nejnejnejnejnejnejnejnej

Gå du, säger jag, precis som att det inte spelar någon roll, men nu gör det det, det spelar en jävla roll, för jag bara säger och säger men menar inte och menar inte. På mindre än en vecka har du blivit vuxen utan mig. Precis som att vi skulle leka en bli-vuxen-lek och plötsligt säger du "jonna, du får inte vara med, du är för liten".
Jag är för liten.
Ingenting är som det var. Jag känner mig som en förvirrad hund som tappat sina rutiner. Ingen morgonpromenad, inget hämta tidningen, inget sova middag, ingen lunchpromenad, ingen inget ingen. Nu är jag själv, innan var jag aldrig själv. Kvarlämnad. Rester. Skräp. Skit. Imorgon ligger jag på soptippen med alla andra bortglömda.

Lever i en sörja. Kommer snart gå under ändå.
Hela jag bubblar av känslor. Ledsen och glad. Lycklig och sur. Stolt och förbannad.
AAAAAAAAAAAAAAAAAAh,
släpp ut mig!