Jag vill bara lägga näsan i blöt i ditt liv och påminna om att Siesta kör igång på riktigt imorgon. Det ska bli skönt med livemusik. Kom du också, vi kan leka.
Fan.
Thursday, May 29, 2008
Wednesday, May 28, 2008
Plötsligt händer det inte
Upprörande musik slår mot mina trumhinnor. För varje vers som passerar mina öron känns det som att jag har gett upp lite till. Men inget går upp mot känslan av refrängen som jag aldrig tidigare reagerat så starkt på. Den stryper mig. Mitt huvud har egentligen inte råd att lyssna på något ljud överhuvudtaget just nu. Bara mina andetag är ett stort steg för min avtrubbade hjärnsubstans. Ändå höjer jag volymen ytterligare lite till, i hopp om att överrösta röstläget på människan i mitt huvud. Jag skruvar upp lite till. Vill inte höra vad han säger åt mig. Jag vet vad han vill.
För sjutusenniohundratrettiotredje gången ikväll hostar jag nästan upp mina lungor för att bli av med bråtet i min hals. Som verkar trivas på sin plats. Och har gjort det nu lite för länge för sitt eget bästa. För om inte detta lilla halsbesväret jag har är borta inom 6 timmar ska jag bokstavligen dammsuga min hals efter slem och andra krabater som inte hör hemma där.
Klockan är två på natten och jag kan fortfarande inte sova. Det är någonting som brinner bakom mina ögon medan Thom sjunger om hur man egentligen gör för att försvinna fullständigt. Fast han nämner aldrig om han faktiskt lyckas. Så jag går vidare till att lyssna på en låt vars titel kunde döpts direkt efter mig och mina dumheter - Idioteque. Hostar ut ytterligare lite lungtillbehör, men oroar mig inte för mycket. Jag ska ju ändå försvinna fullstängdigt, som en idiot.
Allt jag ser framför mig när jag blundar är 50% gräs.
Ett låtbyte sker och jag hamnar i trans. Pyramid song. En bottenlös, mörk och kraftig hypnos. Färdas tillbaka i tiden. 10 vackra fingrar pressar tangent efter tangent på pianot, i en orimlig men felfri takt. Jag kommer ihåg känslan. Jag betraktade denna man sittandes i dagsljuset av mitt vardagsrum. På en pall. Koncentrerad, obesvärad. Med blod som pumpade fridfullt och gåshud som restes. Barfotar mot ett iskallt stengolv.
Sweets, min film, blev nominerad till tre kategorier idag, på filmfestivalen jag inte ens besökte. Den vann inte något. Inte ens något litet, som en klubba. Vilket kan få representera min undergång. Från dethär till detdär. Från något att vara stolt över till en besvikelse. Det är nu jag ska försvinna fullständigt, som en idiot.
That's a strange mistake to make, you should turn the other cheek living in a glass house
Motvilja sprider sig i hela mitt rum inatt,
men sen inser jag tomrummet. Felen.
Vad har jag ställt till med?
This isn't happening, I'm not here.
För sjutusenniohundratrettiotredje gången ikväll hostar jag nästan upp mina lungor för att bli av med bråtet i min hals. Som verkar trivas på sin plats. Och har gjort det nu lite för länge för sitt eget bästa. För om inte detta lilla halsbesväret jag har är borta inom 6 timmar ska jag bokstavligen dammsuga min hals efter slem och andra krabater som inte hör hemma där.
Klockan är två på natten och jag kan fortfarande inte sova. Det är någonting som brinner bakom mina ögon medan Thom sjunger om hur man egentligen gör för att försvinna fullständigt. Fast han nämner aldrig om han faktiskt lyckas. Så jag går vidare till att lyssna på en låt vars titel kunde döpts direkt efter mig och mina dumheter - Idioteque. Hostar ut ytterligare lite lungtillbehör, men oroar mig inte för mycket. Jag ska ju ändå försvinna fullstängdigt, som en idiot.
Allt jag ser framför mig när jag blundar är 50% gräs.
Ett låtbyte sker och jag hamnar i trans. Pyramid song. En bottenlös, mörk och kraftig hypnos. Färdas tillbaka i tiden. 10 vackra fingrar pressar tangent efter tangent på pianot, i en orimlig men felfri takt. Jag kommer ihåg känslan. Jag betraktade denna man sittandes i dagsljuset av mitt vardagsrum. På en pall. Koncentrerad, obesvärad. Med blod som pumpade fridfullt och gåshud som restes. Barfotar mot ett iskallt stengolv.
Sweets, min film, blev nominerad till tre kategorier idag, på filmfestivalen jag inte ens besökte. Den vann inte något. Inte ens något litet, som en klubba. Vilket kan få representera min undergång. Från dethär till detdär. Från något att vara stolt över till en besvikelse. Det är nu jag ska försvinna fullständigt, som en idiot.
That's a strange mistake to make, you should turn the other cheek living in a glass house
Motvilja sprider sig i hela mitt rum inatt,
men sen inser jag tomrummet. Felen.
Vad har jag ställt till med?
This isn't happening, I'm not here.
Sunday, May 25, 2008
bomba mig
Alltid samma fråga till mig själv. Gällandes allt.
VAD FAN SKA JAG GÖRA NU?
Liv, sluta dumma dig nu. Jag kräver mer av livet än denna ständiga frågeställning till mig själv.
Fan.
(Som gräddet på moset har jag tappat all förmåga för fotografering. Så tjenare foto a+foto b efter sommarn! Jag kommer bli det där lilla förlorade lammet som inte kan. Med fel idéer och fel händer och fel motivering och allt fel fel fel.)
VAD FAN SKA JAG GÖRA NU?
Liv, sluta dumma dig nu. Jag kräver mer av livet än denna ständiga frågeställning till mig själv.
Fan.
(Som gräddet på moset har jag tappat all förmåga för fotografering. Så tjenare foto a+foto b efter sommarn! Jag kommer bli det där lilla förlorade lammet som inte kan. Med fel idéer och fel händer och fel motivering och allt fel fel fel.)
Friday, May 23, 2008
Thursday, May 22, 2008
Top 10: Joel ej förtjust i
1. Flensost
2. Tandkräm på ollonet
3. Väckarklockor
4. Tighta män
5. Linus håriga bröstvårtor
6. Viagra
7. Cameltoe
8. Hängbröst
9. Fontänen med mer än fyra män
10. Stoppljus
Vi kidnappade Joel igår i Malmö, med hjälp av en näst intill kvävande halsduk knuten runt hans huvud. Han bad om luft, han bad om att få leva. Medan vi ledde honom över Malmös vägar i rusningstrafik. Rädd men fortfarande lite uppskattande av situationen.
Vi trädde på honom två par snygga byxor och filmade det. Precis som på en ljuv familjesemester, till att titta på senare i livet, alla samlade. Det kan vi få ett gott skratt åt. Han verkade gilla, men pengarna existerade inte. Så vi gick vidare, djupare in i Malmös ännu outforskade djungel. Det var mycket på gång. Och även om jag inte lyckades köpa min vackra kineströja fann vi ett kylskåp innehållandes Vanilla Coke, vilket är värt att dö för. Men det är bara jag?
Tomten besökte även Sydsvenskan. Om det var roande eller lärorikt överhuvudtaget finns det säkert delade meningar om, men biosalongen/spelsalen och allt annat krydd var ingen liten pannkaka. Detta fann vi nog ganska tillfredställande. Ja.
Pizzan vi köpte för lunchkupongerna smakade, som Nadnna valde att kalla det, dött djur. Vilket resulterade i att jag i stort sätt tjackade alla kanter. Kanter blir man aldrig besviken av. Men Thors sällskap vägde upp, pizza < Thor, det ända gapet. Mannen som gjorde denna cirkelformade mat fattade ingenting.
Joel var busig och hoppade inte av i Eslöv. Vi skrattade tills våra magar kollapsade på tåget hem. Slutförde inte riktigt alla listor om Joel, men han verkade nöjd ändå. Lyckas du mot all förmodan gojsa in Joel i allt som listan ovanför innehåller kan vi bara vara säker på en sak - Joel kommer bli absurt rubbad i huvudet. Och det vill vi ju inte.
Malmö
2. Tandkräm på ollonet
3. Väckarklockor
4. Tighta män
5. Linus håriga bröstvårtor
6. Viagra
7. Cameltoe
8. Hängbröst
9. Fontänen med mer än fyra män
10. Stoppljus
Vi kidnappade Joel igår i Malmö, med hjälp av en näst intill kvävande halsduk knuten runt hans huvud. Han bad om luft, han bad om att få leva. Medan vi ledde honom över Malmös vägar i rusningstrafik. Rädd men fortfarande lite uppskattande av situationen.
Vi trädde på honom två par snygga byxor och filmade det. Precis som på en ljuv familjesemester, till att titta på senare i livet, alla samlade. Det kan vi få ett gott skratt åt. Han verkade gilla, men pengarna existerade inte. Så vi gick vidare, djupare in i Malmös ännu outforskade djungel. Det var mycket på gång. Och även om jag inte lyckades köpa min vackra kineströja fann vi ett kylskåp innehållandes Vanilla Coke, vilket är värt att dö för. Men det är bara jag?
Tomten besökte även Sydsvenskan. Om det var roande eller lärorikt överhuvudtaget finns det säkert delade meningar om, men biosalongen/spelsalen och allt annat krydd var ingen liten pannkaka. Detta fann vi nog ganska tillfredställande. Ja.
Pizzan vi köpte för lunchkupongerna smakade, som Nadnna valde att kalla det, dött djur. Vilket resulterade i att jag i stort sätt tjackade alla kanter. Kanter blir man aldrig besviken av. Men Thors sällskap vägde upp, pizza < Thor, det ända gapet. Mannen som gjorde denna cirkelformade mat fattade ingenting.
Joel var busig och hoppade inte av i Eslöv. Vi skrattade tills våra magar kollapsade på tåget hem. Slutförde inte riktigt alla listor om Joel, men han verkade nöjd ändå. Lyckas du mot all förmodan gojsa in Joel i allt som listan ovanför innehåller kan vi bara vara säker på en sak - Joel kommer bli absurt rubbad i huvudet. Och det vill vi ju inte.
Malmö
Monday, May 19, 2008
Friday, May 16, 2008
Thursday, May 15, 2008
Wednesday, May 14, 2008
Det här är farligt
Jag säger lek, lek med tanken
Det är det som tankar är till för
Och jag leker med döden
Och du frågar vad fan jag gör
Jag säger jag leker bara med döden
Det är det som droger är till för
Och jag vet att du hatar, att du hatar
Att jag är så
Det är det som tankar är till för
Och jag leker med döden
Och du frågar vad fan jag gör
Jag säger jag leker bara med döden
Det är det som droger är till för
Och jag vet att du hatar, att du hatar
Att jag är så
Tuesday, May 13, 2008
Livet är en vacker utsikt
Det är underligt hur glad man kan bli över mat. Men mat är som en gudagåva när man är hungrig, särskilt när den kommer från Gabbi, gudinnan själv. Vi satt iaf för hungriga och fattiga för vårt eget bästa på Plåtlådans kalla kakelgolv. Då plötsligt! Från ingenstans kör det upp en bil och parkerar brevid lådan, vilket vi först inte reagerar på, men ut stiger en kvinna. Likt Herkules föräldrar skiner det om hela henne, ett guldaktig sken. Hon bär på ett leende och går med lätta steg mot oss. Hennes ögon lyser av generositet. I handen bär hon något som ser ut en påse, innehållandes något, men vi visste ännu inte vad. När hon släppte ner påsen framför oss på det iskalla, badrumsliknande, halvgråa golvet märkte vi till vår stora förvåning att denna påse bokstavligen var full med mat. Tanken av att detta var mat till bara oss slog oss väl - men för stunden verkade det lite för bra för att vara sant.
Till vår stora lycka visade det sig att påsen full med mat var tillägnad oss, vi hungriga små kryp. Vad vi fick vara utan var dock Gabbis sällskap, vår egna matgudinna kom nämligen bara inom Plåtlådan för att lämna mat och sen åka vidare. Jag vet inte hur jag ska visa min tacksamhet. Men maten vi fick var som en stor, jävla fet prick över i:et.
Att resten av dagen har varit lite bajs bryr jag mig inte om,
Matte nationella del 2 var en torr upplevelse.
Nu ska jag fortsätta vara nervös
jag ska sova iklädd nervositet, kan
inte ens knäppa upp i halsen för
att andas. Sov gott Jonna, andlös och nervös.
Till vår stora lycka visade det sig att påsen full med mat var tillägnad oss, vi hungriga små kryp. Vad vi fick vara utan var dock Gabbis sällskap, vår egna matgudinna kom nämligen bara inom Plåtlådan för att lämna mat och sen åka vidare. Jag vet inte hur jag ska visa min tacksamhet. Men maten vi fick var som en stor, jävla fet prick över i:et.
Att resten av dagen har varit lite bajs bryr jag mig inte om,
Matte nationella del 2 var en torr upplevelse.
Nu ska jag fortsätta vara nervös
jag ska sova iklädd nervositet, kan
inte ens knäppa upp i halsen för
att andas. Sov gott Jonna, andlös och nervös.
Sunday, May 11, 2008
Tuesday, May 6, 2008
Thursday, May 1, 2008
Subscribe to:
Posts (Atom)