Sunday, September 28, 2008

lasa i hundrumpa

På grund av blåskärm på tv:n ser allt i mitt rum iskallt ut. Jag sitter på golvet och tittar in i min gamla högstadielärares lägenhet medan jag tuggar på segt godis. Jag är ensam, helt ensam. (BUT THE POINT IS - jag hade kunnat vara ensam i 3 timmar mer om det inte hade varit för min förtjusande bror och hans driving-skills och snällhet).. ville bara notera det.
Dock känns det lite surt att man är den enda som inte får dela säng med sin partner ikväll bara för att.

Nåväl. Igår var iaf toppen av mysberget. Vi spenderade först eftermiddagen ute på staden och trängdes bland alla lönefnask som viftade med kontanter framför ögonen på en. Högst upp på min behöver-och-måste-leta-upp-lista stod: pants. Hittade jag några? Nada. Hittade jag något annat lite småonödigt? Yada. Ett par pretty DCskor som jag kan sitta och posera i när min tjomme skummar omkring på hässleholms förhoppningsvis påtänkta skateramp. ("Geeä aäldriigg ooupp" JA ELVIS.. JA) De är iaf lite lila, och ja, färghelvetet är min nya fetisch.
Efter kvällsmiddag och allt sånt lade vi oss iaf i min stora säng med en nertrillbar springa och tittade på massa desperata husfruar och diskuterade framtiden och alla dess överraskningar.

(Men jag undrar om inte idag var ännu lite mysigare?)

Vad jag hoppas innerst inne just nu är att tristessen över ensamheten slutar hemsöka mig och mitt tungsinta sinne för att hantera problem. Jag hoppas jag slipper skiljas från min glödlampa i mörkret. För Linus (numera min skumma tjomme) är min lilla inglasade glödtråd som tindrar i min tillvaro, mitt liv, min värld. För min egen skull tycker jag att vi ska ha en gräns, att han inte får vara mer än 30 meter ifrån mig och om han är det får det bara vara i en viss tid - 30 min ungefär.
Mycket 30.



Jag är fast vid guldpojken nu.
Melting

Sunday, September 21, 2008

hamsterdeath

Det var länge sedan jag var så här makalöst livlig och vaken en lördagnatt vid fyratiden. Väldigt längesen. Men ikväll är en sån kväll. Stjärnspäckad natthimmel med ett magiskt månsken som faller på alla husdetaljer och grässtrå. Som jag för en stund satt och riktade kameran mot med fingret på bulb och full koncentration att sitta blixtstill - i minusgrader. Buh.

Linus stuga är däremot motsatsen till allt vid namn kyla. Här behöver man inte ens klä sig med täcke på natten för att inte frysa, då kan man klä sig med en Linus istället. Vänner säsong 6 står på i bakgrunden och lyser upp hela pojken som ligger i fosterställning och snosar. Han är söt. Något annat som bryter tystnaden ibland är hamsterhjulet som dånar lite lätt, vilket påminner mig väl om en bild som jag måste visa och en sak jag måste berätta.



This is the story to tell. Det är nämligen så att de senaste tre veckorna har det i vår lilla hamsterbur funnits mer än bara två små, håriga djur. Eftersom Kupo och kung Louie bestämde sig för att dra den gamla visan: incest, incest familjefest!.. Och pang, boom, krasch, bang - plötsligt innehöll buren inte bara två, utan åtta hamstrar.

Fast nu är det ju faktiskt inte så att dessa små krabater såg ut riktigt såhär när det precis kommit ut, vilket ledde till en lite konstigare reaktion än vad man trott. För tre veckor sen existerade det inte ens någon päls och man kunde praktiskt taget se inälvorna genom deras tunna hud. (Aaaahhhh!). Iaf, nu efter några veckor är jag inget annat än helt såld. Små pälsklädda, fingerstora djur med knappt öppnade ögon.

Tråkigt nog märkte vi idag att två stycken inte mådde så bra och avled senare på dagen. Hjälplösa. Och en och annan tår dök upp, för situationen kändes så tafatt, med en knappt andandes hamsterunge i handen. Vad gör man?


Livet är orättvist.
r i p

Thursday, September 18, 2008


Andas

http://ulorinvex.deviantart.com/

Wednesday, September 17, 2008

Ko du är ivägen

Kvinnan som satt snett mittemot mig på tåget till skolan idag log, mot mig och ingen annan. Det gjorde en del av min dag. Det kändes uppfriskande att en främmande människa kunde ta sig tid att le mot en främling tidigt på morgonen. Sen skulle fyra till tvunget in i samma sätes-samling, så jag blev tjockt omringad av massa gäspande och nyduschade (men svettiga pga stressen till tåget) människor. Jag tänkte le mot någon av dom, men kände inte för det.
Medan jag satt där och åt på min bokstavligen påläggssprängda, rullade macka och drack min lite för starka oboy så stannar vi plötsligt i nödbroms och kvinnan i högtalarna meddelar snabbt att den hastiga bromsen berodde på ett par kossor som höll på att passera spåret. Hur kom dom dit?

Men det var en ganska vacker syn med springande, vita kossor i fönstret till vänster.

Snart är det jul

Friday, September 5, 2008

enchanté

Min uppdatering är oduglig.

Det här är inte en aktiv blogg längre, för nu står det bara vad som har hänt och inte vad som händer. Jag vill vara kreativ, jag vill vara en bättre människa.
För ovanlighetens skull sitter jag hemma hos Mr. Linus denna dramatiska men ändå rätt lugna kväll. Nörden själv sitter med sitt nynya spel och klickar järnet, medan jag försöker göra godiset till, vad min mormor hade kallat det, "nattamat". Det är ingen bullens korv eller vattenmelon upptryckt i ansiktet upprepade gånger - men det funkar ändå... (simon, sandra... gonna need to have a talk with you) Nåväl.
Pang. (Nu bytte vi ämne)
För varje dag som går börjar jag begripa mer och mer hur kärleksfull skola jag egentligen går på. Jag är så ruskigt förälskad i relationen mellan lärare och elev. VI ÄRO LYCKLIGT LOTTADE som har så omtänksamma, råglada, humoristiska och festliga lärare. Man skulle kunna säga att vissa av dom är som föräldrar som inte behöver ta det tråkiga ansvaret. Jag hyser stor kärlek till några väldigt speciella lärare som varje dag lyckas få mig att uppskatta livet lite mer.

Planer för imorgon, Lördag 6:e sept.
Dagen kommer bestå av Ikea-mys där jag förhoppningsvis hittar något charmigt som mamma och pappa är villiga att sponsra, sedan kommer vi bege oss till hässle, XX.XX tidpunkt, och leka med alla glada pandor som kommer stå och lyssna på The Kaleidoscopes.

(Tyvärr hade vi inte riktigt råd med Billie the vision, but what the hell)

Funderar starkt på att spela lite till Super Mario ikväll. För denna mustaschprydde lilla italienaren bara gör precis som man säger och hoppar på stora grejer som flyger rundor och dödar jättesköldpaddor som flyger med små eldklot som han på något vänster lyckas tända på och kasta ifrån sig utan att ens utbrista ett litet "aj".

OCH FÖRRESTEN JAG HAR LÄRT MIG ATT FRAMKALLA FILM SÅ SE UPP FÖR MIG NÄR JAR STÅR I MÖRKRUMMET PÅ JB OCH ÄGER RÖVEN AV ALLA. Heh.

Don't worry, be happy