För lite mer än ett dygn sen anlände jag till Sveriges enda Nyköping. Det lilla mysiga Nyköping innehållandes allt jag behöver, det vill säga David och sånt som är bra att ha. Än sålänge har vi i princip bara uppdaterat oss och haft otroligt mysigt och även om jag inte vill lämna honom för en sekund ligger vi nu två centimeter ifrån varandra, han tittandes på en stenhård serie (metal som han är) och jag tittandes på mitt förhoppningsvis tillräckligt långa blogginlägg.
Vi ligger och väntar på att skräckfilmen ska bli klar att titta på och jag försöker desperat hitta en någorlunda bra film som går på bio i Stockholm. But no. Under skärcken/Eternal/Fifth element ska vi iaf frossa i nyköpt kvantum-godis och ljummen Cola, vilket kommer bli tillräckligt sockersugsläckande nog för min del som faktiskt inte har stoppat i mig lösgodis på ett förskräckligt långt tag.
Men så får det blir,
och imorgon ska vi upp rövtidigt för att dra till huvudstaden. Hooray för tidiga tider, vi vet ju hur förtjust hormonmonstret blir i att gå upp tidigt.
Jag älskar att vara här.
/Matt Damon
(and Klim liked ze gasmask!!)
Friday, December 28, 2007
Tuesday, December 25, 2007
Dagen före imorgon
Julen är så gott som över och vi bugar oss för den som bestämde att den extrema juletiden bara ska hålla på fram till två dagar efter julafton, det kunde ju faktiskt blivit bestämt att det skulle fortsätta mycket längre än så. Men nu kan dagarna börja heta som vanligt och bussarna kan börjar gå sina vanliga tider så att vi slipper bli förvirrade hela bunten som år efter år firar denna löjligt dyra högtid. Jag är egentligen inte alls nöjd med årets jul. Den har varit allt jag inte föredrar - olugn, dyr, falsk och satt inte som pricken över i:et alls. Fram tills efter Kalle Anka smet mina hormoner ur sitt koppel och jag var på ostoppbart dåligt humör, som egentligen aldrig lade av utan mest lade sig till vila senare mot kvällen och bröt ut på natten igen. Om du firade jul med mig skulle jag alltså inte ta detta personligt, mer hormonligt.
Men precis som alla andra år var det väl skönt att känna sig uppassad med julklappar som man kan njuta av i förhoppningsvis ett tag frammåt. Årets julklapp blir ju utan tvekan att min syster bjuder mig på en Johan Glans-show + middag ute, bara hon och jag. Annars vill jag tacka bror och Emelie för snyggsnygg tröja, farmor och farfar för tusenlappen (som betyder att jag äntligen kommer kunna köpa det jag så länge trånat efter), mamma och pappa för mobil (VÄL behövd) och fön och plattis och allt det andra, mormor och bengan för resväskan (passande) och alla andra som på något sätt har gjort mig lite gladare över stressjulen.
Mitt lov fortsätter mot andra delar av världen. Om runt 30 timmar hoppar jag på bussen och reser genom halva landet för att förbli där i sammanlagt 11 dagar. Vilket inte gör mig något annat än asglad! Alla timmar av dygnet ska spenderas med David och nära David, mer kan jag inte önska mig.
Imorgon går åt till att fixa musik. Det är i princip det enda jag begär under bussresan - musik.
Men klockan är lite mer än halvtvå, jag är hungrig och utmattad och känner inte för att sitta med krokig rygg framför apparaten längre. Nu ska jag sova bort det sista av julen 2007 och bara se fram emot Torsdag. Torsdag som inte innebär jul, som inte innebär att sitta hemma, som innebär en stooor säng, som innebär en slags trygghet och lättnad, torsdag som även innebär att jag inte behöver vara ensam längre. Torsdag ska bli så otroligt, jävla skönt.
Har jag klarat två månader, klarar jag ett dygn.
/Matt Damon
God jul!
(By: Mehmeturgut - http://mehmeturgut.deviantart.com/art/what-have-i-done-43983207)
Men precis som alla andra år var det väl skönt att känna sig uppassad med julklappar som man kan njuta av i förhoppningsvis ett tag frammåt. Årets julklapp blir ju utan tvekan att min syster bjuder mig på en Johan Glans-show + middag ute, bara hon och jag. Annars vill jag tacka bror och Emelie för snyggsnygg tröja, farmor och farfar för tusenlappen (som betyder att jag äntligen kommer kunna köpa det jag så länge trånat efter), mamma och pappa för mobil (VÄL behövd) och fön och plattis och allt det andra, mormor och bengan för resväskan (passande) och alla andra som på något sätt har gjort mig lite gladare över stressjulen.
Mitt lov fortsätter mot andra delar av världen. Om runt 30 timmar hoppar jag på bussen och reser genom halva landet för att förbli där i sammanlagt 11 dagar. Vilket inte gör mig något annat än asglad! Alla timmar av dygnet ska spenderas med David och nära David, mer kan jag inte önska mig.
Imorgon går åt till att fixa musik. Det är i princip det enda jag begär under bussresan - musik.
Men klockan är lite mer än halvtvå, jag är hungrig och utmattad och känner inte för att sitta med krokig rygg framför apparaten längre. Nu ska jag sova bort det sista av julen 2007 och bara se fram emot Torsdag. Torsdag som inte innebär jul, som inte innebär att sitta hemma, som innebär en stooor säng, som innebär en slags trygghet och lättnad, torsdag som även innebär att jag inte behöver vara ensam längre. Torsdag ska bli så otroligt, jävla skönt.
Har jag klarat två månader, klarar jag ett dygn.
/Matt Damon
God jul!
(By: Mehmeturgut - http://mehmeturgut.deviantart.com/art/what-have-i-done-43983207)
Monday, December 24, 2007
Saturday, December 22, 2007
Santas a-hole
Med en påse Orginal Tyrkisk Peber i ena handen och en B-cola i andra kan jag nu gå och sätta mig i soffan för att gladeligen se vad som kan vara så bra med Weeds. Jag tänkte alltså börja titta på serien ikväll och fortsätter förhoppningsvis om jag tycker att den verkar ..okej. Annars får jag spela något annat och knapra nervöst på mitt supersalta godis. Tur för mig att påsen bara innehåller sammanlagt 0,15 gram fett. "Jag vill ju kunna komma i min nya klänning".
Annars gör jag inget annat än städar och förbannar mig över julklappsköp och hur jag alltid misslyckas. Så nu ska jag hoppa in i en annan värld och glömma bort den här för en stund, en halvtimme för att vara exakt. Sen får vi se.
2 dagar kvar till julafton. Kul...
/Matt Damon
Annars gör jag inget annat än städar och förbannar mig över julklappsköp och hur jag alltid misslyckas. Så nu ska jag hoppa in i en annan värld och glömma bort den här för en stund, en halvtimme för att vara exakt. Sen får vi se.
2 dagar kvar till julafton. Kul...
/Matt Damon
Friday, December 21, 2007
ömlaM
En hel dag Malmö rakt igenom. Med min mamma! Kvinnan som har pressat ut mig och sedan stått ut i snart sexton år. Jag och mamma åkte till Malmö för att införskaffa eventuella "nödvändiga" saker.. som en klänning till jul/nyår, som jag FAKTISKT fann och jag tror bestämt att jag är asnöjd med mitt val! Svart i ett elektriskt/kliande tyg, inte för kort och inte för lång och med ett vackert, brett sidenband i midjan. Jättesöt.
Nu är kanske inte detta de bästa dokumenteringsbilder av en svartklänning med ett svart sidenband, men vafan! För tillfället har jag ingen lust att jobba så mycket med ljussättningen, så det får vara.
Åter till vår Malmö-dag.
Vi steg upp tidigt för att ta ett tidigt tåg och vara i Malmö till tio/elva-tiden. Till en början var det faktiskt riktigt avslappnande. Det var lagom mycket folk och det var jättetrallvänlig julmusik som man gick och nynnade till medan man tittade på massa fina kläder. Men frammåt lunch började det packas på med mer och mer människorkroppar som alla skulle till olika ställen, vilket självklart orsakade kaos. I samband med dåligt musikval i butiken kan jag bokstavligen få en attack. Packat med folk + DÅLIG musik? No thank you.
Men det flöt ändå på rätt bra. För jag hittade inte bara en klänning utan också ett par söta skor, ett par petrolblå brallor, tre par söta trosor, ett stycke mascara och en liten julklapp. Och detta unnar jag mig på något sätt (eller låter mamma unna mig), för jag har verkligen inte köpt kläder på jättejättelänge och känslan av att hålla i mer än fyra påsar i handen, alla innehållandes något jag verkligen gillar och ser fram emot att få användning av, den är så jävla skön och ovanlig. Jag tror bestämt att jag för stunden blir en typisk tjej. Shopping gör en glad.
Men trots att jag har spenderat en hel dag i Malmö med min givmilda mamma kan jag inte göra annat än att minnas några blickar som jag bytte på tåget hem. Jag blir så otroligt glad av att möta folks blickar, särskilt när dom inte vänder bort blicken, utan håller den kvar. Hela min kropp fylls av en fantastisk känsla och att möta en blick är så mycket mer än att bara möta en blick. Det finns ingen liknande känsla. En blick på över 3 sekunder kan säga allt om en person, även om man aldrig sett eller hört människan tidigare. Jag kan inte låta bli att le av tanken. Jag är så jävla glad att det finns folk som vågar hålla kvar blicken.
Nu tror jag bestämt att jag ska städa mitt rum. Lyssna på Rhcp och äta upp det sista av det sviiindyra Pr(äst/ess)byrå-godiset. Sen ska jag släppa in mina små söta katter i värmen, katterna som förövrigt snart ska flytta. Tro det eller ej, men jag kommer sakna de små fluffiga grejerna, som låter som fan.. Här är de små liven, se så det njuter.
5 dagar kvar, jag börjar bli nervös?
/Matt Damon
Nu är kanske inte detta de bästa dokumenteringsbilder av en svartklänning med ett svart sidenband, men vafan! För tillfället har jag ingen lust att jobba så mycket med ljussättningen, så det får vara.
Åter till vår Malmö-dag.
Vi steg upp tidigt för att ta ett tidigt tåg och vara i Malmö till tio/elva-tiden. Till en början var det faktiskt riktigt avslappnande. Det var lagom mycket folk och det var jättetrallvänlig julmusik som man gick och nynnade till medan man tittade på massa fina kläder. Men frammåt lunch började det packas på med mer och mer människorkroppar som alla skulle till olika ställen, vilket självklart orsakade kaos. I samband med dåligt musikval i butiken kan jag bokstavligen få en attack. Packat med folk + DÅLIG musik? No thank you.
Men det flöt ändå på rätt bra. För jag hittade inte bara en klänning utan också ett par söta skor, ett par petrolblå brallor, tre par söta trosor, ett stycke mascara och en liten julklapp. Och detta unnar jag mig på något sätt (eller låter mamma unna mig), för jag har verkligen inte köpt kläder på jättejättelänge och känslan av att hålla i mer än fyra påsar i handen, alla innehållandes något jag verkligen gillar och ser fram emot att få användning av, den är så jävla skön och ovanlig. Jag tror bestämt att jag för stunden blir en typisk tjej. Shopping gör en glad.
Men trots att jag har spenderat en hel dag i Malmö med min givmilda mamma kan jag inte göra annat än att minnas några blickar som jag bytte på tåget hem. Jag blir så otroligt glad av att möta folks blickar, särskilt när dom inte vänder bort blicken, utan håller den kvar. Hela min kropp fylls av en fantastisk känsla och att möta en blick är så mycket mer än att bara möta en blick. Det finns ingen liknande känsla. En blick på över 3 sekunder kan säga allt om en person, även om man aldrig sett eller hört människan tidigare. Jag kan inte låta bli att le av tanken. Jag är så jävla glad att det finns folk som vågar hålla kvar blicken.
Nu tror jag bestämt att jag ska städa mitt rum. Lyssna på Rhcp och äta upp det sista av det sviiindyra Pr(äst/ess)byrå-godiset. Sen ska jag släppa in mina små söta katter i värmen, katterna som förövrigt snart ska flytta. Tro det eller ej, men jag kommer sakna de små fluffiga grejerna, som låter som fan.. Här är de små liven, se så det njuter.
5 dagar kvar, jag börjar bli nervös?
/Matt Damon
Notice
Den 27:e vinkar jag hejdå till Skåne för att bege mig till min man. Hejdå Skåne, hejdå 'Rrrschrrshr', hejdå Danmark, hejdå spättekaka?
I'M GOING TO NYKÖPING!
endast 6 dagar kvar
/Matt Damon as Happy Panda
Wednesday, December 19, 2007
Min slips kliar
Idag har varit en riktigt, riktigt, riktigt glad och aktiv idag. Precis som onsdagar brukar vara. Visserligen startade jag min morgon precis lika illa som jag gjort de senaste fyra åren, men jag offrade min frukost till lite extra sminkning idag (vilket antagligen inte märktes överhuvudtaget eftersom jag är så grymt långsam på att sminka mig och det som tar en kvart för mig tar vanligtvis två minuter för en vanlig människa.). Men väl anländ till skolan min bemöttes jag av en efterlängtad Loa och en korg med chokladmuffins från en, ur Joels synvinkel, fjäskis som hälsade på i Tomten några timmar. Tack för fjäskandet, det satt bra somfan i min frukosttomma magsäck! Våra projekt fortsatte iaf genom stress och press. Helst av allt skulle man vilja bli klar idag så att man slipper ägna någon som helst tid av lovet åt det, vilket man ändå inte kommer göra hur mycket man än lovar sig själv. Men vi slet och vi pillade. Min dag har i stort sätt inneburit endast två saker: Photoshop och Dreamweaver. Och efter några timmar framför dessa program börjar det hända något i hjärnan. När man gör det där lilla misstaget som innebär att man måste göra om allting från början, slår det slint i skallen och man vill inget annat än att ställa sig upp på bordet för att sparka isönder sin kära laptop. Men nej, inte idag. Jag hade läget under kontroll och allt som skedde ur ett våldsamt perspektiv var väl lite slag i bordet och bank i golvet, alltså ingen större skada skedd för datorn mer än möjligtvis depression.
Klockan slog tolv och vi makade oss upp till matsalen för att tugga i oss en bränd kotlett var med lite kebabdressing i kanten av tallriken. Ingen större höjdare men blev helt klart mycket mer ätbart när vår s k mattant hälsar på en med sitt så hårdrockande men ändå så gulliga leende. Så en kotlett skönk ner tillsammans med lite vitlökssmakande sörja och lite knaprande flingor på det och vi var utan tvekan mätta och belåtna nog för att återvända till Tomtesalen för produktion. Sammanlagt har jag suttit med samma projekt i sju timmar idag och vid halv fem tiden började jag känna en liten krypande känsla i kroppen. Benen skrek åt mig att zippa ihop filen för att sedan kasta ner datorn i väskan och få igång rörelserna igen. Blodet stod stillare än et någonsin gjort och i princip hela min kropp sov när jag vinglande försökte ställa mig upp efter att ha suttit under en på tok för lång stund.
Tack vare vår bästa Andreas lyckades jag hinna med ett 43-tåg som jag aldrig hunnit med gåendes med min blodstoppade, stillasittande kropp. Men med en skjuts till station satt jag inte långt därefter på ett Pågatåg hem. Hungrig och astrött missade jag min mest passande buss hem med bestämde mig för att ta en liten, lite minitripp genom staden för att komma fram i lagom tid till nästa buss. För med min nuvarande jacka kan man göra sånt utan att frysa kroppsdelar av sig totalt och det glädjer mig. För hem kom jag och hyfsat med mat fick jag i mig.
Så nöjd och glad med årets 19:e December går jag ikväll och lägger mig med ett litet leende på läpparna. Inte för att jag hunnit klart med mitt projekt och inte för att jag har pluggat tillräckligt till vårt lilla "hänger-du-med-eller-ligger-du-back-som-fan-i-matten"-test som dom tydligen ska tvinga på oss imorgon innan själva avslutningen. Nej, jag ler för någonting annat.
1/2 dag kvar,
4 dagar kvar
och
7 dagar kvar.
/Matt Damon of December
Klockan slog tolv och vi makade oss upp till matsalen för att tugga i oss en bränd kotlett var med lite kebabdressing i kanten av tallriken. Ingen större höjdare men blev helt klart mycket mer ätbart när vår s k mattant hälsar på en med sitt så hårdrockande men ändå så gulliga leende. Så en kotlett skönk ner tillsammans med lite vitlökssmakande sörja och lite knaprande flingor på det och vi var utan tvekan mätta och belåtna nog för att återvända till Tomtesalen för produktion. Sammanlagt har jag suttit med samma projekt i sju timmar idag och vid halv fem tiden började jag känna en liten krypande känsla i kroppen. Benen skrek åt mig att zippa ihop filen för att sedan kasta ner datorn i väskan och få igång rörelserna igen. Blodet stod stillare än et någonsin gjort och i princip hela min kropp sov när jag vinglande försökte ställa mig upp efter att ha suttit under en på tok för lång stund.
Tack vare vår bästa Andreas lyckades jag hinna med ett 43-tåg som jag aldrig hunnit med gåendes med min blodstoppade, stillasittande kropp. Men med en skjuts till station satt jag inte långt därefter på ett Pågatåg hem. Hungrig och astrött missade jag min mest passande buss hem med bestämde mig för att ta en liten, lite minitripp genom staden för att komma fram i lagom tid till nästa buss. För med min nuvarande jacka kan man göra sånt utan att frysa kroppsdelar av sig totalt och det glädjer mig. För hem kom jag och hyfsat med mat fick jag i mig.
Så nöjd och glad med årets 19:e December går jag ikväll och lägger mig med ett litet leende på läpparna. Inte för att jag hunnit klart med mitt projekt och inte för att jag har pluggat tillräckligt till vårt lilla "hänger-du-med-eller-ligger-du-back-som-fan-i-matten"-test som dom tydligen ska tvinga på oss imorgon innan själva avslutningen. Nej, jag ler för någonting annat.
1/2 dag kvar,
4 dagar kvar
och
7 dagar kvar.
/Matt Damon of December
I händerna på en nybörjare
Haha.
Vissa saker kanske man helt enkelt ska låta bli helt?
Usch, haha!
/still-ps-noob-Matt Damon
Vissa saker kanske man helt enkelt ska låta bli helt?
Usch, haha!
/still-ps-noob-Matt Damon
Tuesday, December 18, 2007
On my way home
Det var så tyst att jag utan problem hade kunnat höra någon ha hicka borta i Finland. Så tyst att ett klassrum innehållandes 25 elever som skriver Nationellt prov hade känts högljutt. Så tyst att jag blev rädd att jag tappat hörseln. Allting var blixtstilla, även om det var för mörkt för att se. De små grusbitarna knastrade när jag kom rullandes på min sommarljusblå, alldeles för liten cykel. Varje minut bytte jag från att ha den ena handen på styret till att ha den andra i fleecejackfickan. Varje gång jag hade haft en hand på styret i mer än en minut var det lika skönt att stoppa ner det iskalla kött- och blodstycket igen.
Det var först när jag var utanför min garageport jag började höra ljud igen och denna gången inte någon som hade hicka i Finland. Katterna mjauade förtjust i mitt aftonsällskap. Skakandes trippade dom fram runt mina fötter i hopp om att få lite mat eller uppmärksamhet. Men jag var för upptagen med att vara förundrad av att jag kunde känna lukten av sockervadd. Nyspunnet socker i en ljusblå färg sittandes på en pappersstrut, köpt för 20 svenska kronor på ett högljutt tivoliställe. Jag kunde svära på att någonstans framför mig i mörkret var det någon som stod och viftade med en sockervadd bara för att retas.
Väl innanför dörren kunde jag börja snora med min decemberkylda näsa. Vad som värmde mig mer än något annat ikväll var dock det pyntade, glesgrenade trädet som stod några meter framför mig. Pyntat med röda och guldiga små kulor hängandes i sidenband. Lite små ljus och lite små saker tyckas tillhörande julstämningen. Allt jag kunde göra var att andas ut ett långt andetag, le åt mina föräldrar som så engagerat fortfarande pillade med pyntet och ta av mig min för en gång skull varma vinterjacka.
2 dagar kvar,
6 dagar kvar
och
9 dagar kvar.
(Lillalilla julklappen till A-man-da idag var riktigt lyckad! Happy face!)
/Matt Damon
Det var först när jag var utanför min garageport jag började höra ljud igen och denna gången inte någon som hade hicka i Finland. Katterna mjauade förtjust i mitt aftonsällskap. Skakandes trippade dom fram runt mina fötter i hopp om att få lite mat eller uppmärksamhet. Men jag var för upptagen med att vara förundrad av att jag kunde känna lukten av sockervadd. Nyspunnet socker i en ljusblå färg sittandes på en pappersstrut, köpt för 20 svenska kronor på ett högljutt tivoliställe. Jag kunde svära på att någonstans framför mig i mörkret var det någon som stod och viftade med en sockervadd bara för att retas.
Väl innanför dörren kunde jag börja snora med min decemberkylda näsa. Vad som värmde mig mer än något annat ikväll var dock det pyntade, glesgrenade trädet som stod några meter framför mig. Pyntat med röda och guldiga små kulor hängandes i sidenband. Lite små ljus och lite små saker tyckas tillhörande julstämningen. Allt jag kunde göra var att andas ut ett långt andetag, le åt mina föräldrar som så engagerat fortfarande pillade med pyntet och ta av mig min för en gång skull varma vinterjacka.
2 dagar kvar,
6 dagar kvar
och
9 dagar kvar.
(Lillalilla julklappen till A-man-da idag var riktigt lyckad! Happy face!)
/Matt Damon
Monday, December 17, 2007
Kvinnan jag inte vill bli
Ansiktsuttrycket på kvinnan jag satt mittemot på tåget idag sköljde en våg av depression över mig. Som att hon tog tag och rustade mig i mina axlar och skrek i ansiktet på mig "Längta inte till den här delen av livet!". Hon hade det typiska utseendet för att direkt få slutsatsen som 'bitsk äldra kvinna'. Mungiporna såg ut att ha fastnat någonstans nere i Sydafrika för ett antal år sen. Målade i ett mörkt, vinrött läppstift, gick läpparna bara som ett smalt lite böjt streck. Man kunde se spår efter anti-rynkkrämen i rynkorna och brunkrämen var ojämnt applicerad.
Hon satt där i sin ljuvt lila, blänkande blus med en stickad väst-liknande grej över och en grotesk både limegrön och skogsgrön dunjacka om sina axlar. Man såg på henne att hon var jättetrött, både på dagen och livet. Gång på gång somnade hon till, hängandes med huvudet, men varje gång hon insåg vad hon gjorde låtsades hon att hon bara tittade vad klockan var.. på den armbandsurslösa handleden.
På det lilla tågbordet framför henne låg massa papper om olika projekt som bara väntade på att bli lästa. Vissa meningar kanske väntade på att bli understrukna för att ses som extra viktiga. Trots att vi satt där mittemot varandra i över tjugo minuter möttes aldrig våra blickar. Hennes ögon sökte mest efter någonting utanför fönstret. Kanske ett hopp om en ny start, kanske ett mirakel. Dock tror jag att det blev en stor besvikelse för henne. Utanför fönstret finns inga mirakel, inga nya starter. Det finns bara en 17:e December som väntar på att bli en 18:e December.
Jag undrar vad hon tänkte på när hon satt där och följde träd efter åker efter byggnad efter väg utanför tågfönstret. Kände hon sig lycklig, kände hon sig olycklig?
/Matt Damon
Hon satt där i sin ljuvt lila, blänkande blus med en stickad väst-liknande grej över och en grotesk både limegrön och skogsgrön dunjacka om sina axlar. Man såg på henne att hon var jättetrött, både på dagen och livet. Gång på gång somnade hon till, hängandes med huvudet, men varje gång hon insåg vad hon gjorde låtsades hon att hon bara tittade vad klockan var.. på den armbandsurslösa handleden.
På det lilla tågbordet framför henne låg massa papper om olika projekt som bara väntade på att bli lästa. Vissa meningar kanske väntade på att bli understrukna för att ses som extra viktiga. Trots att vi satt där mittemot varandra i över tjugo minuter möttes aldrig våra blickar. Hennes ögon sökte mest efter någonting utanför fönstret. Kanske ett hopp om en ny start, kanske ett mirakel. Dock tror jag att det blev en stor besvikelse för henne. Utanför fönstret finns inga mirakel, inga nya starter. Det finns bara en 17:e December som väntar på att bli en 18:e December.
Jag undrar vad hon tänkte på när hon satt där och följde träd efter åker efter byggnad efter väg utanför tågfönstret. Kände hon sig lycklig, kände hon sig olycklig?
/Matt Damon
Sunday, December 16, 2007
Klad med Klim
Bara kommer här och trycker upp ett fett leende i ansiktet på mig utan att ens vara inom räckhåll för det. Mannen vet hur man får mig att skratta. Dessutom, kolla? Sweetest boy ever made.
Saturday, December 15, 2007
15th of December
KÄRA l'Anonym petite (som kom med ett ärligt klagomål på ett av mina inlägg),
Jag ÄR en negativ människa. Jag är en såkallad pessimist. Jag finner hellre saker att klaga på än saker att vara glad över, det ligger i min härliga, jävla natur till regnskog. Mitt tankesätt går bara på en bana och den är antingen en bara pessimistisk bana eller en pessimistisk+sarkastisk bana. Jag ville bara göra detta klart för dig. MEN, eftersom jag är så jävla öppen för förslag, ska jag ge mig på ditt. Jag ska för stunden försöka vara så positiv som möjligt. Men det blir inte mer än ett försök, så ta inte livet av dig om det visar sig att jag misslyckas. Det finns fortfarande hopp.
Efter att blogspot.com gjort mig lite "fnasig" i huvudet bestämde jag mig för att dekorera om helt. Jag tog det där stora steget som jag inte innan vågat ta. Jag bytte och gjorde om en hel mall. Visserligen använder jag mig av samma kalla färgtema som du förhoppningsvis kopplar med någon slags kylig vinter, eftersom den börjar närma sig även i Skåne these days. Inte fullt så nöjd som jag hoppats på kollar jag gång på gång efter resultatet över mina ändringar, men hur många gånger jag än försöker och hur mycket jag än mekar så vill inte den jävla kristallkronan hamna i mitten av blogghelvetet. Detta är något jag kommer irritera mig över en längre tid och jag märker redan nu att jag börjar bli för negativ. Negativo-radarn blinkar röd som blå.
Jag startade min morgon på bästa sätt idag. Jag gick upp sent och fann mig själv ensam i huset. Gjorde mig en favoritfrukost (varm choklad och två mackor med philadelphia och pepparsalami) och satte på en av mina favoritfilmer på högsta surroundvolym (the butterfly effect). Sedan sjönk jag ner i mamma och pappas otroligt mjuka, ljusgråa soffa. Detta är egentligen inte bästa sättet, men det bästa jag hade tillgång till. Jag är ganska nöjd.
Sen har tiden mest sprungit iväg, inte gjort ett skit, bara varit. Det är mest nu på kvällstid jag börjar bli aktiv. Muse står på hög volym. Knaprar på mitt mjuka godis. Jag är hög på allt jag stoppat i mig, i sockerväg.
Jag tror en positiv lista kommer värma upp, så vi kör på en sån..
1 - Jag är ganska glad över att det bara är fyra dagar kvar på höstterminen. Ur min syn har det varit en minst sagt intressant termin, en väldigt utvecklande en. Tomten verkar ha blivit en av alla. Det jag tyckte var så underbart, med att ingen kände ingen och att alla kunde umgås med alla, försvann med tiden. Men jag tycker ett terminsavslut passar lagom bra nu, jag tror många har behov av ett lov nu. Dessutom börjar årets julafton närma sig vilket är ganska mysigt, jag kommer spendera den med hela min familj precis som man ska.
2 - Trots ett misslyckat jack-köp för många veckor sen valde mamma och pappa att köpa en ny till mig. Eftersom den nya var på ungefär 50% rea och kostade lika mycket som den andra, räknade mamma ut att de två jackorna dom betalat är samma som att jag köpt min nuvarande för icke-reapris. Jag är så extremt tacksam över deras optimism i det här fallet! Och tack för jackan!
3 - Även om jag än sålänge bara har köpt en julklapp, känns det ändå som att jag har läget under kontroll. Jag vet inte riktigt hur jag ska prioritera den lilla summa pengar jag har på alla dyra julklappar jag vill köpa, men det ska lösa sig på ett eller annat sätt. Det är ju det det brukar göra. Så julklapparna ser bra ut lite mer än en vecka före julafton, wuhu, framsteg.
4 - Håret jag färgade igår (fredag) blev riktigt, riktigt bra. Nu kanske inte det kommer som en överraskning, med tanke på hur jag alltid säger att det blir bättre än förra gånger när man är hos A-man-da. Men den här gången blev jag faktiskt riktigt nöjd. Det blev inte en riktigt lika "skrikig" blandning av färger, inget i form av någon slags hästfigurman som man tyckte om när man var liten, liten. Nej, färgerna blev helt enkelt en varm/kall blandning av mörkmörklila/ganska intensiv orange/röd. Lite mer julmysiga färger och jag triiiiivs.
5 - Min älskade mamma har minilovat en tripp ner till Malmö nästa fredag vilket jag faktiskt ser fram emot. Det är trevligt att umgås med sin mamma ensam lite då och då. Så jag hoppas verkligen att Malmö-besöket blir av. (Nackdel är dock att jag kommer dö av för mycket folk, fredag, tre dagar innan julafton? Good luck..)
6 - I samband med mitt frisörbesök igår, fick jag även träffa Ax, kvinnan i mitt liv. Den lilla kvinnan skulle nämligen prova nya frisören på Myran vilket resulterade i något väldigt, väldigt snyggt. Mörkbrun färg och en snygg klippning som endast Ax kan passa så bra i. Jag fick även en hel del uppdatering och skumtomtar i mig, vilket jag INTE tackar nej till.
7 - Det är hyfsat bestämt att jag spenderar en större del av mitt jullov i Nyköping. Äntligen, äntligen, äntligen! Jag vet inte vad som väntar, men jag vet att jag kommer omfamnas av en mycket mysig David när jag väl är där. Som dessutom kan behövas väl eftersom det sägs att det är mer vinter där än här, så jag ska klä mig i Klim.
8 - Såg igår en film som visade sig bli en av mina favoriter. Stranger than fiction.
9 - Bara två och ett halv år kvar?
Jag tror inte jag har mer att erbjuda.
Jag bryr mig inte heller om du Anonym är missnöjd.. this is me, take it or leave it.
/Matt Damon
Jag ÄR en negativ människa. Jag är en såkallad pessimist. Jag finner hellre saker att klaga på än saker att vara glad över, det ligger i min härliga, jävla natur till regnskog. Mitt tankesätt går bara på en bana och den är antingen en bara pessimistisk bana eller en pessimistisk+sarkastisk bana. Jag ville bara göra detta klart för dig. MEN, eftersom jag är så jävla öppen för förslag, ska jag ge mig på ditt. Jag ska för stunden försöka vara så positiv som möjligt. Men det blir inte mer än ett försök, så ta inte livet av dig om det visar sig att jag misslyckas. Det finns fortfarande hopp.
Efter att blogspot.com gjort mig lite "fnasig" i huvudet bestämde jag mig för att dekorera om helt. Jag tog det där stora steget som jag inte innan vågat ta. Jag bytte och gjorde om en hel mall. Visserligen använder jag mig av samma kalla färgtema som du förhoppningsvis kopplar med någon slags kylig vinter, eftersom den börjar närma sig även i Skåne these days. Inte fullt så nöjd som jag hoppats på kollar jag gång på gång efter resultatet över mina ändringar, men hur många gånger jag än försöker och hur mycket jag än mekar så vill inte den jävla kristallkronan hamna i mitten av blogghelvetet. Detta är något jag kommer irritera mig över en längre tid och jag märker redan nu att jag börjar bli för negativ. Negativo-radarn blinkar röd som blå.
Jag startade min morgon på bästa sätt idag. Jag gick upp sent och fann mig själv ensam i huset. Gjorde mig en favoritfrukost (varm choklad och två mackor med philadelphia och pepparsalami) och satte på en av mina favoritfilmer på högsta surroundvolym (the butterfly effect). Sedan sjönk jag ner i mamma och pappas otroligt mjuka, ljusgråa soffa. Detta är egentligen inte bästa sättet, men det bästa jag hade tillgång till. Jag är ganska nöjd.
Sen har tiden mest sprungit iväg, inte gjort ett skit, bara varit. Det är mest nu på kvällstid jag börjar bli aktiv. Muse står på hög volym. Knaprar på mitt mjuka godis. Jag är hög på allt jag stoppat i mig, i sockerväg.
Jag tror en positiv lista kommer värma upp, så vi kör på en sån..
1 - Jag är ganska glad över att det bara är fyra dagar kvar på höstterminen. Ur min syn har det varit en minst sagt intressant termin, en väldigt utvecklande en. Tomten verkar ha blivit en av alla. Det jag tyckte var så underbart, med att ingen kände ingen och att alla kunde umgås med alla, försvann med tiden. Men jag tycker ett terminsavslut passar lagom bra nu, jag tror många har behov av ett lov nu. Dessutom börjar årets julafton närma sig vilket är ganska mysigt, jag kommer spendera den med hela min familj precis som man ska.
2 - Trots ett misslyckat jack-köp för många veckor sen valde mamma och pappa att köpa en ny till mig. Eftersom den nya var på ungefär 50% rea och kostade lika mycket som den andra, räknade mamma ut att de två jackorna dom betalat är samma som att jag köpt min nuvarande för icke-reapris. Jag är så extremt tacksam över deras optimism i det här fallet! Och tack för jackan!
3 - Även om jag än sålänge bara har köpt en julklapp, känns det ändå som att jag har läget under kontroll. Jag vet inte riktigt hur jag ska prioritera den lilla summa pengar jag har på alla dyra julklappar jag vill köpa, men det ska lösa sig på ett eller annat sätt. Det är ju det det brukar göra. Så julklapparna ser bra ut lite mer än en vecka före julafton, wuhu, framsteg.
4 - Håret jag färgade igår (fredag) blev riktigt, riktigt bra. Nu kanske inte det kommer som en överraskning, med tanke på hur jag alltid säger att det blir bättre än förra gånger när man är hos A-man-da. Men den här gången blev jag faktiskt riktigt nöjd. Det blev inte en riktigt lika "skrikig" blandning av färger, inget i form av någon slags hästfigurman som man tyckte om när man var liten, liten. Nej, färgerna blev helt enkelt en varm/kall blandning av mörkmörklila/ganska intensiv orange/röd. Lite mer julmysiga färger och jag triiiiivs.
5 - Min älskade mamma har minilovat en tripp ner till Malmö nästa fredag vilket jag faktiskt ser fram emot. Det är trevligt att umgås med sin mamma ensam lite då och då. Så jag hoppas verkligen att Malmö-besöket blir av. (Nackdel är dock att jag kommer dö av för mycket folk, fredag, tre dagar innan julafton? Good luck..)
6 - I samband med mitt frisörbesök igår, fick jag även träffa Ax, kvinnan i mitt liv. Den lilla kvinnan skulle nämligen prova nya frisören på Myran vilket resulterade i något väldigt, väldigt snyggt. Mörkbrun färg och en snygg klippning som endast Ax kan passa så bra i. Jag fick även en hel del uppdatering och skumtomtar i mig, vilket jag INTE tackar nej till.
7 - Det är hyfsat bestämt att jag spenderar en större del av mitt jullov i Nyköping. Äntligen, äntligen, äntligen! Jag vet inte vad som väntar, men jag vet att jag kommer omfamnas av en mycket mysig David när jag väl är där. Som dessutom kan behövas väl eftersom det sägs att det är mer vinter där än här, så jag ska klä mig i Klim.
8 - Såg igår en film som visade sig bli en av mina favoriter. Stranger than fiction.
9 - Bara två och ett halv år kvar?
Jag tror inte jag har mer att erbjuda.
Jag bryr mig inte heller om du Anonym är missnöjd.. this is me, take it or leave it.
/Matt Damon
UNDER OMBYGGNAD
Yo, folks. Ska försöka renovera om lite i min blogg, hoppas dock inte på ett alltför lyckat resultat.
/Matt Damon
/Matt Damon
Thursday, December 13, 2007
fock
Imorgon fredag - färga över mitt limegröna lugghelvete.
Idag är bara urin rakt igenom.
/Matt Damon
Idag är bara urin rakt igenom.
/Matt Damon
x
Idag finner vi inte våra billiga 50-pack av stearinljus från ikea på sin vanliga plats, utan i folks hår. Vem som ligger bakom idén om att placera brinnande, vita ljus på huvudet, hålla ihop händerna och sjunga löjliga sånger om människor som kanske/kanske inte existerarde för flera hundra år sen vet jag inte. Och jo, jag tycker det är en ganska mysig tradition. Men idag, just denna dag, just denna trettonde december 15 år in i mitt liv kan jag inte njuta på riktigt.
Jag vet inte vad som har hänt.
Jag brukar känna behov av tider som såna här. Mysiga tider som innebär att man bara får mysa med dom man älskar och blablaba. Men nu vill jag inget annat än.. inte detta? Jag känner mig ganska kall och omysig för stunden. Inte alls på humör för skrattretande luciatåg eller varm glögg eller omkringflygande lussebullar eller upplysande julstjärnor eller fluffig snö eller pyntad julgran eller perfekta julklappar eller julstämning över huvud taget. Plötsligt är jag inte i behov av något av det längre.
Jag vill bara kunna lägga mig ner, inte behöva tänka på någonting och somna.
Helvete.
Not saying good night, just sayin’
Jag vet inte vad som har hänt.
Jag brukar känna behov av tider som såna här. Mysiga tider som innebär att man bara får mysa med dom man älskar och blablaba. Men nu vill jag inget annat än.. inte detta? Jag känner mig ganska kall och omysig för stunden. Inte alls på humör för skrattretande luciatåg eller varm glögg eller omkringflygande lussebullar eller upplysande julstjärnor eller fluffig snö eller pyntad julgran eller perfekta julklappar eller julstämning över huvud taget. Plötsligt är jag inte i behov av något av det längre.
Jag vill bara kunna lägga mig ner, inte behöva tänka på någonting och somna.
Helvete.
Not saying good night, just sayin’
Wednesday, December 12, 2007
stupid and silly
Before I get my stupid socks on, so I wont freeze my stupid feet off, when I get my stupid sleep in my stupid bed I just have to brush my stupid teeth and wash the stupid make-up off my stupid face. Then I have to wake up from my stupid sleep to take a stupid shower and then eat a stupid breakfast with some stupid milk. And then I have to get on my stupid bicycle and after that the stupid bus and then the stupid train (which I really love, but we).
And I just remembered one more stupid thing I have to do before I get to my stupid sleep in my stupid bed. Oh that's right, I have to do a stupid presentation in Power. And you know what?
That sucks.
Stupid, stupid, stupid, STUPID life.
Enough of the silliness already.
/Matt Damon
And I just remembered one more stupid thing I have to do before I get to my stupid sleep in my stupid bed. Oh that's right, I have to do a stupid presentation in Power. And you know what?
That sucks.
Stupid, stupid, stupid, STUPID life.
Enough of the silliness already.
/Matt Damon
Ett stycke vinterkollage
Eftersom vinterkylan idag verkar ha trängt in i vårt lilla Skåne tyckte jag att det skulle passa med lite kyliga fotografier. Ett så kallat vintrigt kollage. Vad som dock ännu saknas här är snön. Den vita, fluffiga, iskalla snön som ska klä allting tills det lyser mer än självaste reflexen på en reflexväst som alla barn tvunget måste springa runt i och blända folk.
Jag plockade iaf ihop ett par stycken men är idag på tok för lat för att länka till alla. Fy på mig. Om ni trycker på bilderna kan ni dock se vad fotografen heter på deviantart.com och kolla via den vägen (vilket betyder att ni själva får göra jobbet, vilket är ++ för mig!).
Det var för en gång skull en fröjd att ta sig hem efter skolan idag. För första gången på ett bra tag var inte allt existerande ihopsmetat i en grå, regning sörja.. Nej, himlen sken ljusblå och längst bort, bortom träd och åkrar, lade sig molnen som en tjock kant och bildade en horisont2. Och bakom de blåmörka molnen sken solen sina sista strålar för dagen och kastade sina sista små förhoppningar om sol även imorgon till folket som antagligen var på väg hem från jobbet eller den behövda julklappsshoppingen till sina bortskämda nära och kära.
Men jag har inte mycket mer att dela med mig av förutom att jag ska fortsätta blicka bort mot tv:n där Room Service så underhållande står på. Det var ett tag sen, men det är visst lika bra fortfarande!
Ha så kyl med fotona.
/Matt Damon
Jag plockade iaf ihop ett par stycken men är idag på tok för lat för att länka till alla. Fy på mig. Om ni trycker på bilderna kan ni dock se vad fotografen heter på deviantart.com och kolla via den vägen (vilket betyder att ni själva får göra jobbet, vilket är ++ för mig!).
Det var för en gång skull en fröjd att ta sig hem efter skolan idag. För första gången på ett bra tag var inte allt existerande ihopsmetat i en grå, regning sörja.. Nej, himlen sken ljusblå och längst bort, bortom träd och åkrar, lade sig molnen som en tjock kant och bildade en horisont2. Och bakom de blåmörka molnen sken solen sina sista strålar för dagen och kastade sina sista små förhoppningar om sol även imorgon till folket som antagligen var på väg hem från jobbet eller den behövda julklappsshoppingen till sina bortskämda nära och kära.
Men jag har inte mycket mer att dela med mig av förutom att jag ska fortsätta blicka bort mot tv:n där Room Service så underhållande står på. Det var ett tag sen, men det är visst lika bra fortfarande!
Ha så kyl med fotona.
/Matt Damon
I admit it
Okejdå.. jag älskar det här stället. Har alltid gjort, kommer alltid göra.
(Fast det kan ju dock bero på att det är onsdag)
/Matt Damon
Tuesday, December 11, 2007
lite Ax, lite Flogging Molly
Ax befann sig tydligen printad i dagens tidning! Där står hon, med vinden i håret. Ler som bara hon kan och påstår att hon trivs på MR. My ass! Hon trivs inte på MR och jag trivs inte på JB. Vi åker tillbaka till Bönnestad där allt inte var så jävla komplicerat. Vi vill ha prillor under läppen och lukta illa, även dricka hembränt och festa på skolans värdelösa skolgård (önnestads balla centrum för balla ungdomar) med våra askoola vespor i högsta hugg.
Eller?
Inte för att vi någonsin var dom ungarna, Ax, men jag saknar vår Bönnestad-tid. Jag saknar den så jävla mycket. Ingenting är eller kommer någonsin vara sig likt, det är det som är det värsta. Jag kommer ihåg hur roligt vi hade och hur jag bara genomtrivdes i slutet av nian. Det var bara en riktigt lång, jävligt lyckad termin som vi förtjänade så hårt.
Fan vad bra allt var. Och nu har vi växt upp. Vi är inte längre de vi brukade vara, vi är några helt andra. Vi påstås trivas på skolor som inte ens ligger i samma stad, skolor som inte heter likadant eller förkortas med samma bokstäver. Det blir inga fler prillor upptryckta på fönsterrutorna, inga mer gitarrlektioner med meningslös tränan på Vreeswijks Trasiga skor, inga fler Uno-omgångar med vår Jörgen, inga fler Göteborgsresor, inga fler utklädnader till bröderna Fluff, inga fler skogsvandringar, inga fler frallor från Mat-öppet, inget mer "hej, pojkar!".
Men du ska veta att jag kommer titta tillbaka på detta och mitt ansikte kommer inte göra annat än klä sig i ett stort leende,
Axelina.
till höger
(I did it again, fan, tillbaka till arbetet)
/Matt Damon
Eller?
Inte för att vi någonsin var dom ungarna, Ax, men jag saknar vår Bönnestad-tid. Jag saknar den så jävla mycket. Ingenting är eller kommer någonsin vara sig likt, det är det som är det värsta. Jag kommer ihåg hur roligt vi hade och hur jag bara genomtrivdes i slutet av nian. Det var bara en riktigt lång, jävligt lyckad termin som vi förtjänade så hårt.
Fan vad bra allt var. Och nu har vi växt upp. Vi är inte längre de vi brukade vara, vi är några helt andra. Vi påstås trivas på skolor som inte ens ligger i samma stad, skolor som inte heter likadant eller förkortas med samma bokstäver. Det blir inga fler prillor upptryckta på fönsterrutorna, inga mer gitarrlektioner med meningslös tränan på Vreeswijks Trasiga skor, inga fler Uno-omgångar med vår Jörgen, inga fler Göteborgsresor, inga fler utklädnader till bröderna Fluff, inga fler skogsvandringar, inga fler frallor från Mat-öppet, inget mer "hej, pojkar!".
Men du ska veta att jag kommer titta tillbaka på detta och mitt ansikte kommer inte göra annat än klä sig i ett stort leende,
Axelina.
till höger(I did it again, fan, tillbaka till arbetet)
/Matt Damon
born to be pessimistic
Okej, nu har jag kommit till den väldigt igenkännande nivån igen. Jag har cpmycket att göra men ingen lust att göra det, så undermedvetet hittar jag HELA TIDEN någonting annat att göra. Det kan vara vad som helst, men efter en stund vaknar jag upp från min göra-vad-som-helst-annat-men-inte-det-som-behövs-göras-trans och slår mig själv i huvudet för att jag är så dum på riktigt. Återgår till det jag ska göra. Men finner hela tiden ursäkter till mig själv, ursäkter till att inte behöva göra det jag måste göra. Eller är det bara en fråga om att prioritera, för även de grejorna som jag smiter iväg och gör som jag egentligen inte ska göra, behövs verkligen göras. Det är kanske inte lika viktigt dock.
Argumenterar jag mot mig själv nu?
Det enda dumma med att ha någon typ av fotoläxa är att man så gärna kommer på hela andra saker än vad läxan är på. Visserligen är det ju bättre att jag aktiverar mig på fotodelen på annat sätt än att jag lägger av helt när jag känner att jag inte klarar uppgiften. Jag har fått min första uppgift nu av Andreas, ganska oväntat och överraskande. Uppgiften är att jag ska fota olika slags känslor/tillfällen, vilket inte hade varit så svårt om rekvisitan inte tvunget hade behövt vara skor och skor endast. Med min minimala tid, mina höga förväntningar på mig själv och mina krav på hur dom här bilderna ska se ut är den här uppgiften i princip omöjlig att ta sig igenom. Om jag bara hade haft lite mindre i huvudet..
Dagens ansträngning på uppgiften slutade iaf inte upp med att jag hade 6 härliga skobilder, utan istället en ny bloggdesign och dessa två:
...som egentligen inte är något att hurra för. Vem har inte sett det här tidigare.. Bra Jonna, vilka jävla framsteg du gör i ditt liv, i ditt intresse, över huvud taget. Framsteg! Braa.....
Nu väckte mitt fysiska medvetande mig med en rak höger. Dags att återgå till vad jag borde göra, min saga, den sagan. Fan, den sagan ska dö eller åka upp i någons mumindal. Jag kommer aldrig hinna till nästa onsdag, jag kommer aldrig hinna.
Det finns ingenting jag inte skulle vilja ändra på nu.
/Matt Damon
Argumenterar jag mot mig själv nu?
Det enda dumma med att ha någon typ av fotoläxa är att man så gärna kommer på hela andra saker än vad läxan är på. Visserligen är det ju bättre att jag aktiverar mig på fotodelen på annat sätt än att jag lägger av helt när jag känner att jag inte klarar uppgiften. Jag har fått min första uppgift nu av Andreas, ganska oväntat och överraskande. Uppgiften är att jag ska fota olika slags känslor/tillfällen, vilket inte hade varit så svårt om rekvisitan inte tvunget hade behövt vara skor och skor endast. Med min minimala tid, mina höga förväntningar på mig själv och mina krav på hur dom här bilderna ska se ut är den här uppgiften i princip omöjlig att ta sig igenom. Om jag bara hade haft lite mindre i huvudet..
Dagens ansträngning på uppgiften slutade iaf inte upp med att jag hade 6 härliga skobilder, utan istället en ny bloggdesign och dessa två:
...som egentligen inte är något att hurra för. Vem har inte sett det här tidigare.. Bra Jonna, vilka jävla framsteg du gör i ditt liv, i ditt intresse, över huvud taget. Framsteg! Braa.....
Nu väckte mitt fysiska medvetande mig med en rak höger. Dags att återgå till vad jag borde göra, min saga, den sagan. Fan, den sagan ska dö eller åka upp i någons mumindal. Jag kommer aldrig hinna till nästa onsdag, jag kommer aldrig hinna.
Det finns ingenting jag inte skulle vilja ändra på nu.
/Matt Damon
Sunday, December 9, 2007
Peppar-cake-house-project
Jag antar att det inte är så svårt att lista ut vad jag har sysslat med hela denna gråtonade söndag, även känt som andra advent i kalendern. Wareby's årliga pepparkakshusbygge of course! (Även om det inte skedde förra året). Iaf, det var ett undantag och vi har kommit på fötter igen, och inte med vilket pepparkakshus som helst, utan ett mycket kreativt ett. Från klockan halv tre till sju slet vi med våra bara händer, bara för att kunna lyckas framställa ett pepparkakshus som skulle se ännu ståtligare ut än det förra. Och visst lyckades vi! Visserligen inte med lika mycket alternativt godis på men det är inget fel på bara non-stop och gott&blandat (vem fan vill äta pepparkaka och glasyr tillsammans med gott&blandat?) No one does. Vi var bara inte ute i god tid nog för att kunna skaffa fram det där kvalitétsgodiset vi hade viljat klistra fast på vårt trevåningshus till pepparkakslya.
Trots detta blev resultatet minst sagt strålande. Visst ökar salivet något fruktansvärt i smaklökarna när du får syn på detta sockriga mästerverk? (För mig gör det tyvärr inte det längre, jag gjorde det härliga misstaget att stoppa i mig för mycket pepparkaksdeg redan första timmen av baket. Lite glögg och glasyr på det och man står likt en flamingo på grund av det behagliga magontet.)
Det är ett sant nöje att umgås med dessa människor må jag säga. Sen är det ju tvunget att dokumentera från 700 olika vinklar med två olika kameror också. Min brur som ni ser på bilderna är mannen bakom konstruktionen. Han är en duktig liten pojke, även störd i huvudet.
Jag tror vi är nöjda med resultatet och jag ser fram emot att få hugga in på berget av fett och socker. Få ont i magen och hål i tänderna, det är det vi ser fram emot nuförtiden. Datorer och spel är förbi, vi är nu påväg mot den härliga fetman och tandförstörelsen.
Annars har det inte hänt mycket mer. Jag jobbar fortfarande på mitt nyårsdilemma i hopp om att mina vårdnadshavare ska klippa navelsträngen. Jag håller på att bli galen på att tiden springer iväg, även om det är det jag vill. Känner den enormt STORA pressen som väntar nu innan jul, hur MYCKET det egentligen är som ska göras.
Dessutom känns det jävligt skönt att det imorgon inte är mindre än två veckor kvar till julafton och jag inte har köpt en enda julklapp än. Inte för att jag inte känner igen mig, men det är otroligt konstigt att jag inte lär mig av mina misstag. Jag menar, så här är det varenda jävla jul.
Men tack för min andra advent, den var säkert bättre än förra året.
Ska jag kanske ta tag i något?
Jag tror det.
/Matt Damon
from this to that
Jag vet att denna förändringen redan har uppmärksammats av hundratusentals människor, men låt mig utbrista det alltför kända OH MY GOD. För ett bättre uttryck finner jag inte. Från pojke till man. En riktigt jävla snygg man! Vad handlar nu det här om då? Är jag helt borta när det gäller tiden eller känns det som att man såg Daniel Radcliffe som lille Harry Potter förra veckan? Lilla, lilla trollkarlen med sina runda glasögon och sitt lilla ärr i pannan, så liten, söt och oskyldig.
Jo, förändring har det minsann skett.
From this;
To this;
Imorgon är'e pepparkaksprojekt heela dagen lång!
/Matt Damon
Jo, förändring har det minsann skett.
From this;
To this;
Imorgon är'e pepparkaksprojekt heela dagen lång!
/Matt Damon
uttråkad till max
I'm so fucking bored I could cut my own leg off just to 'have a bite'.
Radiohead - Morning bell (my savior)
/Matt Damon
Radiohead - Morning bell (my savior)
/Matt Damon
Saturday, December 8, 2007
Världens bästa
Efter att ha haft en väldigt lärorik engelskalektion med världens bästa engelskalärare begav jag mig till en illaluktande lägenhet för att träffa världens bästa bror och världens bästa Emelie. Efter lägenhets-checken drog vi oss mot stationen för att möta upp världens bästa syster. Tillsammans upplevde vi en aningen trång tågresa till världens bästa Lund. Men väl där skilde vi flickor oss åt från världens bästa bror för att ta oss en matbit på Burgarkingen. Jag åt utan tvekan världens bästa Whoppermeal som var olagligt gott efter att inte ha ätit riktig mat på ett bra tag (Hahah, för närmare 'riktig mat' kommer man inte..). Vi vandrade iaf rundor i den vackert julpyntade staden och förbryllades till max när vi fann en slags skulptur.. på en plattform hade dom placerat mellan 10-20 skyltdockor, över deras förvirrade huvuden hängde en halvt trashad discokula som förvånandsvärt nog inte snurrade. Plattformen med skyltdockor lystes upp av lite färgglada spotlights och vi tycktes även se ett vitt barnansikte sitta i ett av träden till höger.
Efter några timmar mötte vi upp världens bästa bror igen och begav oss hem mot småstaden Kristianstad för att skilja oss åt från världens bästa syster igen. Mycket mötas upp, mycket skiljas åt. Men jag bockar och bugar för en ypperligt gemytlig dag i Skånes egna mysstad. Tack för sällskapet kära flickor små!
Väl hemkommen åt jag en bit mat och sen dess har jag inte gjort annat än pratat med min världens bästa David.
Mycket 'världens bästa' idag och jag har inget emot vårt höga sockerintag på tåget hem, det satt som pricken över i:et. Förövrigt sover mina hälar och jag har en härlig slags smärtsam, dunkande känsla i dom. Jag halvtittar på en väldigt dålig film från -81 med ett nackont som inte går att trolla bort med knäna. Jag måste även passa på att nämna det behagliga pipet jag har i höger öra, det är inte varje dag man får äran ju.
Men min hunger tar över och jag blir paralyzerad av mannens väldigt amerikanska mustasch, så jag tänker sakta men säkert försöka ta mig till min myssäng med dunkande hälar och tjutande högeröra. Kanske svänga inom toaletten för att försöka borsta bort sockret jag proppade i mig på vägen hem. Men inte mer för idag, inte mer för ikväll.
from me,
/Matt Damon
Efter några timmar mötte vi upp världens bästa bror igen och begav oss hem mot småstaden Kristianstad för att skilja oss åt från världens bästa syster igen. Mycket mötas upp, mycket skiljas åt. Men jag bockar och bugar för en ypperligt gemytlig dag i Skånes egna mysstad. Tack för sällskapet kära flickor små!
Väl hemkommen åt jag en bit mat och sen dess har jag inte gjort annat än pratat med min världens bästa David.
Mycket 'världens bästa' idag och jag har inget emot vårt höga sockerintag på tåget hem, det satt som pricken över i:et. Förövrigt sover mina hälar och jag har en härlig slags smärtsam, dunkande känsla i dom. Jag halvtittar på en väldigt dålig film från -81 med ett nackont som inte går att trolla bort med knäna. Jag måste även passa på att nämna det behagliga pipet jag har i höger öra, det är inte varje dag man får äran ju.
Men min hunger tar över och jag blir paralyzerad av mannens väldigt amerikanska mustasch, så jag tänker sakta men säkert försöka ta mig till min myssäng med dunkande hälar och tjutande högeröra. Kanske svänga inom toaletten för att försöka borsta bort sockret jag proppade i mig på vägen hem. Men inte mer för idag, inte mer för ikväll.
from me,
/Matt Damon
Friday, December 7, 2007
Carla and not Carla
(http://velvetmemories.deviantart.com/art/--71368584)
(http://julischka.deviantart.com/art/Heartbeat-71365536)
Day of great portraits.
Klimworld
Runt 19 dagar kvar, bara!
Dagnedräkning funkar för vissa, men funkar den för mig?
David David David David David David. David!
I love you.
/Matt Damon
Dagnedräkning funkar för vissa, men funkar den för mig?
David David David David David David. David!
I love you.
/Matt Damon
Thursday, December 6, 2007
Smakutvecklan
Den svala och känslokalla ytan möter mina läppar medan mina tänder arbetar sig igenom det udda materialet. Det är lite svårare i början än i slutet, men min mun ekar av ilningar när tänderna möter den mjuka konsistensen av den gulbeiga, lite hårda massan. Första reaktionen är att man får samma smak som eftersmaken av att man har kräkt. Andra reaktionen är att man inte vill ha det man har i sin mun i sin mun längre. Kanterna skär mot kindväggarna och ingredienserna kilar ner i tändernas små vita dalar. Det lilla guldiga foliet som sitter längst ner på detta monster till avlånga "till kaffet"-godis får mina fingrar att klä sig i gåshud. Även plasten som satt runt möter mina läppar och jag känner en våg av obehag. Trots detta hör jag bara en mening upprepas i mitt huvud...
Merci med marsipanfyllning är rätt jävla gott ändå.
/Matt Damon
Merci med marsipanfyllning är rätt jävla gott ändå.
/Matt Damon
och nu..
...startar vi en pakt mot dåliga lärare.
USCH.
Jag nämner inga namn, men det där var SÄMST gjort.
USCH.
Jag nämner inga namn, men det där var SÄMST gjort.
livsekvation
Gång på gång drar jag fingrarna genom håret. Det känns lite taskigt i sin konsistens just nu. Risigt och skadegjort. Det känns även väldigt kort. Visst har jag vant mig vid tanken på att det inte finns kvar, iaf på vänster sida, men ibland har man sina stunder, sina flashbacks.
Jag kan inte låta bli att känna mig lite lättad och glad även om jag vet vad som väntar. Dagen startade som vanligt, fast med ett kortare tåg och mindre platser att välja på. Jag slutade upp brevid en man som inte tycktes ha några större problem med att läsa Metro på en stor area, det vill säga även min area. Min lilla, lilla tågstolsarea som jag så länge letat efter och väl förtjänade. "Visst, det är inga problem, mannen. Jag är inte skittrött och mitt morgonhumör är inte det värsta i Sverige. Jag delar gärna med mig av den redan pyttelilla stolsarea jag har funnit bland alla jävla resväskor och tjocka tanter som går sakta. Go ahead."
Misstänker att han tolkade min lite sammanbitna min i den stilen.
Vad som väntar nu är resten av dagen. Datorkunskap eller Programhantering. Jag är inte säker, men jag vet att det har med Excel/oförberedda enkätpresentationer/nervositet/panik/feministen att göra... Frågan är hur det kommer gå. Frågan är om min grupp jobbade trots att jag var och.. hrm.. färgade håret förra lektionen. Det återstå att se. Men inget kan döda min efterlängtade glädje nu. Matteprovet jag inte hade råpluggat till (som jag kanske borde gjort), gick faktiskt alldeles, utomordentligt strålande! Provet gick hyfsat fort att göra och eftersom det var ekvationer kunde jag rätta det själv. Vad jag vet, fanns det inte fel. Det skulle vara om Lotta väljer att vara skadeglad och hitta något fel bland uträkningarna. Fast jag kan inte tänka mig henne skadeglad. Hon är bara glad.
Det gick iaf asbra.
Utvsamtalet igår gick bättre än väntat, men är övertygad att det är pga att vi hade Andreas, som är bättre än bra. Samtalet flöt på något vänster på.. och människan babblade och babblade och babblade. Men det hade jag inga större problem med. Öh.
Fick precis reda på resultathelvetet och det blev minsann full pott! Sånt här är bra!
Vi firar med en enkel men snygg bild;
Jag har inget mer att spotta ur mig för tillfället. Mer än att det är freakin 14 dagar kvar till jullovet idag. OH MY. Christmas here I come!!
(fan.. julklappar)
/Matt Damon
Jag kan inte låta bli att känna mig lite lättad och glad även om jag vet vad som väntar. Dagen startade som vanligt, fast med ett kortare tåg och mindre platser att välja på. Jag slutade upp brevid en man som inte tycktes ha några större problem med att läsa Metro på en stor area, det vill säga även min area. Min lilla, lilla tågstolsarea som jag så länge letat efter och väl förtjänade. "Visst, det är inga problem, mannen. Jag är inte skittrött och mitt morgonhumör är inte det värsta i Sverige. Jag delar gärna med mig av den redan pyttelilla stolsarea jag har funnit bland alla jävla resväskor och tjocka tanter som går sakta. Go ahead."
Misstänker att han tolkade min lite sammanbitna min i den stilen.
Vad som väntar nu är resten av dagen. Datorkunskap eller Programhantering. Jag är inte säker, men jag vet att det har med Excel/oförberedda enkätpresentationer/nervositet/panik/feministen att göra... Frågan är hur det kommer gå. Frågan är om min grupp jobbade trots att jag var och.. hrm.. färgade håret förra lektionen. Det återstå att se. Men inget kan döda min efterlängtade glädje nu. Matteprovet jag inte hade råpluggat till (som jag kanske borde gjort), gick faktiskt alldeles, utomordentligt strålande! Provet gick hyfsat fort att göra och eftersom det var ekvationer kunde jag rätta det själv. Vad jag vet, fanns det inte fel. Det skulle vara om Lotta väljer att vara skadeglad och hitta något fel bland uträkningarna. Fast jag kan inte tänka mig henne skadeglad. Hon är bara glad.
Det gick iaf asbra.
Utvsamtalet igår gick bättre än väntat, men är övertygad att det är pga att vi hade Andreas, som är bättre än bra. Samtalet flöt på något vänster på.. och människan babblade och babblade och babblade. Men det hade jag inga större problem med. Öh.
Fick precis reda på resultathelvetet och det blev minsann full pott! Sånt här är bra!
Vi firar med en enkel men snygg bild;
Jag har inget mer att spotta ur mig för tillfället. Mer än att det är freakin 14 dagar kvar till jullovet idag. OH MY. Christmas here I come!!
(fan.. julklappar)
/Matt Damon
Wednesday, December 5, 2007
kill me now!
Värsta morgonen på länge. Jag känner på mig att det här kommer göra min dag och jag kommer vara lagom entusiastisk till utvsamtal senare. Sitta och lyssna på hur dåligt det går medan ens föräldrar ger en den där härliga "Vi gör ju allt för att du ska få en bra utbildning, förstår du inte att du slösar bort ditt liv?"-blicken. Besvikelsen sköljer över en som en våg av saltvatten i havet.
(http://seenew.deviantart.com/art/Chameleons-3-69424557)
This is not a good day.
ÅNGEST
/Matt Damon
(http://seenew.deviantart.com/art/Chameleons-3-69424557)
This is not a good day.
ÅNGEST
/Matt Damon
no time
Mitt humör har varit mer omväxlande än en gravid kvinnas ikväll. Från att vara helt exalterad över att det faktiskt kändes som att jag kunde prestera något som någon skulle bli nöjd över till att veta att det inte fanns en enda skäl där ute i världen som inte var besviken på mig. Ja, till och med dom som inte har en aning om vem jag är var besvikna på mig. Jag var bergsäker. Mina tankar slirade iväg och jag blev förbannad. Arg. Tyckte som vanligt att det var orättvist. Och förbannade mig än en gång över hur oförstående vissa kan vara.
Sen insåg jag hur allt hänger ihop. Hur allt påverkar allt. Alla mina livselement. Går det dålig för något av dom är det klart att alla drabbas. En ond, väldigt ond, cirkel. Som jag inte kan stoppa. Istället kan jag försöka förklara, att det är så och att det inte går att göra något åt och förhoppningsvis få den respons jag behöver för att inte ett element till ska falla till marken och i slowmotion krossas till 6000 bitar likt ett kristallglas mot ett svinkallt stengolv.
Jag vet botemedlet mot min ångest, synd bara att det inte är inom räckhåll.
/Matt Damon
Sen insåg jag hur allt hänger ihop. Hur allt påverkar allt. Alla mina livselement. Går det dålig för något av dom är det klart att alla drabbas. En ond, väldigt ond, cirkel. Som jag inte kan stoppa. Istället kan jag försöka förklara, att det är så och att det inte går att göra något åt och förhoppningsvis få den respons jag behöver för att inte ett element till ska falla till marken och i slowmotion krossas till 6000 bitar likt ett kristallglas mot ett svinkallt stengolv.
Jag vet botemedlet mot min ångest, synd bara att det inte är inom räckhåll.
/Matt Damon
Tuesday, December 4, 2007
bildspråk
Jag vet ärligt talat inte hur manipulerad denna bilden är. Jag hittade den när jag bläddrade rundor på istheshit.net. Ville bara uppmärksamma att, wosh. Jag vet inget om deras sexualitet, men hade dom varit (eller om dom nu är..?) homosexuella hade dom passat så jävla bra ihop. Kolla bara?! Detta är den hetaste bilden jag har sett sen en av BellZ.
Deras blickar gör att det känns som att den som tagit bilden har kommit på dom. Kommit på deras hemlighet. Hud mot hud. Dom har kuddar men inget täcke? Kolla hur han håller om honom, tror man får för sig att han håller hårt bara för att han har en del armmuskler.
Vad jag vill göra klart för dig är att detta inte har någonting med Daniel Radcliffe eller Tom Felton att göra. Detta har med konst, ljussättning och känsla att göra. Och kanske manipulation..
I like this picture.
/Matt Damon
Smällen jag får ta
Jag sitter hemma och guppar i kontorsstolen till Timbuks skånedunk. Försöker desperat hitta på ett bra sätt att försöka hinna skriva färdigt min så kallade saga till sagoprojektet i skolan. Det var meningen att jag skulle börja 12.30 idag. Klockan 13.06 rycker jag till, hemma i värmen under mitt svartvitmönstrade ikea-täcke. Mitt huvud fattar ingenting, jag stängde ju precis av alarmet för att jag var vaken nog att gå upp. Det är först efter några minuter jag inser att jag inte kommer kunna vara i skolan förrän tre, då vi redan har slutat. Så jag suckade över mig själv och lovade mig själv att ändå göra det som skulle blivit gjort på svenskan idag.
Klockan är nu fem. 17.00.
Jag har ätit frukost i två timmar framför datorn. Ja, det är nödvändigt. Ändå har jag inte direkt kommit någonstans. På sagan, alltså. Jag har bara kommit till den punkten där jag öppnat det nya, fräscha, tomma dokumentet, skrivit några rader, blivit besviken, suddat ut, kommit på något nytt, skrivit ner det, blivit besviken, suddat ut osv. osv. Och så slutar det upp med att man sitter här och guppar till Timbukdunket och tänker att "Avafan, allting ordnar sig tillslut ändå, jag behöver inte oroa mig."
Det är nu gåshuden börjar visa sig, när I väntan på vadå spelas. Har dagens decemberkyla trängt in genom väggarna eller gör bara musiken sitt fantastiska jobb?
Och jag är glad att det faktiskt stämmer - ärlighet varar längst.
/Matt Damon
Klockan är nu fem. 17.00.
Jag har ätit frukost i två timmar framför datorn. Ja, det är nödvändigt. Ändå har jag inte direkt kommit någonstans. På sagan, alltså. Jag har bara kommit till den punkten där jag öppnat det nya, fräscha, tomma dokumentet, skrivit några rader, blivit besviken, suddat ut, kommit på något nytt, skrivit ner det, blivit besviken, suddat ut osv. osv. Och så slutar det upp med att man sitter här och guppar till Timbukdunket och tänker att "Avafan, allting ordnar sig tillslut ändå, jag behöver inte oroa mig."
Det är nu gåshuden börjar visa sig, när I väntan på vadå spelas. Har dagens decemberkyla trängt in genom väggarna eller gör bara musiken sitt fantastiska jobb?
Och jag är glad att det faktiskt stämmer - ärlighet varar längst.
/Matt Damon
Monday, December 3, 2007
3rd of December
Man såg inte skillnad på mark och himmel idag. Allt var bara en blöt, grå sörja. Kanske man någon gång kunde ana någon sorts lampa eller pittoresk julbelysning susa förbi utanför tåg- eller bussfönstret. Inget mer. Även om det var mycket trafik var bilarnas ljuskastare bara suddiga, gula prickar någonstans på den grå vägen som på något sätt smälte ihop med den asfaltfärgade himlen som inte gav oss något hopp om optimism över huvud taget idag.
Det var tråkigt att ta sig hem och den tunga fuktigheten blandat med kallvind förstörde mitt hår och gjorde mig på mindre bra humör. Vad som dock fick mig att rysa av välbehag var på vägen hem i tåget. Det var inte den gamla vanliga turen hem i den vita, fula lysrörsbelysningen. Utan de äckliga lysrören var släckta och istället var ungefär hälften av vagnens läslampor tända. Vilket bildade en mer mysbelysning, ett slags ljummet gult ljus, någonstans susande fram där i den asfaltfärgade dagen på en rostig räls. Förbi alla familjevillor i vårt tätfuktiga skåne.
Jag kände inte livsglädjen, så jag lutade huvudet mot min decemberkalla hand, slöt ögonen och försökte tänka på något annat än dvärgen som verkade ha hoppat in i mitt huvud för att banka och framkalla en huvudvärk man inte längtat till. Problemet öste över mig när jag vaknade av att tåget stannade på min station.
Jag orkar inte gå härifrån.
Någon gång denna veckan ska jag åka på fel håll. Med tåget. Det är så sjukt stimulerande att åka tåg. Jag ska bara sitta, titta ut, lyssna på musiken och tänka järnet. Jag känner ett stort behov av att tänka. Fundera. Kanske göra upp en slags lista som kan kontrollera mitt liv. Jag behöver fundera och jag behöver kontrollera mitt liv.
Ett helt jävla 2007 har redan gått och vad fan har jag åstadkommit?
Egentligen det mesta, detta har väl varit det mest livliga året av alla mina år. Jag förstår inte vad jag gnäller över. Det har varit ett perfekt år, mer än perfekt. Vad är ordet för bättre än perfekt? Jag kommer inte på det. Iaf. 2007 har varit bättre än perfekt, let's just leave it there.
Jag tänker inte tjata mer,
kolla tjejens frisyr till höger istället. Tycker den är snygg. Inget särskilt, väldigt enkel. Men snygg.
(http://shrapz.deviantart.com)
Over and out
/Matt Damon
Det var tråkigt att ta sig hem och den tunga fuktigheten blandat med kallvind förstörde mitt hår och gjorde mig på mindre bra humör. Vad som dock fick mig att rysa av välbehag var på vägen hem i tåget. Det var inte den gamla vanliga turen hem i den vita, fula lysrörsbelysningen. Utan de äckliga lysrören var släckta och istället var ungefär hälften av vagnens läslampor tända. Vilket bildade en mer mysbelysning, ett slags ljummet gult ljus, någonstans susande fram där i den asfaltfärgade dagen på en rostig räls. Förbi alla familjevillor i vårt tätfuktiga skåne.
Jag kände inte livsglädjen, så jag lutade huvudet mot min decemberkalla hand, slöt ögonen och försökte tänka på något annat än dvärgen som verkade ha hoppat in i mitt huvud för att banka och framkalla en huvudvärk man inte längtat till. Problemet öste över mig när jag vaknade av att tåget stannade på min station.
Jag orkar inte gå härifrån.
Någon gång denna veckan ska jag åka på fel håll. Med tåget. Det är så sjukt stimulerande att åka tåg. Jag ska bara sitta, titta ut, lyssna på musiken och tänka järnet. Jag känner ett stort behov av att tänka. Fundera. Kanske göra upp en slags lista som kan kontrollera mitt liv. Jag behöver fundera och jag behöver kontrollera mitt liv.
Ett helt jävla 2007 har redan gått och vad fan har jag åstadkommit?
Egentligen det mesta, detta har väl varit det mest livliga året av alla mina år. Jag förstår inte vad jag gnäller över. Det har varit ett perfekt år, mer än perfekt. Vad är ordet för bättre än perfekt? Jag kommer inte på det. Iaf. 2007 har varit bättre än perfekt, let's just leave it there.
Jag tänker inte tjata mer,
kolla tjejens frisyr till höger istället. Tycker den är snygg. Inget särskilt, väldigt enkel. Men snygg.
(http://shrapz.deviantart.com)
Over and out
/Matt Damon
vilken bestämdhet
För tillfället suger datorkunskapen och det är 19 dagar kvar till jullovet. Jag är både lite glad och lite sur. Mina hormoner spökar. Ska jag vara sur för att det är så jävla mycket att göra eller ska jag vara glad över att det knappt är tre veckor kvar tills jag slipper allt jobb? Vad jag borde inse är att jag inte har tid att oroa mig över mitt humör längre, det är MYCKET som absolut MÅSTE bli klart innan jul. Ingen fråga om saken, inga undantag nu, det ska bli gjort.
Skärpning fröken.
/Matt Damon
Skärpning fröken.
/Matt Damon
hm
Nyår ställer till det som fan i år. Hoppas dock att det slutar med att jag kan njuta av de vackra raketerna och nya 2008 i armarna på rätt person.
Snälla låt det inte bli lika patetiskt som förra året..
http://holdi-photography.deviantart.com/art/instant-45806430
/Matt Damon
Sunday, December 2, 2007
Ditt sätt
Sättet du skrattar på när du precis har gjort ditt lilla partytrick med handen i armhålan.
Sättet du kliar dig på i håret på höger sida av huvudet när du tänker.
Sättet du äter en macka med skinka och skagenröra på.
Sättet du torkar dig med handduken efter duschen på.
Sättet du ser mig in i ögonen på.
Sättet du ser ut på när jag vet att du trivs som bäst.
Sättet du gör två saker samtidigt på.
Sättet du på något vänster får mig från soffan till sängen när jag sover på.
Sättet du fortsätter klappa katten när den börjar ge dig ett blowjob.
Jag måste medge att jag saknar dig, älskade David.
(slår vad om att du tänker "duuh" nu)
I'm yours
/Matt Damon
Sättet du kliar dig på i håret på höger sida av huvudet när du tänker.
Sättet du äter en macka med skinka och skagenröra på.
Sättet du torkar dig med handduken efter duschen på.
Sättet du ser mig in i ögonen på.
Sättet du ser ut på när jag vet att du trivs som bäst.
Sättet du gör två saker samtidigt på.
Sättet du på något vänster får mig från soffan till sängen när jag sover på.
Sättet du fortsätter klappa katten när den börjar ge dig ett blowjob.
Jag måste medge att jag saknar dig, älskade David.
(slår vad om att du tänker "duuh" nu)
I'm yours
/Matt Damon
nuvarande hair
Yep. Jonna var ju nämligen hårmodell hos myran i torsdags och här har vi resultatet. Vänster bild - luggen vänd åt rätt håll. Höger bild - luggen vänd åt fel håll. Och ja, ni ser rätt. I mitt hår sitter färgerna petrol-blå, blondaktig-guld och rosa. Påminner faktiskt lite om My little pony, så sött. Anyway. Jag gillar det och jag är väl värd det, för jag har längtat som satan och låtit bli att färga håret för A-man-das skull. Detta tog förövrigt runt fem timmar att göra (med lite klipp inräknat) så jag bockar och bugar för allas vår favorit A-man-da. Du är en ängel rakt igenom. (Jag menar det, hon är verkligen cptrevlig). Haha, om jag hade varit en attraktiv man i hennes ålder hade jag gift mig med människan. Hoppas hon hade sagt ja?
Jag bjuder även på ett till litet självporträtt.. som kan diskuteras.
Hm...:
Inte mer nu.
/Matt Damon
Saturday, December 1, 2007
1st of DECEMBER
Med ett sant leende på läpparna välkomnar jag årets sista månad. Tolfte månaden, den kalla, den mest deprimerande men ändå bästa månaden på hela året. Det är lördag och det var meningen att vi skulle besöka favorit-"pelle och company", men blev inte av eftersom mamma verkar ha gått på december förkylnaden. Härligt. Så mina planer sjönk till botten. Tänkte att jag kunde trippa upp själv OM jag hade haft dom där pengarna som alltid är så jävla användbara. Men nej, jag slösade mina sista på en efterlängtad kitkat-lunch häromdan, för den var ju jävligt mättande om man tänker efter. Pengarna räcker inte men jag ska fan inte sura.
Ikväll.
Eter att ha färgat håret, i regnbågens alla färger?.. har jag iaf fått lite motivering till fotografering. Saken måste ju dokumenteras om inte annat. Så varför inte i någon slags konstnärlig väg? (Hade varit apkul att dokumentera allt som händer i konstnärlig väg. Fan. Fan jonna!) Iaf. Jag vet at jag inte kommer hålla på med fotograferingen hela kvällen och till min otroligt stora lycka hann.. urm, första säsongen av O.C bli klart, så den finns mycket, jävla tillgänglig. Och jag är faktiskt glad somfan. Det var extrema evigheter sen jag såg dom avsnitten och ja, detta kommer väcka någon slags nostalgisk uppmärksamhet i mig. Alla dessa nätter jag låg uppe och tittade med dreggel i mungipan medan mina föräldrars irritation-o-meter bara steg och steg och steg. Men det var ju ett paradis. Mitt ställe jag stack iväg till när jag hatade mitt eget liv som mest.. och det hjälpte, det gjorde det. Jag ska iaf hinna med ett par avsnitt ikväll, om inte en marahton-natt kanske?
Dessutom sov jag idag tills jag vaknade, vilket det känns som jag inte gjort på ett jävla tag. Snoozade i minst två timmar och bara vaknade/somnade om/vaknade/somnade om/vaknade/ somnade om. Tills den där irritation-o-metern steg igen och dom på ovanvåningen blev arga på mitt sömniga beteende. Jag kan dock gladeligen säga att jag nätt och jämt somnade hyfsat snabbt igår när jag gått och lagt mig. Ingen som helst sömnlöshet.
Sista Potter-filmen som jag med litelite exaltion skulle se igår, sent på kvällen, en fredag.. well, blev lite föräldra-fasoner och jag däckade självklart innan filmen var slut. Antingen sög jag eller sög filmen. Sjukt svårt att avgöra. För vad jag såg, vilket var mer än hälften.. det var inte särskilt bra. Ingen alls Harry Potter-känsla. Börja bli lite jobbig amerikansk high school-känsla faktiskt. Plus att det är cpjobbigt att hålla reda på alla namn, det är för många, bara att inse. Och det är inget jag brukar ha svårt för.. så det måste bero på filmen. Saknar den gamla Potter-rytmen. Dom första var fan bra.. eller är det jag som har växt ifrån?
Nu ska jag göra någon kul sminkning och vara allmänt egoistisk.
Red hot chili peppers/Thom Yorke/Modest mouse/Flogging molly ikväll. En jävla blandning.
/Matt Damon
Ikväll.
Eter att ha färgat håret, i regnbågens alla färger?.. har jag iaf fått lite motivering till fotografering. Saken måste ju dokumenteras om inte annat. Så varför inte i någon slags konstnärlig väg? (Hade varit apkul att dokumentera allt som händer i konstnärlig väg. Fan. Fan jonna!) Iaf. Jag vet at jag inte kommer hålla på med fotograferingen hela kvällen och till min otroligt stora lycka hann.. urm, första säsongen av O.C bli klart, så den finns mycket, jävla tillgänglig. Och jag är faktiskt glad somfan. Det var extrema evigheter sen jag såg dom avsnitten och ja, detta kommer väcka någon slags nostalgisk uppmärksamhet i mig. Alla dessa nätter jag låg uppe och tittade med dreggel i mungipan medan mina föräldrars irritation-o-meter bara steg och steg och steg. Men det var ju ett paradis. Mitt ställe jag stack iväg till när jag hatade mitt eget liv som mest.. och det hjälpte, det gjorde det. Jag ska iaf hinna med ett par avsnitt ikväll, om inte en marahton-natt kanske?
Dessutom sov jag idag tills jag vaknade, vilket det känns som jag inte gjort på ett jävla tag. Snoozade i minst två timmar och bara vaknade/somnade om/vaknade/somnade om/vaknade/ somnade om. Tills den där irritation-o-metern steg igen och dom på ovanvåningen blev arga på mitt sömniga beteende. Jag kan dock gladeligen säga att jag nätt och jämt somnade hyfsat snabbt igår när jag gått och lagt mig. Ingen som helst sömnlöshet.
Sista Potter-filmen som jag med litelite exaltion skulle se igår, sent på kvällen, en fredag.. well, blev lite föräldra-fasoner och jag däckade självklart innan filmen var slut. Antingen sög jag eller sög filmen. Sjukt svårt att avgöra. För vad jag såg, vilket var mer än hälften.. det var inte särskilt bra. Ingen alls Harry Potter-känsla. Börja bli lite jobbig amerikansk high school-känsla faktiskt. Plus att det är cpjobbigt att hålla reda på alla namn, det är för många, bara att inse. Och det är inget jag brukar ha svårt för.. så det måste bero på filmen. Saknar den gamla Potter-rytmen. Dom första var fan bra.. eller är det jag som har växt ifrån?
Nu ska jag göra någon kul sminkning och vara allmänt egoistisk.
Red hot chili peppers/Thom Yorke/Modest mouse/Flogging molly ikväll. En jävla blandning.
/Matt Damon
Subscribe to:
Posts (Atom)