag även en Linus vid 10, vid 12, vid 3 och 4 (och framåt). Lilla, lilla husfru. Förvånandsvärt nog var jag vuxen nog att ta initiativet till att städa, vattna och laga mat också, mitt i allt lyxeri.
Maten vi lagade blev också jävligt god. Om vi bortser från vårt nybörjarförsök till en småkonstig blandning av rösti, bacon och vitlöksdipp. Håll er borta från det ungar, om ni nu inte föredrar att må väldigt, väldigt dåligt efteråt. Annars har vi bokstavligen frossat hela veckan, varav 45% av våran kost sen i torsdags har bestått av inget annat än POWERKING.

Midsommar i år blev ett stort manskalas med mig på ett litet hörn. Med en förtjusande god marinad till kycklingen som jag bidrog med i sista sekund och en hund som åt upp ungefär hälften av gästernas kött utan att de märkte det. Klad hund. Musik. Bad. Oneklingen mycket halkande (samt skadegöring från min sida) på studsmatta. Värmeljus. Varmdusch. Kex och ost. Skorpor?
Nåväl, tack pojkar.

Helgen har mest bjudit på filmer, i massor. Mycket film. Jättemycket film. Ovanligt jävla mycket film. Kalasmycket. Varav en var den ständigt panikartade The Texas Chainsaw Massacre. Och det är inget konstigt med att inte vilja vara själv i ett stort hus efter att man har sett den filmen, Linus. Den var iaf jävligt creepy.

Irritationsobjekt 1: flugor.
Det går inte att göra någonting utan att dom ska vara ivägen på något sätt hela tiden. Fast, fast det bästa är när man sitter/ligger still och de självklart ska sätta sig någonstans på huden (varför inte i pannan mitt emellan ögonen?) och vägrar inse faktum när man schasat bort dom från samma ställe 12 gånger. Buh. Kan gå och dö.

Nej nu ska vi åka in till bästa hålan och äta bästa pastan med bästa ädelostsåsen.
Trevlig resa

Lock'r

2008-06-17T13:50:00.005+02:00

För tillfället lever jag i ett lekland, som är lite vuxet också. (Vi ska handla idaag, exaltering!)
Nu ska jag. Wii. Lol. Jag är fortfarande bara ett barn. Wii.

Ko mmer m er

helt såld

2008-06-13T14:32:00.005+02:00

24/7 Kingdom Hearts

made love to my tophat

2008-06-10T10:59:00.003+02:00

sulk

2008-06-09T12:49:00.005+02:00

Skumma Blues-bröder dansar och svänger på tv. Kolsvarta, slanka och beundransvärda slipsar bär de, med matchande polisonger. Blind, kool neger. Höga, röda byxor. Piano. Brillor. Pepp. Varför lever inte vi i en värld där en grupp av människor helt plötsligt kan börja dansa tillsammans ute på gatan och alla kan stå på händer?
Twistin'

Mitt sommarlov har orginalstart idag, måndag 9:e Juni, även känt som min systers dag. Medan jag i princip alla dagar under ettans senaste termin på JB lyckats försova mig, vaknar jag idag självmant innan klockan 7. Vilken irritation det uppstår i mitt liv då. Jag börjar min måndag, första sommarlovsdagen från Jb år 2008 med en halv kopp sjukt varm oboy, tittandes på Gladiator. Mest för att motverka min hals enanstående vilja att kväva mig i sömnen.

Igår, sunny-sunny-sunday, tillbringade jag på min systers bakgård. Med hela familjen. I skuggan av solen, krängandes för mycket Guacalmole och rösti tillsammans med lite vin och sur rosé cava. Tillställningen var för min syster, som för 24 år sen idag ploppade ut skrikandes mot världen. Vi får väl hoppas att hon tar väl hand om den här dagen, trots att hon var tvungen att starta den med Långebro klockan 07.15. Grattis syster.

En annan spännande tillställning var Siesta förrförra veckan. Några gånger bättre än vad jag kunnat tänka mig. Ren lockning till att slösa ännu mera pengar på musikfestivaler i sommar. I hopp om att känna den där förtjusande känslan igen. Dessvärre kan man inte riktigt bortse från det tråkiga faktum att det inte finns tillräckligt mycket pengar, MEN JAG SKA ALLT SKRAPA.
Zeigeist var utan någon som helst tvekan det festligaste bandet live, på Siesta 08.

No one really knows what I'm all about

Jag kräver mer än såpbubblor ut mot stjärnhimlen
och slående minnen av djungelvrålssmak.

2008-06-02T23:42:00.003+02:00

If I leave here tomorrow,
would you still remember me?

jordnära

2008-05-29T02:18:00.003+02:00

Jag vill bara lägga näsan i blöt i ditt liv och påminna om att Siesta kör igång på riktigt imorgon. Det ska bli skönt med livemusik. Kom du också, vi kan leka.

Fan.

notering

2008-05-28T02:50:00.001+02:00

JÄVLA SLADDBARN, JONNA

Plötsligt händer det inte

2008-05-28T00:20:00.006+02:00

Upprörande musik slår mot mina trumhinnor. För varje vers som passerar mina öron känns det som att jag har gett upp lite till. Men inget går upp mot känslan av refrängen som jag aldrig tidigare reagerat så starkt på. Den stryper mig. Mitt huvud har egentligen inte råd att lyssna på något ljud överhuvudtaget just nu. Bara mina andetag är ett stort steg för min avtrubbade hjärnsubstans. Ändå höjer jag volymen ytterligare lite till, i hopp om att överrösta röstläget på människan i mitt huvud. Jag skruvar upp lite till. Vill inte höra vad han säger åt mig. Jag vet vad han vill.

För sjutusenniohundratrettiotredje gången ikväll hostar jag nästan upp mina lungor för att bli av med bråtet i min hals. Som verkar trivas på sin plats. Och har gjort det nu lite för länge för sitt eget bästa. För om inte detta lilla halsbesväret jag har är borta inom 6 timmar ska jag bokstavligen dammsuga min hals efter slem och andra krabater som inte hör hemma där.

Klockan är två på natten och jag kan fortfarande inte sova. Det är någonting som brinner bakom mina ögon medan Thom sjunger om hur man egentligen gör för att försvinna fullständigt. Fast han nämner aldrig om han faktiskt lyckas. Så jag går vidare till att lyssna på en låt vars titel kunde döpts direkt efter mig och mina dumheter - Idioteque. Hostar ut ytterligare lite lungtillbehör, men oroar mig inte för mycket. Jag ska ju ändå försvinna fullstängdigt, som en idiot.

Allt jag ser framför mig när jag blundar är 50% gräs.

Ett låtbyte sker och jag hamnar i trans. Pyramid song. En bottenlös, mörk och kraftig hypnos. Färdas tillbaka i tiden. 10 vackra fingrar pressar tangent efter tangent på pianot, i en orimlig men felfri takt. Jag kommer ihåg känslan. Jag betraktade denna man sittandes i dagsljuset av mitt vardagsrum. På en pall. Koncentrerad, obesvärad. Med blod som pumpade fridfullt och gåshud som restes. Barfotar mot ett iskallt stengolv.

Sweets, min film, blev nominerad till tre kategorier idag, på filmfestivalen jag inte ens besökte. Den vann inte något. Inte ens något litet, som en klubba. Vilket kan få representera min undergång. Från dethär till detdär. Från något att vara stolt över till en besvikelse. Det är nu jag ska försvinna fullständigt, som en idiot.

That's a strange mistake to make, you should turn the other cheek living in a glass house

Motvilja sprider sig i hela mitt rum inatt,
men sen inser jag tomrummet. Felen.
Vad har jag ställt till med?

This isn't happening, I'm not here.

bomba mig

2008-05-25T23:20:00.004+02:00

Alltid samma fråga till mig själv. Gällandes allt.

VAD FAN SKA JAG GÖRA NU?

Liv, sluta dumma dig nu. Jag kräver mer av livet än denna ständiga frågeställning till mig själv.
Fan.

(Som gräddet på moset har jag tappat all förmåga för fotografering. Så tjenare foto a+foto b efter sommarn! Jag kommer bli det där lilla förlorade lammet som inte kan. Med fel idéer och fel händer och fel motivering och allt fel fel fel.)

2008-05-23T14:06:00.002+02:00

Jonna = Zero tidsuppfattning

bra

Top 10: Joel ej förtjust i

2008-05-22T19:12:00.005+02:00

1. Flensost
2. Tandkräm på ollonet
3. Väckarklockor
4. Tighta män
5. Linus håriga bröstvårtor
6. Viagra
7. Cameltoe
8. Hängbröst
9. Fontänen med mer än fyra män
10. Stoppljus

Vi kidnappade Joel igår i Malmö, med hjälp av en näst intill kvävande halsduk knuten runt hans huvud. Han bad om luft, han bad om att få leva. Medan vi ledde honom över Malmös vägar i rusningstrafik. Rädd men fortfarande lite uppskattande av situationen.
Vi trädde på honom två par snygga byxor och filmade det. Precis som på en ljuv familjesemester, till att titta på senare i livet, alla samlade. Det kan vi få ett gott skratt åt. Han verkade gilla, men pengarna existerade inte. Så vi gick vidare, djupare in i Malmös ännu outforskade djungel. Det var mycket på gång. Och även om jag inte lyckades köpa min vackra kineströja fann vi ett kylskåp innehållandes Vanilla Coke, vilket är värt att dö för. Men det är bara jag?
Tomten besökte även Sydsvenskan. Om det var roande eller lärorikt överhuvudtaget finns det säkert delade meningar om, men biosalongen/spelsalen och allt annat krydd var ingen liten pannkaka. Detta fann vi nog ganska tillfredställande. Ja.
Pizzan vi köpte för lunchkupongerna smakade, som Nadnna valde att kalla det, dött djur. Vilket resulterade i att jag i stort sätt tjackade alla kanter. Kanter blir man aldrig besviken av. Men Thors sällskap vägde upp, pizza < Thor, det ända gapet. Mannen som gjorde denna cirkelformade mat fattade ingenting.

Joel var busig och hoppade inte av i Eslöv. Vi skrattade tills våra magar kollapsade på tåget hem. Slutförde inte riktigt alla listor om Joel, men han verkade nöjd ändå. Lyckas du mot all förmodan gojsa in Joel i allt som listan ovanför innehåller kan vi bara vara säker på en sak - Joel kommer bli absurt rubbad i huvudet. Och det vill vi ju inte.

Malmö

tågföreteelse

2008-05-19T23:50:00.003+02:00

Idag kommer jag minnas som den dag då jag mötte Jakob,
16.43

Nu tar vi en paus.

2008-05-16T12:22:00.001+02:00

(back in monday)

this is like drinking poison, like eating glass

2008-05-15T01:02:00.002+02:00

Det här är farligt

2008-05-14T12:33:00.002+02:00

Jag säger lek, lek med tanken
Det är det som tankar är till för

Och jag leker med döden
Och du frågar vad fan jag gör
Jag säger jag leker bara med döden
Det är det som droger är till för

Och jag vet att du hatar, att du hatar
Att jag är så

Livet är en vacker utsikt

2008-05-13T23:48:00.005+02:00

Det är underligt hur glad man kan bli över mat. Men mat är som en gudagåva när man är hungrig, särskilt när den kommer från Gabbi, gudinnan själv. Vi satt iaf för hungriga och fattiga för vårt eget bästa på Plåtlådans kalla kakelgolv. Då plötsligt! Från ingenstans kör det upp en bil och parkerar brevid lådan, vilket vi först inte reagerar på, men ut stiger en kvinna. Likt Herkules föräldrar skiner det om hela henne, ett guldaktig sken. Hon bär på ett leende och går med lätta steg mot oss. Hennes ögon lyser av generositet. I handen bär hon något som ser ut en påse, innehållandes något, men vi visste ännu inte vad. När hon släppte ner påsen framför oss på det iskalla, badrumsliknande, halvgråa golvet märkte vi till vår stora förvåning att denna påse bokstavligen var full med mat. Tanken av att detta var mat till bara oss slog oss väl - men för stunden verkade det lite för bra för att vara sant.
Till vår stora lycka visade det sig att påsen full med mat var tillägnad oss, vi hungriga små kryp. Vad vi fick vara utan var dock Gabbis sällskap, vår egna matgudinna kom nämligen bara inom Plåtlådan för att lämna mat och sen åka vidare. Jag vet inte hur jag ska visa min tacksamhet. Men maten vi fick var som en stor, jävla fet prick över i:et.

Att resten av dagen har varit lite bajs bryr jag mig inte om,
Matte nationella del 2 var en torr upplevelse.

Nu ska jag fortsätta vara nervös
jag ska sova iklädd nervositet, kan
inte ens knäppa upp i halsen för
att andas. Sov gott Jonna, andlös och nervös.

new born blog

2008-05-11T14:44:00.002+02:00

MERCI BEAUCOUP Mehranah

http://mehranah.deviantart.com/art/Nude-84034992

_

2008-05-06T17:40:00.004+02:00

jag behövs inte.

butt

2008-05-01T00:53:00.005+02:00

I miss my bro'

I am megalomania

2008-04-26T19:48:00.010+02:00

Bang bang, my baby shot me down.
Med ingen slags motivation till att göra någonting sätter jag mig ner och lyssnar på ett Kill Bill-soundtrack, samtidigt som jag lika omotiverad som för två minuter sen försöker skriva ett tillräckligt men spännande litet inlägg. Varför inte bjuda på sig själv och sina otroligt pessimistiska på-omotiverat-humör-tankar. FÖR IDAG HAR JAG INTE GJORT ETT PISS. Mindre än vad jag tänkt, mer än vad jag orkat. Skulle jag lista upp sakerna jag gjort idag skulle det helt enkelt inte bli någon lista, det hade bara blvit ett negativt tomrum. Där listan skulle befunnit sig. SÅ mycket har jag gjort idag. Jag har inte ens gjort tillräckligt mycket för att få en lista att existera. Det var jag som dödade listan.

Tänk dig ett klassrum. Dörren längst bak, fönster längst fram. Salen är fylld med laptopar, omtyckta av respektive ägare. De två idioterna som står i mitten och håller i en presentation om det mest värdelösa ämnet någonsin. Information om ett ämne som 90% av alla med all säkerhet glömmer bort igen efter 35 sekunder. Tänk dig att de två idioterna i mitten helt plötsligt ber alla att ställa sig upp. RESA PÅ SIG. För att utöva FYSISKA övningar. I värsta IT-svettiga klassrummet. För nu skulle eleverna ta det stora steget från att röra fingret på touchpaden/ev. handen med datormusen till att utföra rörelser med kroppens andra bihangskroppsdelar (såna som it-elever inte har någon nytta av alls) som ben.. och rygg. Det blir snäppet varmare, av att alla som redan är så svettiga anstränger sig ännu mer. Deras kroppar är inte vana. Datorerna dränks i dimman av svett. Läraren lägger inte märket till att luftkonditionering börjar pipa av överansträngning, stolar och bord bokstavligen smälter av värmen, fönsterrutorna spricker. Men allt dessa 16-20åriga elever kan höra är Nadnanas maskiniska röst som på högtalarna är uppskruvad till högsta volym. "Vifta med tummarna", "Jogga på stället". Jag är glada att vi inte blev slagna till döds, idioterna i mitten var nämligen vi.

"Jag är inte den som är den, jag är den andra"

Det känns som att mitt liv överväger alla vägar nuförtiden. Jag går balansgång på kanten av ett kopieringspapper. Trippar fram, trampar snett. Jag försöker tro att jag gör som jag vill, men vet undermedvetet att jag inte gör det. Trampar fel. Var är min räddning? Varför är helt plötsligt en mörk dusch allt som kan sansa mig från frustrationen av verkligheten? Varmt vatten, varmt mörker. Jag sitter ner. Tittar in i den droppande luggen. Ser egentligen ingenting.

Alla mina väggar är fria nu. De behöver inte längre andas genom utskrivna planscher uppsatta med mammas knappnålar. Ni behöver inte längre spegla er i mina nu 2 år gamla favoritmusikartister. De är placerade i en av många papperskorgar. De ska brännas. Livet måste gå vidare. På onsdag, efter en förhoppningsvis sjukt kreativ dag, bär jag lådor två trappor upp. Blir trött i benen och sånt.

Men om jag fick bestämma skulle jag hoppa tillbaka några helger i tiden, till den lördagkvällen. Den var bra.

She sees my good deeds
And she kisses me windy
I never worry
Now that is a lie

special mew

2008-04-20T22:59:00.004+02:00

klim placerad i nyköping

Inget problem vi stöter på är för stort att klara av

2008-04-19T20:39:00.001+02:00

jag lovar

in fact

2008-04-06T12:07:00.005+02:00

LIFE IS WONDERFUL

(jag flyttar om 24 dygn)
packapackapacka

X

2008-04-03T11:10:00.001+02:00

I want to be free

Okontrollerbart t max

2008-03-30T15:24:00.004+02:00

Är det såhär det ska vara?
Igår när jag och Nadnana (cup of chocolate) egentligen skulle befinna oss i Jonas uppvärmd-genom-värmefläkt, 70's show-liknande, medaljongtapetsaerade källare lyckades vi vara överallt förutom där. För även om solstolarna var inbjudande och sällskapet var top notch (gällande vissa) och det var lördag kväll så kutade jag och min coc runt i hela huset, även utanför. Under de få timmarna det lilla sällskapet på 6 pers i källaren inte lyckades åstadkomma något som helst kom vi iaf fram till en hel del. Vi hann lära oss namnen på alla katter och bröder, hann gå på toaletten X antal gånger, hann bekanta oss med Jonas bröder och deras ev. bihang, vi hann sitta på en gungbräda i en timme, vi hann gå ut, gå in, bli hysteriska, undersöka allas rum, vi hann öppna källardörren 511 gånger hur seg den än var.
Vi gjorde i princip allt förutom det som var meningen.
Men sen. När VI TRODDE att det var slut på hela fiaskot och vår one and only Linus vaknade till liv igen och kvinnorna vi inte klarade av skulle lämna huset och vattenpipan var igång igen - då fick vi genast lite hopp om 70's show-känsla igen. För där satt vi och käkade chipssmulor som jag tvingat Wookien köpa och drack avslagen läsk av alla sorter. Glada över att allt var som det skulle vara. DÅ PLÖTSLIGT.
Någons telefon ringer, någon svarar.
Vem är det inte som ringer om kvinnorna vi ville bli av med, jo! För dom hade tydligen "missat" sista tåget hem. Jag och min coc:s mungipor dunsar i marken. Sen blev det STIG för hela slanten, med kanske ett lite dåligt förlorari från min sida. Zeppelin spelades om och om igen. Basen burrade. Vi kom fram till att läget var feel good i sin egen klass. Ihopklumpade på gamla trädgårdmöbelsmadrasser och filtar från första världskriget. Blev hela tiden osäkra på vad klockan var eftersom någon dum jävel bestämt sig för att man igår, just igår, ska ställa fram den en timme. Alla somnade. Sov gott. Felt good. Även om kvällen blev som vi minst förväntat den.

Den 20:e mars vaknade jag för första gången som sexton år. Mina föräldrar gav mig Gardell-böcker på morgonen, innan skolan, vilket inte kunde få mig annat än att le. När jag hade hoppat av tåget i hlm och åkt upp för rulltrappan för att kliva av på dess topp hoppade min coc framför mig med en CUP OF CHOCOLATE i handen. Grattis Jonna. Jag har smält två hela blockchoklad till dig i en mugg och skrivit något passande i vit choklad på den hårda ytan. Min dag rullade. Även om den var tvungen att startas med världens tråkigaste matte. Vi åt min kopp med hård blockchoklad, mådde illa, med mådde bra ändå. Vi lyckades ta oss från skolan och vi lyckades ta oss till Kvantum och vi lyckades köpa en liten burk med Teenie Weenies?
Det var skärtorsdag och vårdagjämning.
Jag åkte med min bror och min Emelie hem. Från hemstad 2 till hemstad 1. Stoppade i mig den mest välsmakade tacobuffén på länge. Och vitlökspinnar med Nutella? Jag var jättetrött och på mensaktigt humör. Fick allt jag behöver för att förändra min look, den ska tydligen inte vara särskilt populär längre. Hår och kläder och produkter och skit. Även sugrör med smak som visade sig vara kräkframkallande, särskilt jordgubbssmak.
Jag la mig ner i soffan. Red Hot Chili Peppers förklarade vad som var fel. Allt kändes lite fel. Jag visste inte vad som väntade mig. 16 år och inte alls nöjd över situationen. Hjärtat klappandes i takt med RHCP:s lite äldre album, inte det nya mesiga. Dåsig i hjärnan. Halvsovandes. Någon lägger sitt huvud på min arm och säger ett enkelt "grattis". Blev skrämd. För sånt som jag nyss legat i soffan och drömt om blev till en chockerande verklighet. Brevid soffan, iförd jättesnygga kläder (skjorta bl.a), stod han. Mannen med stort D. David Klim kom på min födelsedag och helt plötsligt visste jag inte alls varför Red Hot Chili Peppers sjöng som dom gjorde. Kan utan problem använda mig av uttrycket Jag kunde inte tro mina ögon.
Satte på Californiacation och kysste honom, precis som vi gjorde för ett år sedan. Nyträffade.

Mitt påsklov har varit David.
Jag älskar David.

Tors - sexton år
Fre - catching up
Lör - hlm
Sön - mys
Mån - mys
Tis - mys
Ons - mys/Jumper
Tors - Johan Glans
Fre - Bye bye my love

Jag flyttar snart,
hejdå

Kriiiis

2008-03-12T15:10:00.004+01:00

Nej, nu får det fan räcka. Jag är leksugen, kissenödig OCH väldigt onöjd över mitt hår. Kort vecka, med fredag i ledighet. Två dagar har hitintills bara bestått av FILM. All sorts film. The day after tomorrow, Super size me, Phone booth samt våra egna filmer. Och detta på lektionstid. Dessa filmer ska alltså vara lärorika för oss - säger dom. Eller behöver dom bara lite extra tid. Vem vet. Vem kommer veta. Det är inte det jag är förbannad på dessutom.
Det är även andra gången denna veckan vi slutar tidigare. SJÄLVKLART när det skapats som mest sjukdomar över hela klassen. Alla är antingen sjuka, upptagna eller iväg. Förutom jag. Jag är frisk, ledig och inte iväg - kom och ta mig! Det hade egentligen inte gjort någon större skillnad om jag faktiskt åkt hem eftersom datorn kommer fördriva min tid även där, precis som här. Jag har dock inte kraft nog att ta steget, jag vet att imorgon blir bättre än såhär. Jag vet vad jag har kraft nog till och det är att gå på toaletten, så det är precis vad jag ska göra. Jag ska vika ett pappersplan av en bit toapapper också, RIP, jag saknar vårt get-läte. Smiley. Hon den där. Könsordet. Hon vi alla pratar om, KOM TILLBAKA. Innan jag faller ner på det kalla plastgolvet och avlider. Det golvet är dessutom fult.

Ingenting är roligt nu. Jag har t om pengar i min ficka. Men ingen att slösa dom med. Vilket håll ska jag vända mig åt, höger eller vänster? Rakt fram? Ner? Upp? Vad vill du? Det tog mig en timme att hitta en snygg skrivbordsbakgrund. Inte alltför olik den förra, dåligt med förändringar, nej? Vem vet. Ingen vet.
Jag är fortfarande väldigt kissenödig. I behov av en.. toalettstol.

Paying attention,
jag blev inte nöjd med min film.

faktum

2008-03-08T22:30:00.003+01:00

Jag måste bara tillägga.
Imorgon kommer det vara jag och alla par. Jag kommer vara den enda av alla som inte har någon. Det kommer vara tre par och jag. Sju personer. Tre par. Och jag.
Jag avskyr att vara ensam.
Så ursäkta för eventuellt menshumör, BUT I CAN NOT HELP IT.

Nej, jag saknar Klimar'n. (det är så synd att man inte ser hans söta ansikte på bilden)

ursäkta, har du prostatacancer i hakan?

2008-03-08T21:16:00.003+01:00

Jag dunsade uttryckslöst ner på golvet. Precis brevid de automatiska dörrarna. Nära utanför. Nära XXX km/h. Hade jag bara sträckt ut mitt ben, hade min fot kapats av av en lyktstople eller något annat stående och hårt. Ändå dög platsen jag själv fixat så fort jag blickade mot de andra i samma vagn. På rad satt de människor som vägrar förstå att de platserna först och främst ska gå till barnvagnsbundna och rullstolsbundna ev. om man har en asstor väska kanske. Iaf, människorna, sittandes tätt intill varandra, främlingar, helt olika, sysslandes med helt olika saker och med helt olika ansiktsuttryck. Det var att se alla ansikten i profil som fick mig att tänka på så mycket mer än vad jag stod inför.
För klockan ca halv tio imorse trängde jag in mig på ett fullproppat tåg för att åka till min hemstad 2 - hässlehåla. Gnisslandes mellan parfymerade turkar, färgglada resväskor, snygga skor, otacksam sj-brud, automatiska dörrar och barn iförda barnvagnar satt jag och knappade på min mobil. Kopplad till den yttre världen. Som idag har anmält sig sjuk. Jag fick även en dramatisk påminnelse om att jag har mindre än 25 spänn kvar att kontakta någon med. I'm so lucky.
Det fanns trots allt en anledning till varför jag trängde in mig på det tåget till hässlehåla klockan halv tio en lördagMORGON. Jag hade ju lovat madame Loa. Hon och jag, likt ett svintopar, hade betalt dyra pengar för att få gå på fyra helt unika föreläsningar om naturfotografering. OCH DOM KUNDE INTE ENS BJUDA PÅ KAFFET. Nå iallafall, 2/4 föreläsningar sög våra bakdelar, medan den sista faktiskt var riktigt, riktigt, riktigt intressant och lärorik samt häpnadsväckande. Men kan du tänka dig frustrationen av att sitta och ha betalt fett mycket pengar för det och sen bemötas av en DANSKTALANDE man (han var dansk också, han pratade inte bara så för att retas..) som berättar om sina "bilder" så endast 1/100 av publiken uppfattar vad han faktiskt säger. Snäppet mer irriterande var dock en ung kille som stod hur länge som helst och snackade om djur. Han var djurfotograf och biolog. Alltså en man som var hälften fotograf, hälften biolog. Om han nu befann sig på en tillställning om naturfotografering, hur i helvete kom han då fram till att han skulle föreläsa OM själva DJUREN och inte BILDERNA?
Man börjar ju fan undra.

Detta är mitt sätt att glädja dig - genom att tala om vad jag har att se fram emot:
- Nästa helg, tredagars. Allihopa. Yeyuhu.
- Kommande Klim, 2 veckor
- Påbörja projekt med Andreas, the one and only
- Förhoppningsvis bli klar med filmhelvetet
- Johan Glans, för jag är så jävla bjuden av min syster
- F.L.Y.T.T.A ifrån ******** in to ze fancy place, oui
- En Snickers-glass?

Jag har ett starkt behov av Nadau"#!@>%ie nu.. den kvinnan är så jävla rolig.
Nästa helg blir Nadau"#!@>%ie, "resten", socker, hyperaktivitet, mys och allt som krävs för att jag ska kunna hålla leendet uppe i en hel vecka efter. BLI FRISK KVINNA.
(Hoppas det gick bra för kamelen bellman i berlin också)

Dom väntar på mig
Schao

Enitnelav

2008-02-14T11:47:00.002+01:00

Indeed.
Precis gjort klart provet. Framför oss väntar en aningen annorlunda englektion och en mindre intressant lunch innehållandes någon slags pasta. Låt oss för gud skull hoppas att de inte råkat tappa saltkaret i grytan idag. Jag ser mer fram emot efter skolan, för då ska vi
MARÄNGA.
Frossa.

Och leka.

Sen nyköping at 17,
this feels good!
Matt Damon

Over the freakin edge

2008-02-13T20:52:00.003+01:00

Dagens:
Joel bitchslapade mig, äntligen tog han steget!

Good day

2008-02-11T22:55:00.000+01:00

Jag finner inte en äventyrsfilm som första i Indiana Jones-serien som underhållande överhuvudtaget och vore det inte för att Thor rent ut sagt har dålig smak i film hade jag inte suttit en måndag klockan elva på kvällen och försökte titta på detta elände till filmrulle om en man som i princip är lika odödlig som James Bond själv. För mig är Indiana Jones löjlig. Jag är inte mycket för sådan typ av story; hjälten, bruden, the bad guys, konflikten osv. Skälet till att jag sitter som en gnu under mitt täcke fullt påklädd tittandes på världens sämsta kvalité av Indiana Jones (vhs?) är för att vi ska analysera skiten imorgon. Tanken är att vi ska analysera filmen. Hur fan analyserar man Indiana Jones? Det finns ingen baktanke, det finns inget budskap. Det är bara pang, pang. Sen får hjälten ihop det med kvinnan i slutet. The end.
Kan ni inte hålla med om att det var ett väldigt dumt val av film att analysera? Jag menar, det FINNS ju snäppet djupare filmer.

Min naturkunskap idag gick ju sämre än väntat. Äntligen kändes det som att jag skulle ta tag i mars-biten men istället lyckades intresset om psyko-sidan väckas och då blev det genast ett jävla jahu bland grabbarna som i vanliga fall brukar hålla sig på den lite lugnare nivån. Men folk blev istället mycket upprörda över killen som vet för mycket och en viss person gick kanske lite väl långt när han började blanda in stjärntecken och att det på något vänster skulle ha något med det att göra. ALLA metoder testades, men Peter visste fan för mycket. De flesta tappade hakan och jag kände mig nöjd som satan. Det funkar alltid.
Jag avslöjades dock senare vilket ledde till att jag plötsligt inte var lika uppskattad eller "värdefull"...

Men jag och Nadd lyckades trycka upp varsin hamburgare i våra såkallade munnar för att sedan skölja ner med världens suraste juicedryck som inte har några spår av apelsinsmak vilket den absolut borde ha med tanke på att det står Apelsinjuice på dryckapparaten. Vi hann även bli nedtryckta och kallade för "små kräk" under den lilla tiden vi petade ner våra torra men flottbelagda hamburgare i halsen eftersom det tydligen var strängt förbjudet att komma till matsalen lite tidigare än vanligt. Vi kutade, kräkte och hann med bussen för att åka och spela tennis.
Spelade tennis gjorde jag för att jag blev tvingad, inte för att jag ville det själv. Vi kan bara dra en slutsats efter att ha sett mig spela tennis i en halvtimme idag; död bollkänsla. Jag kan dock tänka mig att mina bollskills sänktes när vi fick reda på att det inte fanns badminton tillgängligt. Badminton som hade blivit så upparbetat under vår resa till hallen.

Coming up tomorrow - köpa wienerbröd till Johan, filmanalysera, leka och homework.
Coming up Wednesday - FILMA * 1000, pluggzie och packa.
Coming up Thursday - Maddeprov, engelska, leka och nyyköping.

No more Jones, I'm fine.

Idag har varit något alldeles extra. And John Bauer is my happy-place.
För en gång skull känns allting väldigt bra.
Jag tar semester om 3 dagar.
Matt Damon

motvind

2008-02-06T21:21:00.000+01:00

Jag kom precis hem från en lång dag på jobbet som regissör. Eftersom det i princip inte bor någon hemma längre så är det bara jag och pappa. Min pappa bjöd mig på en middag likt en dyr restaurang innehållandes kött, pommes och ikea-god-bernie-sås. Fantastiskt utsökt för att vara ihopslängt på högst tjugo minuter. Ytterligare ett skäl till att det var så gott var antagligen för att kag inte ätit annat än flingor och godis idag. Eftersom min film tvunget skulle innehålla en stor del godis. Vi har iaf frossat i godis, flingor och energidryck idag i samband med att vi diskuterat och diskuterat och diskuterat hur vi ska filma. SATAN vad kul det är att göra film! Jag hade aldrig kunnat tänka mig att detta skulle roa mig så hårt. Dessutom har mitt filmteam idag bestått av bara Loa och Jonas, vilket gör det hela jävligt mycket lättare. Märkligt trevliga människor med braaa synpunkter.

Nu är jag äckligt trött och tänker inte tvinga mig att vara uppe längre.
Godnatt.
Matt Damon

< http://neuroticart.deviantart.com/art/10-74039208 >

stenhård vilja

2008-02-04T21:37:00.000+01:00

Jag vill inte vänta längre! Jag vill ha David nu. Jag har ingen lust att se mig omkring och överallt finna par som gör pariga saker, utan att jag själv kan vända mig och göra likadant med David. Jag vill hålla i honom jättehårt. Jag vill sitta på hans axlar. Jag vill höra honom spela trummor. Jag vill sitta mittemot honom och äta sen frukost. Jag vill kyssa hans öron samtidigt som jag smeker hans nacke. Jag vill bli fasthållen och kittlad till döds. Jag vill skratta åt hans löjliga skämt och leta in mina händer under hans tröja när jag fryser. Jag vill bli iproppad kex och nersmörad i ansiktet. Jag vill ligga raklång på hans mage och känna hans händer på min rygg och luta mitt huvud mot hans axel. Jag vill möta hans blick och berätta hur mycket jag älskar honom. (Sen vill jag slåss lite också.)

Abstinens.
David. Nu.

less than 2 weeks left
/matt damon

skin

2008-02-03T21:55:00.000+01:00

< http://sophonisba.deviantart.com/art/A-Child-73774088 >
< http://nuclearseasons.deviantart.com/art/heartache-75456005 >

Oh god, they took my freakin' kidney

2008-02-03T21:48:00.000+01:00

För bara 8 minuter sen började tåget så smått rulla ifrån ett liv tillbaka till ett helt annat. Hon i högtalarna önskade som vanligt alla ombord en trevlig resa och vi ombord kände oss snäppet mer uppskattade. Eller gjorde vi det? Nersjunkna framför laptopar och metrotidningar i de knarriga sätena försöker vi fördröja tiden som utanför tågets fönsterrutor, trots farten, går i sin vanliga takt. Skymningen har vaknat till liv och mörka moln verkar förfölja tåget hur mycket vi än ökar i takt. Den enda ljuskälla vi kan känna av är julbelysningen som efter mer än en månad fortfarande sitter kvar i torgens träd för att skapa en slags härlig julstämning, lysrörsbelysningen i tåget rubbar dock känslan lite.

Tågets rutor funkar bra som spaningshjälpmedel. Eftersom det är ganska mörkt ute uppför sig fönstret i princip som en spegel. Om man då sitter och ”tittar ut genom fönstret på de vackra landskapen i blekinge” kan man utan problem se vad alla håller på med. Nackdelen är dock att fönstret innehåller två rutor vilket gör att det ser ut som att alla har mustasch. Fråga inte.

Det är inte ofta folk använder sig av radion som sitter ovanför varje säte i tåget. Ett fåtal får för sig att plugga in sina hörlurar för att ta nytta av detta onödiga ting, men bara ett litet antal människor. Så frågan är varför vi inte plockar bort de helt värdelösa, inbyggda radiorna och uppmanar folk till att börja skapa sin egen musiksmak istället för att ta det som spelas om och om och om igen tills folk vomerar upp sina båda njurar? Alla behöver njurar. Alla kan faktiskt inte dela med sig bara för att de lyckats lyssna på vettig musik och behålla båda njurarna.

Inatt delade jag och mensmonstret Fanny på Eves säng. Det var hög mysstämning med fyra analpluggsdiskuterande i rummet intill och varmt täcke, samt en liten ängel intill mig. Trots att kvällen lyckats bli så trevlig och jag somnade med ett leende på läpparna slutade det upp med att jag drömde en obehagligt verklig mardröm. Den höll på länge och jag funderar noga på om jag inte halvvaknade några gånger under drömmens gång och fortfarande trodde på vad som hänt. Drömmen gjorde iaf allt jävligt besvärligt och allt negativt verkade bara skölja över mig som en våg från helvetet. Grejen var inte att själva mardrömmen var hemsk och blablabla, utan att detta mycket väl skulle kunna ske vilken minut som helst.
Det är det som skrämmer mig.
Ni kan ju misstänka vilken jävla lättnad det var att bli väckt. Även om klockan inte ens var elva och det plötsligt blivit söndag morgon. Jag kunde andas ut och tacka för att drömmen inte var verklighet och att det inte har hänt än.

Förutom mina tågradio- och mardrömstankar kan jag bara buga och tacka för en jovialisk och trivsam helg hos lag Nord. Kul att för omväxlings skull umgås med dessa pinglor som har så mycket för sig. Makalöst förtjusande människor faktiskt som ännu inte lärt sig att uttala de svenska r:et.

Countdown:
12 days.

/Matt Damon

it's february - i'm happy

2008-02-02T12:11:00.001+01:00

3 saker jag glädjs något fruktansvärt av just precis nu:

1. Det är Februari. 13 days to go.

2. Min filmpitchning igår gick lyckat till och JAG är numera REGISSÖR. (Börjar producera på ons)

3. Efter att inte ha varit här på ett bra tag, trippade jag till familjen Nord igårkväll. Visserligen med en hel del reseproblem, men fram kom jag och trevligt har jag.

Natten har gått till att diskutera livet ur alla synvinklar och få spel på guitarhero-plast-fejk-färgglada-gitarren, med Evelina. The one and only. Vi har sovit på en luftmadrass skönare än alla sängar jag provat, som sedan på morgonen tömdes på luft i ett slags försök att väcka oss. Visst, vi vaknade och vi åt frukost men nu sitter vi här vilsna i våra egna hp-datorer. It-elever med för mycket fritid. Fanny är vår källa till att resa på oss överhuvudtaget idag och förhoppningsvis hinner vi in till staden innan det är för sent.

Pitchningen ("att sälja sitt manus till producenter") såg verkligen inte ljus ut för min del. Ca en halvtimme innan vi skulle börja fick vi till råga på allt reda på att fem rörlig bild-elever också skulle sitta med och dömma vår pitchning tillsammans med fyra lärare. Vilket jag trodde skulle göra det hela ännu mer tragiskt. Men ack så fel jag hade? Klassrummet släcktes ner, projektorn vaknade till liv och folk tystnade. Första namn som ropades upp - mitt.
Skräckslagen och svläjandes av en köttig klump som fastnat i halsen. Men när jag startade min power på projektorn hände det något. Jag kom att tänka på vad en lärare sagt till mig tidigare och jag la all min koncentration på att berättade vad det var jag hade att berätta. Jag sålde idén, folk verkade imponerade. Köttklumpen försvann och jag fick väldigt lätt för att tala. Det kändes inte det minsta obehagligt att det var tredjeårs-elever i samma rum, satans son gjorde inte heller någon skillnad och resten av folket kändes mest bekvämt att ha där.
Pitchningen gick skitbra rent ut sagt och det har aldrig varit så skönt att vara först upp.

Senare under samma lektion fick vi reda på vilka fem filmer som valts och vilka människor som ska jobba åt de fem regissörerna. Jag är nöjd med grupperna, jag är nöjd med pitchningen, jag är nöjd, jag är nöjd, jag är nöjd.

Nu ska jag fan duscha. The old Nordfamily-way.
Leka.
/Matt Damon

finally

2008-01-31T19:31:00.000+01:00

Jag älskar att det är Februari imorgon.

sajmon

2008-01-24T11:40:00.000+01:00

verldens
snelaste
bror

/Matt Damon

Två dagar i en smäll

2008-01-17T17:34:00.000+01:00

Igår, onsdag, lyckades jag krypa ur min säng en kvart tidigare än vanligt. Vilket jag trodde skulle betyda iaf EN morgon där jag slipper att cykla ner till bussen tre minuter innan den går tills mina ben i princip flyger av och fastnar i tramporna. Eller att det kanske skulle kunna betyda betyda att jag för en gång skull kunde hinna stoppa i mig en hel frukost och tugga varje tugga mer än två gånger för att sedan slippa att smärtsamt skölja ner "tuggan" med lite billig och ljummen chokladmjölk. Men nej. Att jag gick upp femton minuter tidigare resulterade bara i att jag hann måla mina ögonbryn som jag antagligen misslyckades med helt eftersom jag var inne på min egentliga sovtid och knappt kunde bända upp ögonlocken.

Mitt bussdrama idag var dock snäppet värre. För visst älskar vi inte när man flåsandes trampar som en idiot på cykeln i högsta växel ner till busshållsplatsen för att hinna med den enda bussen som passar sitt tåg och det visar sig att man får sitta där och vänta i tio minuter? De tio minuterna hade jag lika gärna kunnat använda till att måla min ögonbryn.
Sen är jag väldigt förtjust i när nerkylningscykelturen ner till bussen sätter igång snorsystemet och man inte kan sluta snora sitt snor förrän efter en timme, då det naturligtvis inte längre gör något att man snorar eftersom det är ungefär då man går sin promenad mellan stationen och skolan, ensam, alltså ingen som kan störa sig på ditt snor.
Ja, det är nog det jag gillar bäst.. förutom det där med idioticyklingen till bussen.

Skolan har iaf idag, enligt mig, bjudit på en hel del trevligheter. Det har faktiskt varit en ypperst angenäm torsdag. Jag bestämde mig redan i rulltrappan på stationen att jag idag inte orkar gå fort för att komma exakt i tid, så jag traskade i min egen takt hela vägen till skolan. Väl anländ till skolan blev jag förflyttad till Bianca för att göra ett prov på halva Matte A. Vad jag inte visste var dock att jag hade ett två och en halv timme långt mattegenialiskt pass framför mig. Men provet flöt på och det kändes för en gång skull som att jag var den som hade lite koll.
Dagen fortsatte mot matsalen där det till vår stora besvikelse serverades kålpudding, allas mardröm, förutom möjligtvis folk som blivit itvingade det som små (mums and dads). Men vi tuggade i oss lite gammal lasagne och lite sockrade flingor, samt annanas och gurka som faktiskt gav en längre mättande känsla än vad jag hade väntat mig.
Vad som sedan återstod av dagen var en intressant engelskalektion, en kylig promenad med bland annat Natzi (hah), ett Twix, en lerig sko, en sömnig tågresa och en macka med Nutella på.
Nu ska jag börja bita i min krage och jobba hårt på engelskan och (röv-)Excel.

Don't wait up.
/Matt Damon

Tjatigt men sant

2008-01-17T00:47:00.001+01:00

Nyköping nu, tack?

(hår hår hår hår hår hår och bild av sir Samuel)
Jag måste ha varit överlycklig?
/Matt Damon

Dessutom

2008-01-15T17:34:00.000+01:00

är jag jävligt sugen på att köpa en sån här liten krabat.

(http://hoschie.deviantart.com/art/What-72095808)

studiedagstankar

2008-01-15T15:17:00.000+01:00

Jag har precis laddat Winamp med en skakande bra låtlista som i detta ögonblick står på full volym i mitt avlånga, för stora rum. Jag ligger under två täcken med tjocka olycksstrumpor (halkiga i trappan) och lutar mig mot en vägg av kuddar. Jag känner mig om något avslappnad. Med en studiedag att ta död på sitter jag hemma och borde på något vänster studerar men vägrar göra av med min avslappnande känsla i kroppen.
Dock kan jag inte låta bli att känna en slags rastlöshet. Jag har en gigantisk känsla av att jag på någon nivå vill vara väldigt kreativ och få ett bra resultat ut av den kreativiteten. Det första som smäller upp i huvudet på mig är att göra om mitt rum. Jag är obehagligt trött på denna motbjudande placeringen av möbler och allt som skulle kunna vara så mycket bättre om jag bara lade ner lite tid på det. Sen är det i såna här situationer jag med nöje använder den klassiska repliken: "Det hade varit hyggligt att ha asmycket pengar.".
Men det spelar ingen roll hur mitt rum ser ut just nu, för om jag räknat ut mina föräldrars viljor rätt kommer vi flytta ut ur det här huset snarast möjligt. Med tanke på att min bror inom kort kommer flytta hem till sin rökhåla och det bara kommer uppstå ytterligare ett rum att förvara skräp i. Dessutom ser jag fram emot att flytta nu, vilket jag inte gjorde för några månader sen när vi var och tittade på en annan lägenhet.
Jag hoppas jag får ta över min brors dubbelsäng (in your face, klimlove).

Till frukosten idag, som förövrigt bestod av galet många rostade mackor och pinsamt många koppar varm Oboy, tittade jag på Tenacious D: the Pick of Destiny. Det är en film som alltid kommer ligga mig varmt om hjärtat, hur löjlig den än är. Både musik och skådespeleri är ju guld värt och är det något jag ska kalla min avkomma till unge så är det Lee, min lilla krabat ska bli döpt efter Wake & bake Pizzeria's pizzaleverans-snubbe (från filmen, om inte det var glasklart) samt ett dyrt jeansmärke. Fast jag kan tänkas böja lite på det, rent av fuska, och döpa krypet till Leo istället för det är enligt mig snäppet bättre. Men då ska folk först få klart för sig att han inte är döpt efter Leonardo DiCaprio, även om han gjorde en hisnande insats i allas älskade Titanic.

Lägenheten vi var och gurglade i senast hade tre saker jag genast la på minnet.
1. En liten vägg i köket som bekläddes med en skitsnygg trädsiluett som var snyggt belyst med spotlights. Samt allt det andra mysiga i det köket. För det skrek verkligen "MYYYSIGT" om det jävla köket.
2. Akvariumet. Vem vill inte ha massa fiskar som simmar rundor i sin lägenhet?
3. Strukturväggen i ett av sovrummen. Den mest tilltalande väggen jag någonsin bemötts av. Man skulle kunna säga att väggen i grund och botten var av mjuka stenar, jättesmå. Men det mest smakfulla med den här väggen var självklart färgerna. Färgerna var i en snygg brun färgskala och om jag inte minns fel fanns det t om små guldiga stenar därinne någonstans halvt synliga. Allt jag ville göra var att glatt börja hoppa i deras dubbelsäng som stod mot just den väggen och riva bort alla fula små tavlor som satt på den och efter det bara krama den så hårt som möjligt för att aldrig släppa taget. En helskön vägg helt enkelt.

Frågan är hur mitt rum ser ut egentligen? Visst uppskattar jag fortfarande mitt val av fondvägg med den mörk, mörklila färgen, den är verkligen pricken över i:et. Men resten då? En liten del av de resterande vita väggarna är klädda i två år gamla bandbilder vars upplösning är läskigt låg, förutom en liten oinpassande bild på Johan Glans. En soffa från 1700-talet som är draperad med ko-mönstrade filtar i filt, ett trekantigt soffbord som är kaklat på skoj med rester från tvättstugekaklet av min syster, en egentligen skitsnygg matta med så många olika färger som möjligt, där inte en av dom passar in i rummets färgtema. Ett skrivbord i ek prytt av miljontals småsaker som i själva verkat bara borde slängas och två urgamla bokhyllor i ett annat trä som även dom är fyllda med rent skräp. Fyra vita garderobsdörrar, en av dom tejpbombaderad med White Ninja comics. Samt en säng beklädd med något som liknar en svart täckjacka för män i 55års åldern.
Trots allt jag vill ändra på trivs jag faktiskt i detta rum och jag är undermedvetet medveten om att jag kommer sakna det när vi väl lämnar huset till en annan familj som förhoppningsvis kan ha lika trevligt som vi har haft det de 14-15 åren vi varit bosatta här. Mitt ute i ingenstans.

Men för att på ett lite småtrevligt sätt försöka avsluta dagens för omväxlings skull ganska välskrivna inlägg, kan jag väl berätta för er att jag ikväll kommer äta biffar till middag och imorgon kommer påbörja vårt halva-terminen-långa filmprojekt med Satans egna Roger, för vi tvivlar inte en sekund på att han är satans son.

Dessutom är dagens bästa:
Exakt en ynka månad kvar.
Here or there?
Doesn't matter.
/Matt Damon

Mental breakdown

2008-01-14T21:09:00.001+01:00

I like ze picture, thank you siz.

Sinnesstämning

2008-01-14T00:53:00.000+01:00

Melankolisk.

Allting måste handla om dig, annars väcks det inte någon slags psykisk stimluans i mitt huvud. När det väl gör det, när det väl stimuleras, av dig, är jag gladare än vad barnet som får sitt efterlängtade- och högst-upp-på-den-långa-önskelistan Playstation är. Egentligen är melankoli en slags psykisk sjukdom och jag lider inte av den. Men den har i grund och botten med sinnesstämning att göra och den innebär en slags djupare depression. Jag är inte psykiskt sjuk och jag lider inte av den slags djupa depression som melankoli faktiskt innebär, men en av symtomerna för melankoli är sänkt stämningsläge och är det någonting jag känner för tillfället är det sänkt stämningsläge.
Just nu är jag i en sån del av mitt liv där jag bara vill fly mitt liv. Jag är så trött på det och det känns så otroligt uttjatat med alla vanor som görs om dag efter dag efter dag. Jag behöver någonting nytt och jag behöver min psykiska stimulans. Jag har även kommit på vad skälet till mina sömnsvårigheter kan vara. Att jag sover ensam. För så fort jag sover tillsammans med någon, spelar ingen roll vem det är, så somnar jag direkt. Då slipper jag de två-tre timmar av sömnlöshet som bara går åt till att ligga och försöka och försöka och försöka för att sen titta på klockan och bara veta att man misslyckats ännu en gång och alltför mycket tid har gått. Efter det kommer ångesten över hur äckligt, jävla trött jag kommer vara morgonen därpå.
Jag vill göra någonting åt detta, men frågan är om jag har makten till att göra det.

Eller får jag väl bara göra som jag alltid gör - vänta.

oh, bugger.

Hej simkvinna?

2008-01-12T16:12:00.001+01:00

För det känns ju bra att det första man möts av när man lägger manken till (eller syster tvingar) och promenerar ner till stadens enda badhus för att hoppa i simbassängen och simma tills man dör av smärta är smaken av svett. Smaken jag hade i munnen innan jag möttes av denna äckliga kroppsvätskesmak var kanske inte den bästa, men den var så jävla mycket bättre än vad jag fick smaka på när mina läppar för första gången efter minst ett år fick smaka på det så kallade "klorvattnet".
Men för att inte ha rört sig det minsta på ett år, mer än kanske dom gångerna jag har behövt springa till bussen pga av den tidspassande människan jag är, så gick det faktiskt bra. Trots alla barn och allt oljud överhuvudtaget fick jag en del längder simmade och det var med en ganska skön men hungrig känsla jag gick och satte mig i bastun en stund. Men det tog inte lång tid innan man kunde se ett Jonna-format hål i en av bastuns träklädda väggar, för vad inkräktade inte bastun om mammor med sina jävla barn.. men det var först när ett av de små fula ungarna utbrast "Mamma, jag har kissat på handduken" som jag kände att, Nej, jag tänker nog inte tåla både en urinbassäng att simma i och en urinbastu under loppet av samma timme.
Förhoppningsvis förstod mamman att incidenten (om man nu kan kalla det det - vad skulle ungen in i bastun att göra överhuvudtaget?) inte var okej efter att jag gett henne en hyfsat morrande blick. Kvinnan och hennes störda barn störde min förtjäning av bastning efter att jag simmat aslänge, not okey.
Mitt och Sandra träningspass tog iaf slut för ett litet tag sen och det var i rask takt vi gick hem igen för at stoppa i oss de godaste rostade mackorna jag ätit på mycket länge. Kanske berodde det på mormor-smöret?

Igårnatt var hysteriskt trevligt med efterlängtad syster, efterlängtad vattenpipa och annat smått och gott. Mycket efterlängtat prat hela natten för att sen somna in i hennes nya, OTROLIGT sköna säng. Jättejättebra val av mascha et fascha.

Men nu äre bråttom. Ska handla käket för ikväll..
Bye pie
/Matt Damon

Tandhackare

2008-01-09T00:47:00.000+01:00

Jag ligger klädd i gåshud hela natten. Inga armar runt om mig, ingen mage mot min rygg. Ingen värmekälla överhuvudtaget. Skåne är ett iskallt land.

Imorgon är det bara ytterligare en dag.
/Matt Damon

fallet ner i livets pöl

2008-01-07T18:08:00.000+01:00

Jag ska försöka vara ärlig.

För att börja så fantasilöst som möjligt spegelvänder jag lite på förra inläggets början och säger: För lite mer än två timmar sen anlände jag till Sveriges enda helvete. Det spöregnar och folk pratar fult. Nordöstra Skåne, usch. Jag försöker sakta men säkert vänja mig vid verkligheten, för de senaste tolv dagarna har varit som en lång, underbar, otänkbar dröm. Gång på gång försöker jag att bara andas, ta ett lite djupare andetag än det förra. Men gråten sitter som fastsnörad i halsen och vägrar ta steget.
JAG KAN INTE SKRIVA. Jag kan inte förklara mig.
Ändå är detta mitt försök att skriva en kärleksförklaring till dig David.

Du vet hur mycket jag älskar dig.

(tack för bilden herr Samuel)
Oväntat nog kan jag inte säga mer än
jag vill tillbaka till nyköping.
/Matt Damon

(random update)

2007-12-28T19:21:00.000+01:00

För lite mer än ett dygn sen anlände jag till Sveriges enda Nyköping. Det lilla mysiga Nyköping innehållandes allt jag behöver, det vill säga David och sånt som är bra att ha. Än sålänge har vi i princip bara uppdaterat oss och haft otroligt mysigt och även om jag inte vill lämna honom för en sekund ligger vi nu två centimeter ifrån varandra, han tittandes på en stenhård serie (metal som han är) och jag tittandes på mitt förhoppningsvis tillräckligt långa blogginlägg.
Vi ligger och väntar på att skräckfilmen ska bli klar att titta på och jag försöker desperat hitta en någorlunda bra film som går på bio i Stockholm. But no. Under skärcken/Eternal/Fifth element ska vi iaf frossa i nyköpt kvantum-godis och ljummen Cola, vilket kommer bli tillräckligt sockersugsläckande nog för min del som faktiskt inte har stoppat i mig lösgodis på ett förskräckligt långt tag.
Men så får det blir,
och imorgon ska vi upp rövtidigt för att dra till huvudstaden. Hooray för tidiga tider, vi vet ju hur förtjust hormonmonstret blir i att gå upp tidigt.

Jag älskar att vara här.
/Matt Damon

(and Klim liked ze gasmask!!)

Dagen före imorgon

2007-12-25T23:21:00.000+01:00

Julen är så gott som över och vi bugar oss för den som bestämde att den extrema juletiden bara ska hålla på fram till två dagar efter julafton, det kunde ju faktiskt blivit bestämt att det skulle fortsätta mycket längre än så. Men nu kan dagarna börja heta som vanligt och bussarna kan börjar gå sina vanliga tider så att vi slipper bli förvirrade hela bunten som år efter år firar denna löjligt dyra högtid. Jag är egentligen inte alls nöjd med årets jul. Den har varit allt jag inte föredrar - olugn, dyr, falsk och satt inte som pricken över i:et alls. Fram tills efter Kalle Anka smet mina hormoner ur sitt koppel och jag var på ostoppbart dåligt humör, som egentligen aldrig lade av utan mest lade sig till vila senare mot kvällen och bröt ut på natten igen. Om du firade jul med mig skulle jag alltså inte ta detta personligt, mer hormonligt.
Men precis som alla andra år var det väl skönt att känna sig uppassad med julklappar som man kan njuta av i förhoppningsvis ett tag frammåt. Årets julklapp blir ju utan tvekan att min syster bjuder mig på en Johan Glans-show + middag ute, bara hon och jag. Annars vill jag tacka bror och Emelie för snyggsnygg tröja, farmor och farfar för tusenlappen (som betyder att jag äntligen kommer kunna köpa det jag så länge trånat efter), mamma och pappa för mobil (VÄL behövd) och fön och plattis och allt det andra, mormor och bengan för resväskan (passande) och alla andra som på något sätt har gjort mig lite gladare över stressjulen.

Mitt lov fortsätter mot andra delar av världen. Om runt 30 timmar hoppar jag på bussen och reser genom halva landet för att förbli där i sammanlagt 11 dagar. Vilket inte gör mig något annat än asglad! Alla timmar av dygnet ska spenderas med David och nära David, mer kan jag inte önska mig.
Imorgon går åt till att fixa musik. Det är i princip det enda jag begär under bussresan - musik.

Men klockan är lite mer än halvtvå, jag är hungrig och utmattad och känner inte för att sitta med krokig rygg framför apparaten längre. Nu ska jag sova bort det sista av julen 2007 och bara se fram emot Torsdag. Torsdag som inte innebär jul, som inte innebär att sitta hemma, som innebär en stooor säng, som innebär en slags trygghet och lättnad, torsdag som även innebär att jag inte behöver vara ensam längre. Torsdag ska bli så otroligt, jävla skönt.

Har jag klarat två månader, klarar jag ett dygn.
/Matt Damon
God jul!

(By: Mehmeturgut - http://mehmeturgut.deviantart.com/art/what-have-i-done-43983207)

jag saknar Känslan

2007-12-24T03:30:00.000+01:00

/Matt Damon

Santas a-hole

2007-12-22T21:53:00.000+01:00

Med en påse Orginal Tyrkisk Peber i ena handen och en B-cola i andra kan jag nu gå och sätta mig i soffan för att gladeligen se vad som kan vara så bra med Weeds. Jag tänkte alltså börja titta på serien ikväll och fortsätter förhoppningsvis om jag tycker att den verkar ..okej. Annars får jag spela något annat och knapra nervöst på mitt supersalta godis. Tur för mig att påsen bara innehåller sammanlagt 0,15 gram fett. "Jag vill ju kunna komma i min nya klänning".

Annars gör jag inget annat än städar och förbannar mig över julklappsköp och hur jag alltid misslyckas. Så nu ska jag hoppa in i en annan värld och glömma bort den här för en stund, en halvtimme för att vara exakt. Sen får vi se.

2 dagar kvar till julafton. Kul...
/Matt Damon

ömlaM

2007-12-21T20:56:00.000+01:00

En hel dag Malmö rakt igenom. Med min mamma! Kvinnan som har pressat ut mig och sedan stått ut i snart sexton år. Jag och mamma åkte till Malmö för att införskaffa eventuella "nödvändiga" saker.. som en klänning till jul/nyår, som jag FAKTISKT fann och jag tror bestämt att jag är asnöjd med mitt val! Svart i ett elektriskt/kliande tyg, inte för kort och inte för lång och med ett vackert, brett sidenband i midjan. Jättesöt.

Nu är kanske inte detta de bästa dokumenteringsbilder av en svartklänning med ett svart sidenband, men vafan! För tillfället har jag ingen lust att jobba så mycket med ljussättningen, så det får vara.
Åter till vår Malmö-dag.
Vi steg upp tidigt för att ta ett tidigt tåg och vara i Malmö till tio/elva-tiden. Till en början var det faktiskt riktigt avslappnande. Det var lagom mycket folk och det var jättetrallvänlig julmusik som man gick och nynnade till medan man tittade på massa fina kläder. Men frammåt lunch började det packas på med mer och mer människorkroppar som alla skulle till olika ställen, vilket självklart orsakade kaos. I samband med dåligt musikval i butiken kan jag bokstavligen få en attack. Packat med folk + DÅLIG musik? No thank you.
Men det flöt ändå på rätt bra. För jag hittade inte bara en klänning utan också ett par söta skor, ett par petrolblå brallor, tre par söta trosor, ett stycke mascara och en liten julklapp. Och detta unnar jag mig på något sätt (eller låter mamma unna mig), för jag har verkligen inte köpt kläder på jättejättelänge och känslan av att hålla i mer än fyra påsar i handen, alla innehållandes något jag verkligen gillar och ser fram emot att få användning av, den är så jävla skön och ovanlig. Jag tror bestämt att jag för stunden blir en typisk tjej. Shopping gör en glad.

Men trots att jag har spenderat en hel dag i Malmö med min givmilda mamma kan jag inte göra annat än att minnas några blickar som jag bytte på tåget hem. Jag blir så otroligt glad av att möta folks blickar, särskilt när dom inte vänder bort blicken, utan håller den kvar. Hela min kropp fylls av en fantastisk känsla och att möta en blick är så mycket mer än att bara möta en blick. Det finns ingen liknande känsla. En blick på över 3 sekunder kan säga allt om en person, även om man aldrig sett eller hört människan tidigare. Jag kan inte låta bli att le av tanken. Jag är så jävla glad att det finns folk som vågar hålla kvar blicken.

Nu tror jag bestämt att jag ska städa mitt rum. Lyssna på Rhcp och äta upp det sista av det sviiindyra Pr(äst/ess)byrå-godiset. Sen ska jag släppa in mina små söta katter i värmen, katterna som förövrigt snart ska flytta. Tro det eller ej, men jag kommer sakna de små fluffiga grejerna, som låter som fan.. Här är de små liven, se så det njuter.

5 dagar kvar, jag börjar bli nervös?
/Matt Damon

Notice

2007-12-21T01:42:00.001+01:00

Den 27:e vinkar jag hejdå till Skåne för att bege mig till min man. Hejdå Skåne, hejdå 'Rrrschrrshr', hejdå Danmark, hejdå spättekaka?
I'M GOING TO NYKÖPING!
endast 6 dagar kvar
/Matt Damon as Happy Panda

Min slips kliar

2007-12-19T23:25:00.000+01:00

Idag har varit en riktigt, riktigt, riktigt glad och aktiv idag. Precis som onsdagar brukar vara. Visserligen startade jag min morgon precis lika illa som jag gjort de senaste fyra åren, men jag offrade min frukost till lite extra sminkning idag (vilket antagligen inte märktes överhuvudtaget eftersom jag är så grymt långsam på att sminka mig och det som tar en kvart för mig tar vanligtvis två minuter för en vanlig människa.). Men väl anländ till skolan min bemöttes jag av en efterlängtad Loa och en korg med chokladmuffins från en, ur Joels synvinkel, fjäskis som hälsade på i Tomten några timmar. Tack för fjäskandet, det satt bra somfan i min frukosttomma magsäck! Våra projekt fortsatte iaf genom stress och press. Helst av allt skulle man vilja bli klar idag så att man slipper ägna någon som helst tid av lovet åt det, vilket man ändå inte kommer göra hur mycket man än lovar sig själv. Men vi slet och vi pillade. Min dag har i stort sätt inneburit endast två saker: Photoshop och Dreamweaver. Och efter några timmar framför dessa program börjar det hända något i hjärnan. När man gör det där lilla misstaget som innebär att man måste göra om allting från början, slår det slint i skallen och man vill inget annat än att ställa sig upp på bordet för att sparka isönder sin kära laptop. Men nej, inte idag. Jag hade läget under kontroll och allt som skedde ur ett våldsamt perspektiv var väl lite slag i bordet och bank i golvet, alltså ingen större skada skedd för datorn mer än möjligtvis depression.
Klockan slog tolv och vi makade oss upp till matsalen för att tugga i oss en bränd kotlett var med lite kebabdressing i kanten av tallriken. Ingen större höjdare men blev helt klart mycket mer ätbart när vår s k mattant hälsar på en med sitt så hårdrockande men ändå så gulliga leende. Så en kotlett skönk ner tillsammans med lite vitlökssmakande sörja och lite knaprande flingor på det och vi var utan tvekan mätta och belåtna nog för att återvända till Tomtesalen för produktion. Sammanlagt har jag suttit med samma projekt i sju timmar idag och vid halv fem tiden började jag känna en liten krypande känsla i kroppen. Benen skrek åt mig att zippa ihop filen för att sedan kasta ner datorn i väskan och få igång rörelserna igen. Blodet stod stillare än et någonsin gjort och i princip hela min kropp sov när jag vinglande försökte ställa mig upp efter att ha suttit under en på tok för lång stund.
Tack vare vår bästa Andreas lyckades jag hinna med ett 43-tåg som jag aldrig hunnit med gåendes med min blodstoppade, stillasittande kropp. Men med en skjuts till station satt jag inte långt därefter på ett Pågatåg hem. Hungrig och astrött missade jag min mest passande buss hem med bestämde mig för att ta en liten, lite minitripp genom staden för att komma fram i lagom tid till nästa buss. För med min nuvarande jacka kan man göra sånt utan att frysa kroppsdelar av sig totalt och det glädjer mig. För hem kom jag och hyfsat med mat fick jag i mig.

Så nöjd och glad med årets 19:e December går jag ikväll och lägger mig med ett litet leende på läpparna. Inte för att jag hunnit klart med mitt projekt och inte för att jag har pluggat tillräckligt till vårt lilla "hänger-du-med-eller-ligger-du-back-som-fan-i-matten"-test som dom tydligen ska tvinga på oss imorgon innan själva avslutningen. Nej, jag ler för någonting annat.

1/2 dag kvar,
4 dagar kvar
och
7 dagar kvar.

/Matt Damon of December

I händerna på en nybörjare

2007-12-19T21:28:00.000+01:00

Haha.
Vissa saker kanske man helt enkelt ska låta bli helt?

Usch, haha!
/still-ps-noob-Matt Damon

JB/ons

2007-12-19T11:58:00.000+01:00

Jag älskar onsdagar och jag älskar John Bauer.

On my way home

2007-12-18T20:29:00.001+01:00

Det var så tyst att jag utan problem hade kunnat höra någon ha hicka borta i Finland. Så tyst att ett klassrum innehållandes 25 elever som skriver Nationellt prov hade känts högljutt. Så tyst att jag blev rädd att jag tappat hörseln. Allting var blixtstilla, även om det var för mörkt för att se. De små grusbitarna knastrade när jag kom rullandes på min sommarljusblå, alldeles för liten cykel. Varje minut bytte jag från att ha den ena handen på styret till att ha den andra i fleecejackfickan. Varje gång jag hade haft en hand på styret i mer än en minut var det lika skönt att stoppa ner det iskalla kött- och blodstycket igen.
Det var först när jag var utanför min garageport jag började höra ljud igen och denna gången inte någon som hade hicka i Finland. Katterna mjauade förtjust i mitt aftonsällskap. Skakandes trippade dom fram runt mina fötter i hopp om att få lite mat eller uppmärksamhet. Men jag var för upptagen med att vara förundrad av att jag kunde känna lukten av sockervadd. Nyspunnet socker i en ljusblå färg sittandes på en pappersstrut, köpt för 20 svenska kronor på ett högljutt tivoliställe. Jag kunde svära på att någonstans framför mig i mörkret var det någon som stod och viftade med en sockervadd bara för att retas.

Väl innanför dörren kunde jag börja snora med min decemberkylda näsa. Vad som värmde mig mer än något annat ikväll var dock det pyntade, glesgrenade trädet som stod några meter framför mig. Pyntat med röda och guldiga små kulor hängandes i sidenband. Lite små ljus och lite små saker tyckas tillhörande julstämningen. Allt jag kunde göra var att andas ut ett långt andetag, le åt mina föräldrar som så engagerat fortfarande pillade med pyntet och ta av mig min för en gång skull varma vinterjacka.

2 dagar kvar,
6 dagar kvar
och
9 dagar kvar.

(Lillalilla julklappen till A-man-da idag var riktigt lyckad! Happy face!)
/Matt Damon

hap-py

2007-12-17T22:32:00.000+01:00

27 December 2007 - 15:40 Nyköping

(befinner mig då hos mitt lilla emo)
/Matt Damon

Kvinnan jag inte vill bli

2007-12-17T11:57:00.000+01:00

Ansiktsuttrycket på kvinnan jag satt mittemot på tåget idag sköljde en våg av depression över mig. Som att hon tog tag och rustade mig i mina axlar och skrek i ansiktet på mig "Längta inte till den här delen av livet!". Hon hade det typiska utseendet för att direkt få slutsatsen som 'bitsk äldra kvinna'. Mungiporna såg ut att ha fastnat någonstans nere i Sydafrika för ett antal år sen. Målade i ett mörkt, vinrött läppstift, gick läpparna bara som ett smalt lite böjt streck. Man kunde se spår efter anti-rynkkrämen i rynkorna och brunkrämen var ojämnt applicerad.
Hon satt där i sin ljuvt lila, blänkande blus med en stickad väst-liknande grej över och en grotesk både limegrön och skogsgrön dunjacka om sina axlar. Man såg på henne att hon var jättetrött, både på dagen och livet. Gång på gång somnade hon till, hängandes med huvudet, men varje gång hon insåg vad hon gjorde låtsades hon att hon bara tittade vad klockan var.. på den armbandsurslösa handleden.
På det lilla tågbordet framför henne låg massa papper om olika projekt som bara väntade på att bli lästa. Vissa meningar kanske väntade på att bli understrukna för att ses som extra viktiga. Trots att vi satt där mittemot varandra i över tjugo minuter möttes aldrig våra blickar. Hennes ögon sökte mest efter någonting utanför fönstret. Kanske ett hopp om en ny start, kanske ett mirakel. Dock tror jag att det blev en stor besvikelse för henne. Utanför fönstret finns inga mirakel, inga nya starter. Det finns bara en 17:e December som väntar på att bli en 18:e December.
Jag undrar vad hon tänkte på när hon satt där och följde träd efter åker efter byggnad efter väg utanför tågfönstret. Kände hon sig lycklig, kände hon sig olycklig?

/Matt Damon

Klad med Klim

2007-12-16T03:19:00.001+01:00

Bara kommer här och trycker upp ett fett leende i ansiktet på mig utan att ens vara inom räckhåll för det. Mannen vet hur man får mig att skratta. Dessutom, kolla? Sweetest boy ever made.

15th of December

2007-12-15T23:44:00.000+01:00

KÄRA l'Anonym petite (som kom med ett ärligt klagomål på ett av mina inlägg),
Jag ÄR en negativ människa. Jag är en såkallad pessimist. Jag finner hellre saker att klaga på än saker att vara glad över, det ligger i min härliga, jävla natur till regnskog. Mitt tankesätt går bara på en bana och den är antingen en bara pessimistisk bana eller en pessimistisk+sarkastisk bana. Jag ville bara göra detta klart för dig. MEN, eftersom jag är så jävla öppen för förslag, ska jag ge mig på ditt. Jag ska för stunden försöka vara så positiv som möjligt. Men det blir inte mer än ett försök, så ta inte livet av dig om det visar sig att jag misslyckas. Det finns fortfarande hopp.

Efter att blogspot.com gjort mig lite "fnasig" i huvudet bestämde jag mig för att dekorera om helt. Jag tog det där stora steget som jag inte innan vågat ta. Jag bytte och gjorde om en hel mall. Visserligen använder jag mig av samma kalla färgtema som du förhoppningsvis kopplar med någon slags kylig vinter, eftersom den börjar närma sig även i Skåne these days. Inte fullt så nöjd som jag hoppats på kollar jag gång på gång efter resultatet över mina ändringar, men hur många gånger jag än försöker och hur mycket jag än mekar så vill inte den jävla kristallkronan hamna i mitten av blogghelvetet. Detta är något jag kommer irritera mig över en längre tid och jag märker redan nu att jag börjar bli för negativ. Negativo-radarn blinkar röd som blå.

Jag startade min morgon på bästa sätt idag. Jag gick upp sent och fann mig själv ensam i huset. Gjorde mig en favoritfrukost (varm choklad och två mackor med philadelphia och pepparsalami) och satte på en av mina favoritfilmer på högsta surroundvolym (the butterfly effect). Sedan sjönk jag ner i mamma och pappas otroligt mjuka, ljusgråa soffa. Detta är egentligen inte bästa sättet, men det bästa jag hade tillgång till. Jag är ganska nöjd.
Sen har tiden mest sprungit iväg, inte gjort ett skit, bara varit. Det är mest nu på kvällstid jag börjar bli aktiv. Muse står på hög volym. Knaprar på mitt mjuka godis. Jag är hög på allt jag stoppat i mig, i sockerväg.

Jag tror en positiv lista kommer värma upp, så vi kör på en sån..
1 - Jag är ganska glad över att det bara är fyra dagar kvar på höstterminen. Ur min syn har det varit en minst sagt intressant termin, en väldigt utvecklande en. Tomten verkar ha blivit en av alla. Det jag tyckte var så underbart, med att ingen kände ingen och att alla kunde umgås med alla, försvann med tiden. Men jag tycker ett terminsavslut passar lagom bra nu, jag tror många har behov av ett lov nu. Dessutom börjar årets julafton närma sig vilket är ganska mysigt, jag kommer spendera den med hela min familj precis som man ska.
2 - Trots ett misslyckat jack-köp för många veckor sen valde mamma och pappa att köpa en ny till mig. Eftersom den nya var på ungefär 50% rea och kostade lika mycket som den andra, räknade mamma ut att de två jackorna dom betalat är samma som att jag köpt min nuvarande för icke-reapris. Jag är så extremt tacksam över deras optimism i det här fallet! Och tack för jackan!
3 - Även om jag än sålänge bara har köpt en julklapp, känns det ändå som att jag har läget under kontroll. Jag vet inte riktigt hur jag ska prioritera den lilla summa pengar jag har på alla dyra julklappar jag vill köpa, men det ska lösa sig på ett eller annat sätt. Det är ju det det brukar göra. Så julklapparna ser bra ut lite mer än en vecka före julafton, wuhu, framsteg.
4 - Håret jag färgade igår (fredag) blev riktigt, riktigt bra. Nu kanske inte det kommer som en överraskning, med tanke på hur jag alltid säger att det blir bättre än förra gånger när man är hos A-man-da. Men den här gången blev jag faktiskt riktigt nöjd. Det blev inte en riktigt lika "skrikig" blandning av färger, inget i form av någon slags hästfigurman som man tyckte om när man var liten, liten. Nej, färgerna blev helt enkelt en varm/kall blandning av mörkmörklila/ganska intensiv orange/röd. Lite mer julmysiga färger och jag triiiiivs.
5 - Min älskade mamma har minilovat en tripp ner till Malmö nästa fredag vilket jag faktiskt ser fram emot. Det är trevligt att umgås med sin mamma ensam lite då och då. Så jag hoppas verkligen att Malmö-besöket blir av. (Nackdel är dock att jag kommer dö av för mycket folk, fredag, tre dagar innan julafton? Good luck..)
6 - I samband med mitt frisörbesök igår, fick jag även träffa Ax, kvinnan i mitt liv. Den lilla kvinnan skulle nämligen prova nya frisören på Myran vilket resulterade i något väldigt, väldigt snyggt. Mörkbrun färg och en snygg klippning som endast Ax kan passa så bra i. Jag fick även en hel del uppdatering och skumtomtar i mig, vilket jag INTE tackar nej till.
7 - Det är hyfsat bestämt att jag spenderar en större del av mitt jullov i Nyköping. Äntligen, äntligen, äntligen! Jag vet inte vad som väntar, men jag vet att jag kommer omfamnas av en mycket mysig David när jag väl är där. Som dessutom kan behövas väl eftersom det sägs att det är mer vinter där än här, så jag ska klä mig i Klim.
8 - Såg igår en film som visade sig bli en av mina favoriter. Stranger than fiction.
9 - Bara två och ett halv år kvar?

Jag tror inte jag har mer att erbjuda.
Jag bryr mig inte heller om du Anonym är missnöjd.. this is me, take it or leave it.
/Matt Damon

UNDER OMBYGGNAD

2007-12-15T21:20:00.000+01:00

Yo, folks. Ska försöka renovera om lite i min blogg, hoppas dock inte på ett alltför lyckat resultat.

/Matt Damon

fock

2007-12-13T22:46:00.000+01:00

Imorgon fredag - färga över mitt limegröna lugghelvete.

Idag är bara urin rakt igenom.
/Matt Damon

x

2007-12-13T09:41:00.000+01:00

Idag finner vi inte våra billiga 50-pack av stearinljus från ikea på sin vanliga plats, utan i folks hår. Vem som ligger bakom idén om att placera brinnande, vita ljus på huvudet, hålla ihop händerna och sjunga löjliga sånger om människor som kanske/kanske inte existerarde för flera hundra år sen vet jag inte. Och jo, jag tycker det är en ganska mysig tradition. Men idag, just denna dag, just denna trettonde december 15 år in i mitt liv kan jag inte njuta på riktigt.
Jag vet inte vad som har hänt.
Jag brukar känna behov av tider som såna här. Mysiga tider som innebär att man bara får mysa med dom man älskar och blablaba. Men nu vill jag inget annat än.. inte detta? Jag känner mig ganska kall och omysig för stunden. Inte alls på humör för skrattretande luciatåg eller varm glögg eller omkringflygande lussebullar eller upplysande julstjärnor eller fluffig snö eller pyntad julgran eller perfekta julklappar eller julstämning över huvud taget. Plötsligt är jag inte i behov av något av det längre.
Jag vill bara kunna lägga mig ner, inte behöva tänka på någonting och somna.

Helvete.
Not saying good night, just sayin’

stupid and silly

2007-12-12T23:25:00.000+01:00

Before I get my stupid socks on, so I wont freeze my stupid feet off, when I get my stupid sleep in my stupid bed I just have to brush my stupid teeth and wash the stupid make-up off my stupid face. Then I have to wake up from my stupid sleep to take a stupid shower and then eat a stupid breakfast with some stupid milk. And then I have to get on my stupid bicycle and after that the stupid bus and then the stupid train (which I really love, but we).
And I just remembered one more stupid thing I have to do before I get to my stupid sleep in my stupid bed. Oh that's right, I have to do a stupid presentation in Power. And you know what?
That sucks.

Stupid, stupid, stupid, STUPID life.
Enough of the silliness already.

/Matt Damon

Ett stycke vinterkollage

2007-12-12T18:40:00.001+01:00

Eftersom vinterkylan idag verkar ha trängt in i vårt lilla Skåne tyckte jag att det skulle passa med lite kyliga fotografier. Ett så kallat vintrigt kollage. Vad som dock ännu saknas här är snön. Den vita, fluffiga, iskalla snön som ska klä allting tills det lyser mer än självaste reflexen på en reflexväst som alla barn tvunget måste springa runt i och blända folk.
Jag plockade iaf ihop ett par stycken men är idag på tok för lat för att länka till alla. Fy på mig. Om ni trycker på bilderna kan ni dock se vad fotografen heter på deviantart.com och kolla via den vägen (vilket betyder att ni själva får göra jobbet, vilket är ++ för mig!).
Det var för en gång skull en fröjd att ta sig hem efter skolan idag. För första gången på ett bra tag var inte allt existerande ihopsmetat i en grå, regning sörja.. Nej, himlen sken ljusblå och längst bort, bortom träd och åkrar, lade sig molnen som en tjock kant och bildade en horisont2. Och bakom de blåmörka molnen sken solen sina sista strålar för dagen och kastade sina sista små förhoppningar om sol även imorgon till folket som antagligen var på väg hem från jobbet eller den behövda julklappsshoppingen till sina bortskämda nära och kära.

Men jag har inte mycket mer att dela med mig av förutom att jag ska fortsätta blicka bort mot tv:n där Room Service så underhållande står på. Det var ett tag sen, men det är visst lika bra fortfarande!
Ha så kyl med fotona.
/Matt Damon

I admit it

2007-12-12T12:30:00.001+01:00

Okejdå.. jag älskar det här stället. Har alltid gjort, kommer alltid göra.
(Fast det kan ju dock bero på att det är onsdag)

/Matt Damon

lite Ax, lite Flogging Molly

2007-12-11T22:04:00.000+01:00

Ax befann sig tydligen printad i dagens tidning! Där står hon, med vinden i håret. Ler som bara hon kan och påstår att hon trivs på MR. My ass! Hon trivs inte på MR och jag trivs inte på JB. Vi åker tillbaka till Bönnestad där allt inte var så jävla komplicerat. Vi vill ha prillor under läppen och lukta illa, även dricka hembränt och festa på skolans värdelösa skolgård (önnestads balla centrum för balla ungdomar) med våra askoola vespor i högsta hugg.
Eller?
Inte för att vi någonsin var dom ungarna, Ax, men jag saknar vår Bönnestad-tid. Jag saknar den så jävla mycket. Ingenting är eller kommer någonsin vara sig likt, det är det som är det värsta. Jag kommer ihåg hur roligt vi hade och hur jag bara genomtrivdes i slutet av nian. Det var bara en riktigt lång, jävligt lyckad termin som vi förtjänade så hårt.
Fan vad bra allt var. Och nu har vi växt upp. Vi är inte längre de vi brukade vara, vi är några helt andra. Vi påstås trivas på skolor som inte ens ligger i samma stad, skolor som inte heter likadant eller förkortas med samma bokstäver. Det blir inga fler prillor upptryckta på fönsterrutorna, inga mer gitarrlektioner med meningslös tränan på Vreeswijks Trasiga skor, inga fler Uno-omgångar med vår Jörgen, inga fler Göteborgsresor, inga fler utklädnader till bröderna Fluff, inga fler skogsvandringar, inga fler frallor från Mat-öppet, inget mer "hej, pojkar!".
Men du ska veta att jag kommer titta tillbaka på detta och mitt ansikte kommer inte göra annat än klä sig i ett stort leende,
Axelina.

till höger

(I did it again, fan, tillbaka till arbetet)
/Matt Damon

born to be pessimistic

2007-12-11T21:07:00.000+01:00

Okej, nu har jag kommit till den väldigt igenkännande nivån igen. Jag har cpmycket att göra men ingen lust att göra det, så undermedvetet hittar jag HELA TIDEN någonting annat att göra. Det kan vara vad som helst, men efter en stund vaknar jag upp från min göra-vad-som-helst-annat-men-inte-det-som-behövs-göras-trans och slår mig själv i huvudet för att jag är så dum på riktigt. Återgår till det jag ska göra. Men finner hela tiden ursäkter till mig själv, ursäkter till att inte behöva göra det jag måste göra. Eller är det bara en fråga om att prioritera, för även de grejorna som jag smiter iväg och gör som jag egentligen inte ska göra, behövs verkligen göras. Det är kanske inte lika viktigt dock.
Argumenterar jag mot mig själv nu?

Det enda dumma med att ha någon typ av fotoläxa är att man så gärna kommer på hela andra saker än vad läxan är på. Visserligen är det ju bättre att jag aktiverar mig på fotodelen på annat sätt än att jag lägger av helt när jag känner att jag inte klarar uppgiften. Jag har fått min första uppgift nu av Andreas, ganska oväntat och överraskande. Uppgiften är att jag ska fota olika slags känslor/tillfällen, vilket inte hade varit så svårt om rekvisitan inte tvunget hade behövt vara skor och skor endast. Med min minimala tid, mina höga förväntningar på mig själv och mina krav på hur dom här bilderna ska se ut är den här uppgiften i princip omöjlig att ta sig igenom. Om jag bara hade haft lite mindre i huvudet..
Dagens ansträngning på uppgiften slutade iaf inte upp med att jag hade 6 härliga skobilder, utan istället en ny bloggdesign och dessa två:

...som egentligen inte är något att hurra för. Vem har inte sett det här tidigare.. Bra Jonna, vilka jävla framsteg du gör i ditt liv, i ditt intresse, över huvud taget. Framsteg! Braa.....
Nu väckte mitt fysiska medvetande mig med en rak höger. Dags att återgå till vad jag borde göra, min saga, den sagan. Fan, den sagan ska dö eller åka upp i någons mumindal. Jag kommer aldrig hinna till nästa onsdag, jag kommer aldrig hinna.

Det finns ingenting jag inte skulle vilja ändra på nu.
/Matt Damon